Här kommer nu detaljprogrammet för Värnamo församlings konferens kring konceptet

Till tro, 2-4 mars 2012

Så här skriver Växjö stift på sin hemsida:

Tillsammans med församlingarna vill vi bygga en kyrka som växer och är hållbar i framtiden. För det behöver vi koncentrera oss och samla arbetet till att stötta församlingarna med resurser för det lokala arbetet. Det är i församlingarna det sker! Men vi vill också utmana församlingarna att se och jobba med sina svarta hål – här har vi som två pastorala nivåer ett gemensamt ansvar.

Fredag 2 mars 

18.00 Vesper, Värnamo kyrka
18.30 Att bygga levande gemenskaper, Håkan Sunnliden
Lovsång och förbön
20.00 Completoriemässa

Lördag 3 mars
09.00 Laudes, Värnamo kyrka
09.30 Morgonkaffe, Församlingshemmet
10.00 Konceptet, Pär-Magnus Möller, Församlingshemmet
10.30 Vårda det heliga, stiftsadjunkterna Hanna Thärnold och Ola Isacsson, Församlingshemmet
- genom lärjungaskap idag
- genom förtroendefullt ledarskap
12.15-12-30 Sext, Värnamo kyrka
12.30-14.30 Lunch på sta´n
14.00 Vårda det heliga, stiftsadjunkterna Hanna Thärnold och Ola Isacsson, Församlingshemmet
- genom att bygga levande gemenskaper
- genom att göra skillnad i världen
15.30 Eftermiddagskaffe
16.00 Tid till förfogande
18.00 Vesper, Värnamo kyrka
18.30 Att göra skillnad i världen, Håkan Sunnliden, Värnamo kyrka
Lovsång och förbön
20.00 Completorium, Värnamo kyrka

Söndag 4 mars
09.30 Högmässa Mariakyrkan
09.30 Högmässa S:t Johannes kyrka
11.00 Högmässa i Värnamo kyrka

Dessa dagar är också Quatemberdagar, det vill säga bön- och fastedagar. Därför ber vi också Tidegärden, enligt ordet i Apg 2:42 om att "de höll fast vid bönerna". Du vet väl om att du kan ladda ner Tidegärden som en app till din telefon eller I-pad?

Alla är välkomna till dessa dagar.
Det behövs ingen föranmälan och det kostar ingenting.

Välkomna!

Inget ont utan att det har något gott med sig.

Usch, för bara någon eller några timmars sedan var jag riktigt bedrövad. Jag läste ikapp de senaste bloggarna från Dag Sandahl. De blev så omskakande och deprimerande att jag trodde jag skulle börja gråta - på riktigt. Inte därför att Dag varit grov eller ofin, utan därför att det han skriver sannolikt är sakligt och korrekt. Den som vill kan själv läsa, men jag varnar er.

Det första jag minns när jag väl tagit mig ur töcknet var att domprosten i Visby med rätta behandlats som ett tillsynsärende efter att ha nedvärderat en kallad gästföreläsare genom att kalla denne för "kvinnoprästmotståndare". Ni har kanske läst historien själva, men nu finns det tillgång till protokollet. Och jo,visst det fanns anledning att biskop och domprost förde samtal om det inträffade. Domprosten kan knappast sägas ha gått helt fri. När jag gick hem funderade jag om Kyrkans Tidning skulle skriva och berätta. Jo, det hade den gjort under rubriken "Domprost friad". Det betyder väl att det nu också formellt är fritt fram att trakassera "kvinnoprästmotståndare".

Sedan skrev han om vännen och kyrkoherden i Växjö som kommit ut som transvestit, 5 Mos 22:5. Det lär ha varit en helsida i Smålandsposten, men jag ids inte slå upp eller läsa den. Det är en sak att ha en personlig läggning, men, menar jag, en annan sak att representera Kyrkan. Jag blir bara bedrövad. Men kyrkoherden har i alla fall Biskopens stöd. Det är ju inte alla som har det.

