Därför är jag med i Svenska kyrkan! Del 3

Det är inte lätt att förklara varför man är med i Svenska kyrkan, - men det går. Så sent som idag kom en man till expeditionen och funderade på att lämna Svenska kyrkan. Han beslutade sig för att stanna kvar tills vidare för att stödja oss som arbetar lokalt. Sedan han förvissat sig om att ingen präst i Värnamo viger människor av samma kön och att hans pengar inte hamnar i Kyrkans hus i Uppsala så beslutade han sig för att stanna kvar. Man tackar ocxh bugar för det lokala stödet samtidigt som jag inser att vi är hårt trängda. Jag kommer att fortsätta med att envist hävda att det är du som är lekman som har en stor del av avgörandet i dina händer. 99 personer av 100 är väl lekmän? Är det då inte där det avgörs? Låt mig få berätta om en god broder och hans initiativ.

Anders bor i ett hyreshus i Växjö. Han har länge längtat efter en sann helig gemenskap. Han har besökt på många församlingarn och har mycket goda vänner i dem alla. Men nu har hans langtan tagit sig nya uttryck. Han har fått tillåtelse av hyresvärden att disponera ett cykelgarage med ingång från gatan. Han har gjort om detta garage till ett kapell. Det heter Det Heliga Hjärtats kapell. Där ber han sina böner men alla är välkomna och alla som kommer får tillfälle att få förbön, att få uttrycka sig och att meditera. Kapellet är kyrkligt smakligt inrett. Väggarna är målade i en mörkt vinröd färg och har en ganska bred bård i guld. Väggarna är smyckade med ikoner och "sittplatserna" består av små bönpallar. Hit kommer nu sedan någon eller några månader tillbaka en relativt stor skara av människor för att be och meditera. Många av dem besöker aldrig annars någon gudstjänst. Anders har öppnat dörren för nya människor. De kommer med sina funderingar, bekymmer och har med sig kamrater och vänner i förbön.
Men nu kommer jag till det riktigt fina. Anders bad biskop Sven Thidevall att komma för att inviga kapellet. Biskopen kom tillsammans med sin hustru och de firade en mässa i ett fullsatt kapell, det vill säga drygt 30 personer. Ett antal präster är vidtalade och gläder sig tillsammans med Anders. Jag blev själv ombedd att leda en mässa för några veckor sedan och tackade ja med största glädje. Mässan började med att David Åhlén spelade, sjöng opch bad sju sånger till akustisk gitarr. Vid det här laget var lokalen fylld av den allraunderbaraste rökelse, införskaffad från ett kloster i Egypten. Jag ledde som sagt mässan och vid tre tillfällen under konsekrationen klingade primklockorna skönt. Dem hade Anders fått låna av några nunnor i staden. Nu vill han gärna ha ett par egna. Mässan avslutades efter kommunionen med fri bön ch människor kunde stanna kvar i meditation så länge de vill.
Därför är jag med i Svenska kyrkan! Jag vill gärna att det uppstår ett kapell i varje hyreshus och ska gärna åka till dem alla för att vara medverka till att Kristi kyrka sådan hon verkligen är återigen blir synlig.

Därför är jag med i Svenska kyrkan! Del 2

Jag inser att jag fortsättningsvis i lika hög grad som tidigare kommer att använda mig av tesen att Kyrkan uppträder på olika nivåer. Förutom att det är bibliskt löser det massor av frågor. Dessa frågor må vara av dogmatiska, ekumenisk eller pastoral art. De blir helt enkelt lösta på sin nivå. Jag ska förklara.

1. Vi talar om Svenska kyrkan och hur den glider bort från den allmänneliga kyrkan. Vem löser det problemet? I vart fall inte du eller jag, knappast några andra individer heller ens biskopar. Svenska kyrkan är ett samlingsbegrepp för att relatera till andra kyrkor och samfund. Det är bara i relation till Romersk-katolska, ortodoxa kyrkor eller Anglikanska kyrkan som vi kan få ordning på Svenska kyrkan. Problemet måste behandlas på den nivån och av dem människor som finns där.

