söndag, februari 12, 2012

Jag firar vidare

Nu har jag firat min 60-årsdag i över en vecka. Jag tror att jag ska fortsätta med det livet ut. 

Under de senaste två veckorna har jag mött åtminstone sex olika sätt att ta Guds rike framåt genom att bilda nya gemenskaper. Svenska kyrkans sönderfall öppnar för nya möjligheter. Som en broder en gång sa: "Ju sämre, desto bättre". Det ligger faktiskt något i det. När det går riktigt utför måste de kristtrogna ta ansvar på nytt. Här följer de sex exemplen. 

1. För några veckor sedan var jag i Lettland med Frimodig Kyrka. Det var kyrkomötets ledamöter som konfererade. Där träffade vi bland andra kyrkoherden Magnus Olsson i Riga. Han har tjänat där i åtta år eftersom biskoparna i Svenska kyrkan inte kände igen den kallelse han fått från Gud. Jag känner till ett tiotal av de okända. Jag tror inte kyrkopolitikerna förstår vad de de går miste om när "de bästa" försvinner till våra syskonkyrkor. Men jag tror att de förr eller senare återvänder till Sverige.

2. Några dagar senare ringde de från Svenska kyrkans fria synod och undrade om jag ville engagera mig. Kanske till och med vara med i styrelsen. Det som lockade mig var att de nu bygger egna kapell och firar Högmässan där. Jag tror det är viktigt att ta vara på den kraft som ändå finns inom Svenska kyrkan, en kraft som Svenska kyrkan avstår ifrån.  

3. Hon som är ordförande i Svenska kyrkan fria synod är gift med en av biskoparna inom Missionsprovinsen, biskop Lars. Det verkar som att Missionsprovinsen växer, inte minst i Finland. De prästviger ganska många och alla verkar få tjänst även om de får försörja sig och sina familjer själva. Det talar för en äkta kallelse, en kallelse som Svenska kyrkan missar.

4. Av skäl som jag inte ska redogöra för just nu har jag varit i kontakt med EFS. EFS  har under senare år bildat mer än 30 församlingar. Det imponerar på mig och tillsammans med punkterna ovan talar det för att något håller på hända i vårt land oberoende av Svenska kyrkan.

5. Förra veckan var jag i Oslo med Frimodig kyrka i Växjö stift. Vi träffade bland andra biskop Roald Flemestad. Han är biskop inom den Nordiska Katolska Kyrkan. Det var ett fantastiskt möte på många sätt. Jag hade aldrig hört talas om NKK, men om du vill kan du googla den och själv ta reda på vilka de är. Det är en allmännelig kyrka, till och med närmare de stora kyrkorna än Svenska kyrkan. I maj kommer de att prästviga den första svenska prästen!

6. Jag måste till sist ändå nämna Cellkyrkan, ett sista försök att verka för förnyelse inom Svenska kyrkan. I Värnamo har det nu bildats ännu en cell. Vi "begravde" de 16 cellerna, men de tycks nu till  min glädje återuppstå.

Vad är det som håller på att hända i vårt land? Samtidigt som Svenska kyrkan vittrar sönder växer det fram den ena kyrkogemenskapen efter den andra. Det är uppenbart att kyrkogeografin fullständigt håller på att ritas om. Jag är inte ledsen för det. Jag firar vidare.

5 kommentarer:

stellan bengtsson sa...

Tack Håkan
för din blogg fylld av uppmuntran positiva möjligheter i en tid som annars lätt hamnar i hå hå ja ja i st för halleluja som någon vist sagt
Lettland MP och annat är hoppfullt Jag kan bara instämma
Sen gnetar vi på var och en på sin kant för att söka och förverkliga det som vi ser är den helige Andes vilja för oss.. Stellan

Anonym sa...

En senkommen gratulation till de 60 och en förbön för din framtid.
Det är viktiga reflektioner och analyser du gör. Det är viktigt att i dessa tider se möjligheterna och inte alla hinder och allt nedbrytande. Sedan kanske det vore lite viktigt om inte vägarna framåt spretar för mycket. Vi måste ju söka oss till varandra för att i gemenskap gå Vägen och närvarandegöra Gudsriket.

Leif W. Östborg

Populisten sa...

Jag är personligen övertygad om att en stor del av Kristi Kyrkas framtid i Sverige finns i de strukturer och organisationer du nämner. Det är ekonomiskt knapert att verka utanför moderkyrkans ramar, men ack så skönt att slippa partipolitik.

Det som smärtar är dels splittringen dels avsaknaden av episkopal struktur i flera av organisationerna (t.ex. EFS och numer Synoden väl). Men funnes inte brister så hade man inget att ta itu med.

Grattis i efterskott förresten!

Anonym sa...

Tack f Håkan
Även här en senkommen gratulation "Ad multos annos". Mycket uppmuntrande att läsa din blogg. Ständigt måste vi "gå ut till Honom utanför lägret".
Thomas Andersson.

Carolina sa...

Ja, kan bara instämma. Hoppfullt. På kris kommer utveckling.