Svenska kyrkan och Missionsprovinsen

Det verkar lite spänt från Svenska kyrkans sida i relationen till Missionsprovinsen. Och nu också från frimurarna. Lite onödigt och ogint tycker jag.

Missionsprovinsen ser sig som en del av Svenska kyrkan och vill mer än gärna verka för dess förnyelse. Är inte det lovvärt?

Missionsprovinsen är inte ett registrerat trossamfund även om, det ska erkännas, det uppträder så med egen biskop och egna präster. Men vad är problemet? Den evangelisk-lutherska bekännelsen är en och densamma i de båda enheterna och Svenska kyrkan ska vara en öppen och demokratisk kyrka!

Biskop Bengt är biskop i Svenska kyrkan eftersom han tillhör Svenska kyrkan. Han borde erkännas som vigd biskop i sann ekumenisk anda. Han är dessutom vigd enligt god apostolisk ordning så det borde inte heller vara något bekymmer. Men kanske är det Svenska kyrkan som avviker så mycket att den inte kan godkänna den rätta ordningen? Som du märker hyser jag sympatier för Missionsprovinsen.

Jag tycker inte om när majoriteter bär sig illa åt mot minoriteter. Om det hade funnits något hyfs hade Svenska kyrkan åtminstone fört uppriktiga samtal med Missionsprovinsen. I bästa fall försökt att finna en lösning. Varför skulle inte Svenska kyrkan kunna erkänna Missionsprovinsen som ett icke-territoriellt stift inom Svenska kyrkan? Tänk vad många problem som skulle lösas på en och samma gång.

När jag läser biskop Bengts överklagan tycker jag den är högst relevant.

1. Kan en präst vara medlem i en annan organisation och samtidigt anses följa sina vigningslöften? Svaret är väl givet. Självklart kan han det.

2. Kan en präst i Svenska kyrkan utöva ett pastoralt tillsynsämbete (episkopé) i en sådan organisation och samtidigt anses följa sina vigningslöften? Nu blev det svårare, men bland Frimurarna finns ett ämbete som kallas Ordens högste prelat. Jag förmodar att han fyller någon funktion.

3. Kan en präst i Svenska kyrkan vigas till biskop i en sådan organisation och samtidigt anses följa sina vigningslöften? Tydligen inte.

Biskop Bengt försökte i en debattartikel göra en jämförelse med Frimurarordens ställning inom Svenska kyrkan. Det var ett bra försök, men förmodligen dömt att misslyckas. Men eftersom Överklagandenämnden dukade bordet förstår jag frestelsen var stor. Relationen mellan Svenska kyrkan och Frimurarorden är etablerad och stark sedan lång tid så det är svårt att argumentera mot den.

Svenska frimurares högste prelat berättar i en replik i Kyrkans tidning dels att "man måste vara kristen" för att få vara med i frimurarna och dels att pedagogiken i orden "måste vara hemlig". Det är väl också den bilden jag har haft av orden genom åren, åtminstone vad beträffar den senare. När jag ser fotografiet från frimurarnas högkvarter Bååtska palatset ser jag onekligen en kyrkbyggnad. Byggnaden liknar en synkretistisk basilika och frimurare har berättat för mig om "dopet" in i orden och om "kalken" man dricker ur så visst påminns jag om det när jag läser biskop Bengts debattartikel.

Det  känns onekligen lite beklämmande när det är fritt fram för präster att avlägga livslånga och bindande löften i frimurarorden samtidigt som de präster som sympatiserar med Missionsprovinsen ska underkännas och till och med trakasseras eller avkragas.

Överklagandenämndens beslut lyder som följer:

Överklagandenämnden har i beslut nr 50/2005, efter att ha inhämtat yttrande från Biskopsmötet, utvecklat synen på Missionsprovinsens ställning och därvid dragit slutsatsen att Missionsprovinsen är en kyrkogemenskap utanför Svenska kyrkan. Genom att låta sig vigas till biskop i en kyrkogemenskap utanför Svenska kyrkan, Missionsprovinsen, och i konflikt med kyrkans ordning, hade den aktuella prästen brutit mot vigningslöftet att "troget efterleva kyrkans lag och ordning". Han förklarades därför obehörig att utöva kyrkans vigningstjänst som präst. Domkapitlet har i det överklagade beslutet tillämpat den praxis som slagits fast i beslut nr 50/2005

Här får jag veta att nämnde har "dragit slutsatsen" att Missionsprovinsen är en kyrkogemenskap utanför Svenska kyrkan. Beslutet går inte att överklaga. Men det är inte vad provinsen själv säger utan det läggs den till last. Jag förstår beslutet och tänker att det kan få positiva följder för Missionsprovinsen, men det känns inte helt rättssäkert måste jag säga.