2. Vi talar om Värnamo församling. Nu blir det lite svårare eftersom församlingen lider under stiftets och Svenska kyrkans tillsyn. Samtidigt medför det en hel del fördelar. Här gäller för församlingen att manövrera rätt. Själv tror jag att det bör ske ekumeniskt också på lokalplanet men det kan bara bestämmas av dem som har möjlighet att bestämma detta, det vill säga kyrkofullmäktige eller kyrkoråd. Här ska vi veta att kyrkoherden har en mycket stark position och det är viktigt vem som innehar den posten. Det här vet kyrkkopolitikerna om och de gör vad de kan för att styra valet av kyrkoherde vilket ofta är ett mycket stort misstag. Hur kan vi påverka på den här nivån? Paulus lär oss att vi ska be för våra ledare. Det är absolut den bästa vägen. Att inta en överlägsen attityd, vara generellt kritisk mot systemet och glömma bort att också kyrkopolitiker är människor leder inte till något gott. Ett annat sätt väl så effektivt är att lära känna, stödja och samtala med präster, kyrkopolitiker och andra ledare. Ett tredje sätt som kan vara bra i synnerhet på lokalplanet är att röst rätt på valdagen. Men det vi inte kan göra kan vi inte göra.

3. Men så uppträder kyrkan också på andra nivåer, på zon eller cellnivå som en husförsamling. Hur mycket tror du att du kan påverka där? Käre broder och kära syster - 100%! Nu gäller det att lekmännen tar ansvar eller är det så att förfallet inte bara gått från riksnivå till lokalplanet, utan också in i ditt och mitt hem? På något sätt upplever jag ditt och mitt hem som den sista kristna utposten. Om den ska stå eller falla avgör vi helt och hållet själva. Det betyder inte att vi inte behöver stöd och hjälp från lokal- eller riksplanet, men spelreglerna utgår inte därifrån utan från himmelen och vårt eget hem i den mån vi lever av himmelen.

Därför är jag med i Svenska kyrkan! Del 1

Jag måste erkänna att jag bitvis skäms för Svenska kyrkan. Först gjorde vi oss av med ämbetet och nu med äktenskapet. Det är därför det är så angeläget för mig att bejaka det äkt-kyrkliga. Det som har med Guds rike, ämbetet och sakramenten att göra. Sedan får vi göra det bästa av situationen även om vi i slutänden skulle uppleva hela Svenska kyrkan som innehållslös. Här är två åsikter sedan politikerna ännu en gång kört över de kristtrogna.
För det första om jag lämnar Svenska kyrkan; - vart tar jag vägen då? Vem blir glad för det? Jag menar att det inte finns något bra alternativ. Annat än möjligen en personlig vinst. Men nu handlar det inte om min person utan om det ämbete jag gett mitt liv till. Ska jag förneka den prsätvigning jag har varit med om? Jag har förståelse för dem som vill lämna Svenska kyrkan, men blir samtidigt väldigt nyfiken på hur deras framtis kommer att se ut.
För det andra är det allas vår kallelse som kristna att sprida Guds rike och bygga Kristi kyrka på jorden. Om Svenska kyrkan förskingrar sitt apostoliska arv, sitt reformatoriska arv och sitt väckelsearv kan det likväl inte vara ett hinder för mig att sprida Guds rike och bygga Kristi kyrka. Nu är det viktigare än på mycket, mycket länge att sprida Guds rike och bygga Kristi församling och kyrka. Men detta går inte utan lekmän. Nu är det dags för lekmännen att träda fram och vara med om att sprida Guds rike och bygga kyrkan, - om än i miniformat. Låt oss se till att det växer upp nya församlingar överallt! Mer om detta senare.

