Idag har jag läst en bok som heter Längta efter liv - församlingsväxt i Svenska kyrkan. Det är en stor händelse att det överhuvud skrivits en bok i ämnet. Författare är Fredrik Modéus och boken är utgiven på Verbum. Han har ställt frågor om växt till 35 församlingar inom Svenska kyrkan och tro det eller ej, men mycket är hämtat från Cellkyrkan. Och inte bara det; Han påstår att det finns mycket att lära av cellkyrkan. Jag är naturligtvis väldigt glad över detta, men det känns märkligt att ha jobbat med ämnet i nästan 20 år och mestadels fått höra kritiska invändningar. Men tiden arbetar för cellkyrkan eller rättare sagt de principer som ligger bakom konceptet. För det ska jag erkänna att modellen är bara en modell bland flera, men principerna om den lilla gemenskapen, missionen, lärjungaskapet och ledarskapet tror jag är avgörande för församlingsväxt. Modéus gör i stort rättvisa åt dessa principer. Hela hans bok bygger på vad han kallar "det nya paradigmet". Han nämner visserligen inte Värnamo församling bland de 35 ävenom han har tagit del av vad som skett här. Men det får vi bjuda på. Däremot skriver han en hel del om arbetet i England och Norge.
Nu hoppas jag bara att samtalet om celler, zoner och storsamlingar skjuter fart på alla nivåer inom Svenska kyrkan. Bättre sent än aldrig.
1 kommentar:
Åh Håkan vad jag längtar efter gemenskap och närhet som inte hindras av strukturer utan befrämjas.
Un der flera år har jag upplevt i mitt liv att församling är där hjärtats gemenskap uppstår - och det kan i princip vara var somhelst där vi människor delar livet med varandra. Till exempel i matsalen på jobbet, när vi samtalar och ber på ett café. Bara vi själva sätter gränserna. I kyrkan har jag inte på länge själv upplevt någon gmenskap på djupet, tyvärr. Martin
Skicka en kommentar