Sedan var det ärkebiskopen som har ändrat åsikt. Det kan väl hända vem som helst av oss, men att som ärkebiskop saluföra åsikten att kvinnor som byter kön till män ska få behålla sina äggstockar och också framdels kunna föda barn, gör att jag skakar på huvudet. Det verkar som att praktiskt taget alla gränser har tagits bort. Svenska kyrkans ärkebiskop, biskopar och kyrkoherdar kan tydligen segla iväg precis vart som helst. Fattar de inte att de fullständigt urholkar allt förtroende?

Gränslöst? Nja, inte riktigt. Helle Klein verkar vara emot att det finns kollegor som organiserar sig för att kunna föra ett teologiskt samtal värt namnet. Det kanske inte förvånar mig att hon är emot, men det förvånar mig att Kyrkans Tidning öppnar sina dörrar för en sådan. Till  min glädje ser jag ändå att det finns några röster av annan uppfattning än Helle Klein. Vännen och kyrkoherden Olof Lönneborg som varit med om att bilda nätverket skriver att såsom Helle Klein beter sig har makten allt betett sig. Och direktorn på Ersta, Stefan Nilsson, anklagar Helle Klein för skyttegravsbeteende. Jag blir glad när jag ser någon eller några protestera även om jag inte vågar tro att det har någon verkan. Hegemonin inom Svenska kyrkan har länge befunnit sig på ett sluttande plan och nu går det tydligen allt fortare.

Men det kanske hänger ihop; Svenska kyrkans upplösning och de nya nätverkens framväxt. Inget ont utan att det har något gott med sig. Jag tänker på uppståndelsen och dess följder och så blir jag lite gladare.

Det är inte alltid lätt, men det är tryggt.

Det är söndagskväll och jag har varit ledig idag. Självklart har Kari och jag varit i Högmässan och firat Jesu uppståndelse tillsammans med församlingen. Församlingen är de som kommer samman för att fira Jesu uppståndelse från de döda. Ja, jag använder mig av den bibliska definitionen. På eftermiddagen har jag läst ett litet häfte som jag fick i samband med min födelsedag.

Det heter En kristen kyrka - att synliggöra Kristus i världen och är skrivet av Robin Johansson. Robin är pastor i en Livets Ord-församling i Lidköping. Det är ett märkvärdigt häfte eftersom det handlar om "våra rötter", de kristnas identitet. Robin menar att det inte håller att driva en "aktivitets-kyrka", att slita ut unga pastorer och att försöka behaga vår tids människor. Han skriver att varje kristen församling som söker sin identitet måste med nödvändighet finna sin identitet "I Kristus". Kristus måste få vara vår utgångspunkt. Att vara en kristen eller en kristen församling betyder att söka sig tillbaka till Jesus Kristus, sina rötter och den allmänneliga Kyrkans tro. Jag berättade i förra bloggen om Växjö stifts koncept Tilltro och de dagar vi ska ha i Värnamo 2-3 mars. Och skrev bland annat:


Tilltro betyder att man istället utgår från att Jesus är i centrum och sedan arbetar man från att få ut detta, få se det förverkligat i alla församlingens verksamheter. Om församlingsledningen i samförstånd kan vara överens om att Jesus är konceptet är mycket, vunnit. Jesus är inte längre vårt mål, utan vår utgångspunkt! 

Jag tänkte när jag skrev att det låter floskelartat. Det är väl ändå självklart att Jesus ska vara i centrum? NEJ, det är inte på något sätt självklart, inte ens i Livets Ords församlingar! Stanna upp ett tag och tänk efter: Svenska kyrkan har 6,6 miljoner medlemmar och det är INTE så att dessa medlemmar vill ha Jesus i centrum. Det är teologiskt lätt att säga att Jesus ska vara i centrum, men ur ett realistiskt perspektiv är det helt orealistiskt. Det är därför detta enkla och självklara påstående att Jesus ska vara i centrum är så radikalt att vi kan tala om ett paradigmskifte i ordets rätta bemärkelse.