Jobbigt för Överklagandenämnden?

Domkapitlen har länge av sådana som mig uppfattas som opålitliga eller rättsosäkra som det heter i sammanhanget. Domkapitlet väcker ett tillsynsärende, utreder detsamma och dömer. Som om det inte räckte har den anklagade prästen inte rätt till någon försvarsadvokat annat än på egen bekostnad. Men om biskoparna och domkapitlen medvetet försöker göra sig av med ett visst slag av präster kommer det att bli synligt för oss. Och det verkar som att vi är på väg dit. Den politiska agendan ska genomföras.

Nu har jag läst advokat Karlgrens överklagande vad gäller den kvinnliga präst som blev avkragad därför att hon redogjorts för sina åsikter inför en grupp konfirmander. Det gjorde hon på förekommen anledning. Hennes åsikter stämde väl överens med den bibel och bekännelse hon lovat hålla sig till i prästvigningen.

Advokat Karlgrens synnerligen stora förtjänst är att han lyckats hålla fram och driva att bibeln och bekännelsen är överordnad kyrkorätten! Det är lika lysande som självklart. Jag måste säga att jag under alla mina år sällan eller aldrig hört argumentet, konstigt nog. I överklagande läser jag:

Det finns tydlig normhierarki inom Svenska kyrkans rättsordning. Kyrkorätten är underställd Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära. Bekännelsen är den överordnade rättskällan i Svenska kyrkan.

När det gäller äktenskapet avhandlas detta i Stora katekesens förklaring till sjätte budet, Augsburgska bekännelsen artikel XXIII, Augsburgska bekännelsens apologi och 1878 års katekesutveckling avhandlar synen på frågan om äktenskapet. Om de dokument domkapitlet åberopar är andra av Svenska kyrkan bejakade dokument är dessa underordnade den rättkällehierarki som placerar Bibeln och bekännelsen i första och andra rummet. De av domkapitlet åberopade dokumenten och kyrkoordningen ska inte tillämpas i de delar de strider mot överordnade rättskällor.

Det går inte att uttryckas saken klarare. Också en mindre begåvad förstår vad som menas. Så hur i all sina dar kan domkapitlet avkraga den kvinnliga prästen? Borde domkapitlen då inte sätta igång en förföljelse liknande den man utövat mot kvinnoprästmotståndare de senaste femtio åren?

I en kommentar till  min förra blogg påpekades med rätta att det kan verka lite dråpligt att sådana som jag plötsligt skulle försvara de kvinnliga prästerna. Och det frågades efter skälen eftersom vi är emot kvinnliga präster.

Nja, det är inte riktigt så enkelt. Jag tror på det manliga prästämbete Gud själv gett oss människor. Den tron är allmänkyrklig och det håller jag fast vid och vill gärna tala om fortsättningsvis. Denna huvudsakliga övertygelse får den följden att jag inte tror att vem som helst har rätt till ämbetet. Inte kvinnor och inte barn och inte män som inte kallats av Gud. Det betyder inte att jag är barnmotståndare. Jag är inte heller emot alla dem som inte har kallats att vara präster i Kristi kyrka.

Nu är det så att Svenska kyrkan bejakat den politiska jämlikhet som säger att kvinnor har rätt att jobba som präster. Det kan jag inte göra något åt. Jag behöver inte ens vara motståndare till det. Det ligger så att säga utanför min kompetens. Det är som det är och jag har att finna mig i det. Jag är behöver inte vara kvinnoprästmotståndare. Däremot behöver jag förstå kyrkans tro och våga stå för den.

När en kvinnlig kollega behandlas illa ska hon försvaras som vilken annan som helst. Det som gör fallet med den kvinnliga prästen i Luleå stift angeläget för sådana som mig är att vi vet över tid vad det innebär att leva under den här typen av marginaliseringar, yrkesförbud och mediala trakasserier. Vi kan därför dela den kvinnliga prästens börda och ge henne stöd.