Varför är du med i Svenska kyrkan? Del 5

Det blev visst en hel liten serie på ämnet. Jag har i dagarna fått höra från flera personer oberoende av varandra att de kämpar med samma fråga. Kanske är det rätt tid att ställa frågan om vi ska vara solidariska med Svenska kyrkan och till vilken grad. Jag vet inte om du noterat att jag blev inkryssad i såväl Stiftsfullmäktige som Kyrkomötet. Det är med mycket blandade känslor jag konstaterar det, men när det nu gått några dagar har jag smält det lite bättre. Jag tror att Gud leder oss på rätta vägar för sitt namns skull. Det finns ingenting i min tankevärld som talar för att jag skulle blivit invald. Det är att betrakta som ett smärre mirakel. Jag förstår inte varför Gud vill att jag ska vara med i dessa sammanhang. Det kan ofta vara så att vi inte förstår. En kollega och broder som ville gratulera mig sa: Du vet väl om att du nu går i fiendeland? Jo, jag vet det, svarade jag. Men det skrämmer mig inte något.
Jag läste ett citat någonstans, också häromdagen: "Bara den som vet att han inte spelar någon roll, kan spela någon roll." Jag känner igen korsets princip i detta.
Den kritiska hållning jag alltid haft mot Svenska kyrkan och som stärkts genom åren kanske ska vara mitt bidrag. De flesta förtroendevalda vet att situationen är ohållbar och att vi lever mitt i ett paradigmskifte där den kristna tron på nytt måste väckas till liv. Vi får se hur saker och ting utvecklas. Jag har gått sällskap med andra kolleger i Kyrkomötet eftersom 11 av de 13 invalda är präster. Jag tror inte det bara är en tillfällighet.
För övrigt är jag hemma några dagar i influensa och läser Den kristna kyrkans historia av Jonathan Hill. I ett av kapitlen beättar han om hur Ignatius med flera framhöll den apostoliska successionen som en sammanhållande länk under det första de första århundradena och hur prästerskapet stärktes genom denna. Det är precis så jag också upplever det hela. Därför var det extra intessant att läsa om hur Ulf Ekman inte kunde finna belägga för kvinnliga föreståndare i Skriften. Här håller uppenbarligen något på att hända. Pastor Ulf är också vigd av Biskop Bertil året efter mig. Stefan Swärd lovade att kommentera detta på sin blogg framöver så jag lär väl få återkomma i saken.

Varför är du med i Svenska kyrkan? Del 4

Det finns fortfarande människor inom Svenska kyrkan som tror Svenska kyrkan är närmast identisk med Kristi kyrka. I bästa fall tänker de som kyrkofadern Augustinus (354-430 e Kr) som menade att det finns både goda och onda människor inom kyrkan, inte bara goda. Men som jag påpekat i tidigare inlägg är läget idag betydligt allvarligare än så. Nu handlar det snarare om det finns något kvar av Kristi kyrka i Svenska kyrkan och om det är rimligt att vara kvar i en sådan organisation. I senaste numret av Svensk Pastoraltidskrift finns ett avslöjande citat. Ulla Carin Holm, anställd som präst i Svenska kyrkan och känd feministteolog skriver följande i studien Hennes verk skall prisa henne:

"Det är inte bara frågan om kvinnliga präster som skiljer lägren åt. Snarare är det ett helt symbolsikt system med liturgi, bibelsyn, människorsyn och organisation som skiljer dem åt. Kanske är det en förklaring till att kvinnoprästdebatten utmynnat i så hårdalåsningar. Motståndaren känner mer eller mindre intuitivt att om de ger efter på denna punkt så går proppen ur kärlet och innehållet i den traditionella kristendomen rinner ur. Då gpår det inte längre att försvara mässkrudar, biskopsvigningar, äktenskapets oupplöslighet eller ens Faderns monoipol i himlen. Kvar finns en namnlös, intim gudomlig närvaro, en öppen diffus församling med anonyma medlemmar, en situatuinsetik utan bestämda regler och obundna (känslosamma?) gudstjänster. Det vore underligt om två så artskilda system kunde samsas i samma kyrka."

Kan det sägas tydligare?

