Mitt förhållande till församlingen

På förekommen anledning vill jag skriva. Bloggen visar hur mina tankar går och kan ni tänka e. Häromdagen ställdes frågorna igen av fem (!) olika personer oberoende av varandra. Först av Sigrid, se kommentaren från förra bloggen. Sedan i samband med ett telfonsaamtal där personen i fråga absolut inte kunde tänksa sig att bidra till den gudstjänstfirande församlingen. Därefter i samband med ett hembesök hos ett par där den ene valt bort den kristna gemenskapen och inte kunde tänka sig att gå tillbaka och bli som dom. Sedan av en annan broder med ungefär samma situation. Därefter fick jag ett mail med ungefär samma innehåll som menade att Paulus gärna hade sett att allt hamnade i synagogan. Tänkvärda inlägg allihop. Låt mig få kasta in följande medveten om att Gud verkar i detta.

1. Guds skeende är anpassat till den lokala situationen. Men hur det än går till måste kristna relatera till varandra. Det kan väl vara OK att "bara" samlas i ett hem, men hur förhåller du dig då till grannen som också är kristen? Hur förhåller du dig till dem som betjänar dig? Hur förhåller du dig till Bibeln? Nattvardsbordet? Frågorna kan mångfaldigas. Om Sigrid undrar hur en tvärekumenisk ska underordna sig ett ledarskap blir väl frågorna desamma, eller ... Det kan säkert se olika ut på olika platser och Gud kan använda olika strategier på olika platser, men bönen om enhet kan väl aldrig lämnas åt sidan? Låt säga att en grupp är sig själv nog. De betraktas som en "församling". Kan någon då förklara för mig eller ge mig sakargument för en sådan hållning?

2. Jag tror man ska tänka överlappning. Tänk dig tre cirklar som går in i varandra. Den första cirkeln är den andliga, osynliga Kyrkan. Alla som är kristna är med i den. Ingen utanför kan vara kristen. Den andra cirkeln är den historiska organisationen, Svenska kyrkan eller någon annan. Den är i hög grad ofullkomlig, men en del av cirkeln går in i, överlappar, den första cirkeln. I den finns "sanna" kristna. De ingår i Kyrkan och i den finns "namnkrisnta" och de ingår inte i Kyrkan. De är bara medlemmar på något sätt, men upptagna i Guds familj. Sedan finns det en tredje cirkel. I den finns alla dem som "samlas i hemmen". Många av dessa borde också vara "sanna" kristna, det vill säga samtidigt finnas med i den andra och första cirkeln. Men det är klart att det alltid kommer att finnas dem som "bara" är med i hemmen, men de är inte sanna och de är inte med någonstans.

3. Måste man alltid underordna sig någon ledare? Ja och nej. Alla kristna har fäder och mödrar på något sätt, ledare av något slag eller människor som betjänar dem, några som de lyssnar till. Varje kristen måste emellertid själv ansvara för sitt liv. Ingen ledare kan ansvara för ditt liv. Du kan ALDRIG skylla på dåliga präster eller pastorer. MEN du kan frivillligt lyssna till OCH lyda dem som gått före dig. Jag tror det ligger i de gener den Helige Ande gett oss i samband med nya födelsen. Du måste förbehålla dig rätten att själv ansvara för ditt liv och (frivilligt) handla utifrån ditt eget hjärta. Var finns rätte lärare? Det är en annan fråga.