Kvinnlig präst avkragad

Jo, jag har medvetet valt rubriken. Det stör mig dels att det talas om en EFS-präst och dels att det sägs vara en hen. Vad är det för etikettering?

För det första är en präst i Svenska kyrkan  en präst alldeles oavsett. I vanliga fall är det oväsentligt om prästen är prästvigd för Svenska kyrkan eller EFS. Det har endast att göra med om man kan ha anställning i Svenska kyrkan eller inte. Men präst är man. Att det är fråga om en EFS-präst hör inte till saken. Varför ska det basuneras ut? Och det dessutom i offentligheten. Förmodligen därför att Svenska kyrkan vill skylla ifrån sig eller rent av svärta ner EFS. Det är i alla fall vad jag misstänker efter att ha följt debatterna i kyrkomötet under ett antal år. Svenska kyrkan gillar inte EFS och nu vill man markera att det inte är en vanlig präst som blivit avkragad utan en EFS-präst.

Hade det varit en präst med anknytning till Missionsprovinsen hade också det säkert markerats. Dåligt.

För det andra talas det om hen. Varför det? Är det för att det inte var en högkyrklig man? En fundamentalist. I sådana falla hade det säkert talats både om att det var en man och att det var en udda figur av något slag. Förmodligen hade han blivit uthängd med namn också, något man ville markera. Men nu var det en kvinnlig präst! En kvinnlig präst som vill hålla sig till bibelordet.

Jag har varit borta ett antal dagar och ska bort i morgon igen. Därför har jag inte hunnit läsa något protokoll. Får väl göra det när jag kommer hem på fredag, men jag ögnade igenom Kyrkans tidning. Där uttalar sig professor Per Hansson som säger sig inte kunna sig dra till minnes att en liknande avkragning någonsin skett tidigare. Skälet tycks vara att den kvinnliga prästen brutit mot Svenska kyrkans lära när hon besvarat frågan om homosexualitet och evolutionsteorierna. Professor Hansson fortsätter med att förvånat säga att hävda att det inte var länge sedan detta var Svenska kyrkans lära. Något har hänt under senare år och nu får biskopen och Domkapitlet verklige förklara sig.

Advokaten Karlgren menar att detta är det värsta han har sett vad gäller formaliafel och juridiska fel. Om han fick igenom sitt krav på inhibering vet jag inte, men jag läser att han har fyra skäl som Överklagandenämnden nu måste pröva. För det första har den kvinnliga prästen tolkats på ett osakligt sätt. För det andra åberopas lärodokument som inte är bejakade av Svenska kyrkan. För det tredje får inte åberopande av lärodokument användas för att anklaga och för det fjärde har den anklagade inte fått yttra sig!

För några år sedan motionerade vi i Frimodig kyrka om att man ska få rätt till advokat när man ställs inför domkapitlet. Men det har man inte annat än på egen bekostnad. Kanske är det dags att skriva motionen en gång till i ett rättsosäkert läge?!

Det är inte underligt att EFS är upprört. Får vi väckelsekristna eller bekännelsetrogna inte längre undervisa om äktenskapet? Självklart inte bara får vi utan ska vi! Men det är uppenbart att ledande personer glider på sanningen. Att socialdemokraterna gjort det och gör det har vi vetat länge, men nu också domkapitlen? Nja, det ska bli spännande att följa fortsättningen. Får väl läsa dokument när jag kommer hem på fredag (även om jag inte måste).

Är biskop Bengt avkragad?

Läste just att biskop Bengt blivit avkragad, det vill säga att Överklagandenämnden inte ändrar domkapitlets beslut. Tyvärr har jag i skrivande stund inte kunnat läsa DAGEN. Det är sällan jag kan det för övrigt. Varför lägger DAGEN ut sina artiklar på nätet? När de uppenbarligen inte vill att jag ska läsa dem? Jo, men de vill att du ska prenumerera. Men om jag prenumererar på papperstidningen behöver jag inte den på nätet. Det är inte alltid jag förstår ...

Kan man förstå detta med biskop Bengt? Nja, både ock.

För det första är han inte avkragad i betydelsen att han inte längre får vara präst eller biskop. Biskop Bengt är en högst ärevördig biskop! En av de bästa. Han har nämligen satt bibeln och bekännelse före det politiskt korrekta.