Varför är du med i Svenska kyrkan? Del 3

Såsom jag har resonerat nedan hänger Svenska kyrkan på en skör tråd. Vad är det som håller henne samman om inte ämbetet och sakramenten. Om jag varit lite mer evangelikal som det heter hade jag sagt Guds Ord och nådemedlen. Det spelar mindre roll. När jag var ung teologiestuderande och sökte mitt djup snarare än min yta läste jag fader Gunnar. Böcker som Vårt katolska arv och Nådens År har betytt oerhört mycket för mig. Fader Gunnar hävdade vad som kallas apostolisk succesion det vill säga att det finns en obruten kedja från Jesus och apostlarna fram till våra dagar. Logiken och svårigheten är att de som inte ingår i denna kedja inte i strikt mening kan räknas som Kristi ämbetsbärare. Mot det måste sägas att det finns många andra riktiga och goda tjänster. Alla har inte del av detta tredelade ämbete som består av biskopar, präster eller diakoner. Denna undervisning är inte märkvärdig utan har hållit samman kyrkan under tvåtusen år! Imponerande må jag säga. När reformationen slutligen genomfördes i Sverige 1593 var det noga att denna succesion bibehölls och fader Gunnar arbetade bland annat för att den skulle bli synlig också i några andra länder som missat den till exempel Norge. Denna tradition bröts 1958 när ämbetet öppnades för kvinnliga präster och sedan dess har ämbetet tonats ner bit för bit fram tills år 2000. Då skiljdes stat och kyrka och Svenska kyrkan blev en organisation styrd av politiker snarare än av något ämbete. Den siste biskopen med en strikt apostolisk succesion var Biskop Bertil Gärtner. Jag prästvigdes av honom 1978 i en så kallad särvigning och är glad över att ha del av den apostoliska succesionen. Men jag är inte biskop, - bara präst. För mig är det ändå fortfarande ett skäl till att vara kvar och leva solidariskt med i den allmänneliga kyrkan även om hon är svag i Svenska kyrkan.

Nådemedlen är dopet och nattvarden. Så länge de brukas är Kyrkan förhanden, men det är klart att det måste finnas gränser där bruket snarare är ett missbruk. Men nu är ju detta den kamp vi är insatta i vare sig vi tycker om det eller inte. Kanske kan en del av våra nådemedel ändå återupptäckas. Jag tänker på äktenskapet. När nu staten tar över det helt och hållet kanske kyrkan kan tänka om eller varför inte vända om? Optimistiskt? Kanske, men lyssna på Biskop Sven Thidevall i ett inslag i Radio Kronoberg den 8 oktober (så länge det nu ligger kvar). Här är adressen:

http://www.sr.se/webbradio/webbradio.asp?type=db&Id=1989807&BroadcastDate=&IsBlock=

Varför är du med i Svenska kyrkan? Del 2

Organism eller organisation? Nej, organism och organisation! Det är stora fördelar med att blogga därför att utrymmet är så begränsat. Jag måste skriva kort, - men då borde det samtidigt vara väl genomtänkt. Fast oftast blir väl bloggen både kort och spontan. Nackdel? Jag tror inte det. Synen om kyrkan, ekklesiologin, har alltid varit oerhört viktig av en rad olika skäl. Den allmänna kristna tron är ändå att Gud har gett oss Jesus Kristus. Men Jesus fortsätter att vara närvarande även efter sin himmelsfärd nämligen genom Kyrkan. Kyrkan är därför förlängningen av inkarnationen. Den Helige Ande har verkat och verkar i och genom Jesus Kristi kropp, det vill säga sin kyrka. Därför är kyrkan en, helig och allmännelig, på latin katolon. Detta är också min tro, men inte alla kristna förstår kyrkan på det sättet.

Nästa steg i tanken är att denna organism för kyrkan är en organism alltid tar sig uttryck i en organisation. Också det har att göra med inkarnationen. Ordet blev kött och tog sin boning ibland oss. Jesus tar sin boning i kyrkan/församlingen, men den består av människor som är organiserade som en kropp. Organisationen eller strukturerna kan natruligtvis se olika ut och förändras över tid. Det är viktigt att organisationen tjänar organismen. Därför är organisationen viktigt. Svenska kyrkans organisation är så undermålig att just dessa frågor är viktiga. Svenska kyrkan som tidigare bara var kyrkan i Sverige; det blev Svenska kyrkan första gången i slutet på 1800-talet när andra samfund blev tillåtna i Sverige har under 1900-talet glidit iväg så att det är nödvändigt att stryka under att Kristi kyrka och Svenska kyrkan är två olika enheter om de än överlappar varandra. Jag anser att det är en sådan krist att Guds folk nu måste förstå att ta ansvar för sina egna liv och inte förlita sig på biskoparna eller prästen. Det handlar nu om lekmännens vilja att ta ansvar för sig själva och sina hem. Då kanske den kristna tron kan överleva.

Det finns ytterligare en sammanhållande länk mella de två enheterna och det är sakramenten. Men det får jag inte rum att skriva om här och nu. Idag åker jag till Borås några dagar för sjukhusets räkning, på fredag till Göteborgs Domkyrka för att vara med på biskop Bertils begravning. Men kom gärna med synpunkter så återkommer jag.