I Högmässan idag var också f Thomas närvarande. Han hade också ledig helg och passade på att besöka församlingen i Värnamo. Han berättade att han besökt just Livets Ord för en tid sedan och där deltagit i en mässa. De hade i stort följt den allmänneliga Kyrkans liturgi och till och med en av de nattvardsböner vi brukar inom Svenska kyrkan. Det gör inte saken sämre att celebranten i fråga och övriga celebranter inom Livets Ord är prästvigda inom Svenska kyrkan. Vår Herre och Gud håller onekligen på att rita om den kyrkliga kartan i Sverige. Tänk bara den tanken att Livets Ord är mer Svenska kyrkan än Svenska kyrkan?! I allt högre utsträckningen kommer vi att få se hur den ekumeniska, det vill säga den allmänneliga, Kyrkan, församlingen växer fram. Jag tänker också på det faktum att frikyrkans grand old man, rektorn för Örebro Missionsskola, Sigfrid Deminger, lämnat frikyrkan för att i stället bli medlem i Svenska kyrkan. Motiveringen? Frikyrkan har haft sin tid. Vi behöver få återvända till den liturgi som låter oss möta Jesus. Jesus behöver få vara i centrum, inte aktiviteterna, allra minst den religiösa underhållningen. Kari och jag tillhör Svenska kyrkan där jag tjänar. Vi bekänner oss till den allmänneliga Kyrkan men vi har vår identitet i Jesus Kristus såsom Han bekänns i den odelade Kyrkan.

Var med på dessa unika dagar

Tack för gratulationer på min högtidsdag. Jag firar fortfarande och kommer nog att göra resten av mitt liv. Vi har så mycket att vara tacksamma för och följaktligen att fira. Men nu till saken:

Den 2-3 mars kommer Värnamo församling att ha en konferensdag kring konceptet Tilltro. Vi talade om det på präst- och diakonsamlingen i morse och jag blev väldigt uppmuntrad av detta samtal. Jag ska förklara varför. Min förra blogg handlade om hur de nya vägarna plötsligt börjar bli synliga. Nu börjar en av dem bli riktigt synlig här i Värnamo; nämligen den sjätte av de förut nämnda. Jag har tidigare berättat om det närmast mirakulösa beslut Växjö stift tagit genom konceptet Tilltro. Konceptet följer samma principer som Cellkyrkan närmast exakt. När vi "begravde konceptet Cellkyrkan" i Värnamo eftersom församlingsledningen inte var med på noterna och det fick till följd att församlingen splittrades, visste vi inte vad som skulle komma istället. Bara några månader senare tar Växjö stiftsledning beslut om konceptet Tilltro och aviserar att de vill se detta i samtliga av stiftets församlingar var det svårt att tro att vi hörde rätt.

Tidigare talade vi ganska mycket om att ha Jesus i centrum och att låta alla verksamheter ha detta som målsättning. Vi beskylldes ofta för att vara elitistiska och för att nedvärdera andra, eftersom vi själva var i centrum och sedan ville att andra skulle komma efter. Det gick inte. När jag ser skeendet i backspegeln tog vi sannolikt vår utgångspunkt i splittringen för att sedan försöka "få ihop det". Förutom att församlingsledningen inte var med på detta köptes den förundrade kyrkoherden under turbulensen och vi fick ett två år långt vakuum.

Konceptet Tilltro betyder att man istället utgår från att Jesus är i centrum och sedan arbetar man från att få ut detta, få se det förverkligat i alla församlingens verksamheter. Om församlingsledningen i samförstånd kan vara överens om att Jesus är konceptet är mycket, vunnit. Jesus är inte längre vårt mål, utan vår utgångspunkt! Och tror det eller ej; Här löses den gordiska knuten. Det verkar som att kyrkoherden och kyrkorådet bejakar att Jesus är i centrum, - med uppbackning av Växjö stift! Nu ska detta förverkligas. Strategin är med andra ord klar. Ut med Jesus i alla verksamheter. Koncepter säger visserligen "Vårda det heliga", men det som menas är att ha Jesus i centrum. Konceptet lyder:

Vårda det heliga genom lärjungaskap idag, förtroendefullt ledarskap, bygga levande gemenskaper och göra skillnad i världen.