För det andra kan en som är vigd till diakon, präst eller biskop aldrig mista sin vigning. Det går inte. Det finns många människor i vårt land som är döpta, men de kan aldrig bli odöpta. Det går inte. En gång döpt alltid döpt. En gång präst alltid präst!

För det tredje innebär biskop Bengts avkragning endast att han inte kommer att förklaras för behörig om han vill söka en tjänst i Svenska kyrkan. Men i skrivande stund finns det ingenting som talar för att han kommer att söka tjänst i Svenska kyrkan.

För det fjärde kan biskop Bengt fortfarande tillhöra Svenska kyrkan, betala sin avgift och rösta. Det finns mig veterligen ingenting som kan diskvalificera oss för att vara tillhöriga, det vill säga om vi är döpta.

För det femte har prästen f Bengt låtit sig biskopsvigas i Missionsprovinsen och är därmed förmodligen ointresserad av att söka tjänst i något av de territoriella stiften inom Svenska kyrkan.

För det sjätte har därmed domkapitlet i Göteborg och Överklagandenämnden inte åstadkommit någonting förutom att de visat prov på oginhet. Det händer tyvärr alltför ofta att majoritetskyrkan Svenska kyrkan beter sig monopolistiskt, som om den vore den enda sanna kyrkan i Sverige.

För det sjunde kan det urholkas nu begreppet avkragning. Det finns präster och diakoner och biskopar som rätteligen bör avkragas. Det är inte fel med viss kyrkotukt, men då får man se till att använda den kyrkorättsliga makten rätt. Inte mot dem som bekänner sig till samma bibeln och bekännelse som den själv har.

För det åttonde kan i bästa fall detta öka Missionsprovinsens trovärdighet. Trakasserier och förföljelser är det säkraste tecknet på sann kristen tro. Förhoppningsvis kommer vi att få se fler exempel på detta.

Nåja, detta var bara några spontana reflektioner. Om några dagar får jag väl se protokollet och hur processen gått till. Vidare ser jag fram emot lite analyser, reflektioner och kommentarer. Det är en spännande tid vi lever i och mycket kommer att ändra sig under det nya decennium vi nu tagit oss an.

Högmässa i Stockholm

I går läste jag advokaten Andreas Stenkar Karlgrens överklagan. Det gällde en präst uppe i Luleå stift som blivit "avkragad" när hon talat med konfirmander om det kristna äktenskapet. Hur i all sina da´r kan bli avkragad för något sådant?! Det är för mig obegripligt. Tydligen också för EFS eftersom man nu har begärt ett förtydligande av Svenska kyrkan. Det ska bli intressant att se utgången av de två reaktionerna samtidigt som jag undra var i all sina da´r Svenska kyrkan är på väg. Finns det ingen som kan rätta till det här? Om inte hoppas jag innerligt att EFS snarast får sig en egen biskop så det in sin viktiga mission inte fastnar i diverse domkapitel. Vi får se vart det tar vägen.

Det händer att jag kallas till eller medverkar i svenskkyrkliga sammanhang.

Sedan jag lämnade tjänsten i Hjälmseryd för tjugosex år sedan har jag inte haft något att göra med mitt gamla pastorat förutom några gånger i Gamla Hjelmseryd. Det kan finnas flera skäl till det, men nu är det tydligen dags. Visserligen finns inte Hjälmseryd som församling kvar, men där bor fortfarande människor. Församlingen slogs först ihop med Stockaryd och Hultsjö. De tre utgör nu en församling som i sin tur ingår Sävsjö pastorat.

Men nu har det hänt.Den 19 januari ska jag predika i Högmässan i Stockaryds kyrka. Därefter blir det lunch och sedan ska jag hålla föredrag om Guds rike. Jag hoppas att det blir ett kärt återseende efter alla dessa år. Vi får se.

Det verkar som att det rör på sig i det kyrkliga etablissemanget. Den 26 januari ska jag leda högmässa i ELM i Örkelljunga. ELM betyder Evangelisk-luthersk mission och är det nya namnet på vad som förr kallades BV, det vill säga Bibeltrogna vänner. Att få bidra i dessa sammanhang är något nytt för mig även om evangeliet är detsamma. Eftersom höll en undervisningsdag för samma församling tidigare i höstas vet jag att det rör på sig bland de gammalkyrkliga. Det verkar som att det blir allt svårare för dem att förlita sig Svenska kyrkan. Det har jag förståelse för. Det ska bli spännande att se hur rörelsen utvecklas under det kommande året.

Tänk, nu vill både EFS, ELM och Mp ta nya steg. Mp är förkortningen på Missionsprovinsen. Det vore en skänk från ovan om de tre kunde finna varandra och fördjupa samarbetet. Så som situationen utvecklat sig behöver vi varandra mer än tidigare. Därför är det också en glädje att Mp nu kommer att börja med högmässor i Stockholm. Jag har lovat att bidra så gott jag kan och fick därför en förfrågan om jag kunde tänka mig att medverka till att en ny församlingsbildning just i Stockholm. Mer än gärna, svarade jag.

Vi som står i svensk-kyrklig tradition behöver många nya församlingar. När jag skriver menar jag inte församlingar i kyrkorättslig mening utan i bibelteologisk mening. Om vi kan särskilja de två föreställningarna har vi kommit långt. Här har Mp alla möjligheter i världen att bli en nyckelspelare eftersom där finns både biskop och präster.

Den 9 februari börjar Mp med högmässor i Stockholm. Till en början blir det varannan söndag. Jag kommer att berätta mer här på bloggen allteftersom saker och ting utvecklas. Så välökommen igen och ett gott nytt år 2020!

Gott nytt år!

Nu vill jag önska alla er som har läst 

eller läser mina bloggar ett riktigt gott nytt 2020!

Idag, nyårsafton har jag just avslutat mina memoarer. Nja, det låter lite pretentiöst, men förlagschefen på Semnos undrade om jag inte kunde skriva något självbiografiskt. Det har jag väl i och för sig tänkt att göra så småningom ... när jag blir gammal. Men eftersom en förlagschef ändå frågar är det svårt att säga nej. Med andra ord har jag suttit med detta sedan i somras och just idag har jag satt punkt. Mitt manus ligger färdig och ska skickas in senare i veckan. Återstår att se om det ska vara något förord och förfärdiga avtalet. Jag vet inte när boken kommer blir tillgänglig, men skulle tro att vi får vänta till framåt påsk-tid.

En dag som denna ger anledning till att reflektera över året som gått. Jag har nyss skrivit några rader på www.sunnliden.se och kunde där konstatera att Bibelskolan-on-lin har gått riktigt bra detta första år. Det känns inspirerande att fortsätta och att göra färdigt. Det återstår två kurser: kyrkohistoria och dogmatik, inte minst det senare ämnet känna angeläget i en förvirrad tid. Men jag ska vara så juste att jag redovisar min tradition i förhållande till andra.

Annars har jag med glädje i dagarna tagit del av Bajens summering av året. Hemsidan har lagt ut den i fem mycket intressanta delar. Särskilt roligt tycker jag det var att andan är så god och att förutsättningarna inför nästa säsong är bättre nu än tidigare. Det gäller särskilt på damsidan där Bajen värvat ett par landslagstjejer. Så nästa ska bli en vinst i damernas superetta. Herrarna får förhoppningsvis behålla de flesta av sina spelare och det är en nyckel för fortsättningen. Nu har vi dessutom fått en ny delägare i klubben och kanske kan han bidra på något sätt?! Om än inte på plan.

Det har inte blivit så många bloggar det här året. Det finns skäl till det. Det främsta är att jag har tröttnat på att peka på kyrkans svagheter. Jag har skrivit det förr: Nu klarar den det själv. Det är i och för sig viktigt att tala högt om kyrkans avfall, att om möjligt blottlägga förförelserna, men jag tycker att jag har gjort mitt. Andra får ta vid. Och det hoppas jag verkligen eftersom det är viktigt att kyrkan vandra i ljuset, i synnerhet när man önskar det av andra. Men det finns ett annat mer angenämt skäl.