Du återfinner det på Växjö stifts hemsida där också Biskop Johansson presenterar det. Det fina när den gordiska knuten är löst är att konceptet inte dömer ut eller hotar några befintliga verksamheter. Det bara tillför eller förstärker Guds närvaro.

Jag rekommenderar er alla att vara med på dessa unika dagar. Be till Gud att så många församlingsbor som möjligt vår tag på konceptet, för sedan återstår bara att förverkliga det! Programmet hittar du på min blogg från den 9 januar 2012. Jag återkommer med detaljerna.

Jag firar vidare

Nu har jag firat min 60-årsdag i över en vecka. Jag tror att jag ska fortsätta med det livet ut. 

Under de senaste två veckorna har jag mött åtminstone sex olika sätt att ta Guds rike framåt genom att bilda nya gemenskaper. Svenska kyrkans sönderfall öppnar för nya möjligheter. Som en broder en gång sa: "Ju sämre, desto bättre". Det ligger faktiskt något i det. När det går riktigt utför måste de kristtrogna ta ansvar på nytt. Här följer de sex exemplen. 

1. För några veckor sedan var jag i Lettland med Frimodig Kyrka. Det var kyrkomötets ledamöter som konfererade. Där träffade vi bland andra kyrkoherden Magnus Olsson i Riga. Han har tjänat där i åtta år eftersom biskoparna i Svenska kyrkan inte kände igen den kallelse han fått från Gud. Jag känner till ett tiotal av de okända. Jag tror inte kyrkopolitikerna förstår vad de de går miste om när "de bästa" försvinner till våra syskonkyrkor. Men jag tror att de förr eller senare återvänder till Sverige.

2. Några dagar senare ringde de från Svenska kyrkans fria synod och undrade om jag ville engagera mig. Kanske till och med vara med i styrelsen. Det som lockade mig var att de nu bygger egna kapell och firar Högmässan där. Jag tror det är viktigt att ta vara på den kraft som ändå finns inom Svenska kyrkan, en kraft som Svenska kyrkan avstår ifrån.  

3. Hon som är ordförande i Svenska kyrkan fria synod är gift med en av biskoparna inom Missionsprovinsen, biskop Lars. Det verkar som att Missionsprovinsen växer, inte minst i Finland. De prästviger ganska många och alla verkar få tjänst även om de får försörja sig och sina familjer själva. Det talar för en äkta kallelse, en kallelse som Svenska kyrkan missar.

4. Av skäl som jag inte ska redogöra för just nu har jag varit i kontakt med EFS. EFS  har under senare år bildat mer än 30 församlingar. Det imponerar på mig och tillsammans med punkterna ovan talar det för att något håller på hända i vårt land oberoende av Svenska kyrkan.

5. Förra veckan var jag i Oslo med Frimodig kyrka i Växjö stift. Vi träffade bland andra biskop Roald Flemestad. Han är biskop inom den Nordiska Katolska Kyrkan. Det var ett fantastiskt möte på många sätt. Jag hade aldrig hört talas om NKK, men om du vill kan du googla den och själv ta reda på vilka de är. Det är en allmännelig kyrka, till och med närmare de stora kyrkorna än Svenska kyrkan. I maj kommer de att prästviga den första svenska prästen!

6. Jag måste till sist ändå nämna Cellkyrkan, ett sista försök att verka för förnyelse inom Svenska kyrkan. I Värnamo har det nu bildats ännu en cell. Vi "begravde" de 16 cellerna, men de tycks nu till  min glädje återuppstå.

Vad är det som håller på att hända i vårt land? Samtidigt som Svenska kyrkan vittrar sönder växer det fram den ena kyrkogemenskapen efter den andra. Det är uppenbart att kyrkogeografin fullständigt håller på att ritas om. Jag är inte ledsen för det. Jag firar vidare.