Mer och mer har jag fått inrikta mig på att läsa och skriva. Nu är det två böcker på gång. Förutom den självbiografiska har jag också skrivit på en kommentar till Apostlagärningarna. Den blir lite tjockare, men jag hoppas att kunna ge ut den i en volym. Evangelium enligt Matteus blev två volymer, men då måste folk köpa två böcker och många kanske köper just en. Jag har ett antal kvar av del 2. Det vore bättre att få ut Apostlagärningarna i en volym samtidigt som den då måste bli lite dyrare. Hittills har ingen av mina böcker kostat över 200;- men nu går det knappast att klara det även om jag avstår egen profit.

Men min förhoppning är att kunna hålla i bloggen. Jag konkurrerar med mig själv eftersom jag också har hemsidan, men de flesta läser fortfarande den här bloggen. Under hösten har jag mer och mer kommit att engagera mig i Missionsprovinsen. Det känns verkligen fint. När vi kommer till februari ska vi bilda en ny församling i Stockholm och jag har lovat vara med i det arbetet. Som om det inte räckte har jag fått en förnyad kontakt med gamle vännen Lasse Axelsson. Han vill ta upp skolevangelisationen i Stockholm och jag har lovat att vara behjälplig. Det är inspirerande och det ger  mig anledning att hålla er informerade via bloggen.

Förmodligen finns det mycket mer att reflektera över och skriva om, men jag stannar här och önskar er alla från djupet av mitt hjärta ett riktigt gott nytt år och på bibehållen kontakt.

Kontempel i Katarina

Häromdagen när jag var i badhuset mötte jag en trevlig broder i Kristus. När vi träffas blir det alltid något viktigt att tala om. Den här gången talade vi om förnyelsen inom Svenska kyrkan. Jag beklagade mig över att jag fann den mycket svår. Inte trög. Det är en sak utan närmare omöjlig. Min gode vän höll med mig och berättade att han varit på Katarinamässan på Södermalm och var mycket imponerad. Han berättade för mig om Kontempel-konceptet i Katarina församling och jag lyssnade så intresserat att jag bestämde mig för att gå ut på nätet och ta reda på mer.

Men det som slog mig var hans påstående att det går aldrig att förnya, läs förändra, en församling inom Svenska kyrkan. Det talade starkt till mig därför att det mer och mer har blivit också min insikt, - om än efter fyrtio år.

Så bekräftades det när Kyrkans tidning kom i morse. Där finns en hel sida som berättar att kyrkoherden i Katarina Olle Carlsson nu slutar sin tjänst. Inte därför att där finns något uttalat groll utan därför att han hoppas "på en stor lekmannarörelse som vill växa i det nya. Det6 är svårt att förnya formerna inom Svenska kyrkan och jag längtar efter en sorts förnyelserörelse av missionsföreningsmodell, med det bästa som bland annat finns i lekmannarörelsen - sånt som har svårt att få plats i Svenska kyrkans strukturer."

Med den insikten har Olle Carlsson sagt upp sig för att kunna arbeta vidare. Han är värd min beundran när han tar det steget. Jag själv skulle knappast passa in i Kontemplet, men Olles kamp för idén och insikten att det inte går inom Svenska kyrkans ramar imponerar och gläder mig. Med sin ödmjuka framtoning säger han vidare: "Svenska kyrkan har så många fina beslutsprocesser men ibland kan de stå i vägen för förnyelse. Det är lätt att vi är till för vår egen skull. Bi måste våga tänka nytt. Och nu har jag tid, kraft och frihet att göra det."

Som om det inte räckte talade jag igår med en annan kollega just i Stockholm som också kunde tänka sig att "gå på en gång". Jag fick intrycket av att för att kunna sluta sin anställning behöver man ha nya tankar och visioner för att sprida Guds rike.

Men återigen konstaterar jag att etablissemanget, den här gången Kyrkans tidning, inte riktigt förstår. Till artikeln finns näömligen en faktaruta där det står: "Mellan 400 och 600 besöker Katarinamässan en vanlig söndag och församlingen tar emot många studiebesök för att sprida sin framgångsrika modell." Nej, det handlar inte om modeller utan om "andan". När ska vi svenskar sluta tänka modeller och försöka använda modeller? De må sedan komma från USA, England eller Södermalm. Vi behöver få arbeta utifrån våra egna förutsättningar med sikte på medmänniskan och i rätt anda!

Det dags för oss att inte låta strukturer, maktkamper, dålig arbetsmiljö och New Public Management hindra oss från att koncentrera oss på det uppdrag Herren Jesus gav oss.