för kännedom

 Öppet brev till Svenska kyrkans biskopar.

Drygt etthundra präster har gått ut offentligt till stöd för motion 2026:76 (“Krymp inte vår Gud!”, KT 29/9). De hävdar att de har avlagt “vigningslöften att verka för en öppen och tolerant förkunnelse i vår egen tid”.

Det är inte sant. Vid prästvigningen lovar prästen att “stå fast i kyrkans tro, rent och klart förkunna Guds ord, så som det är oss givet i den heliga Skrift och så som det är omvittnat i vår kyrkas bekännelse”. Präster fullgör sitt uppdrag “i trohet mot avgivna vigningslöften och är i detta hänseende underställda biskopen och domkapitlet”, som kyrkoordningen säger. 

Den som i dag avstår från att viga par av samma kön följer lag och ordning. Äktenskapsbalken 4 kap. 3 § säger att en vigselförrättare inom ett trossamfund inte är skyldig att viga. Kyrkoordningen lägger ansvaret för parets rätt till vigsel på församlingen och kyrkoherden (23 kap. 1 a §). 2009 års beslut vilade nämligen på en kompromiss: genom att hantera äktenskapsfrågan som en ordningsfråga kunde man låta kyrkan härbärgera två motstridiga syner, där ingen präst skulle tvingas välja.

Det är därför motion 2026:76 representerar en så dramatisk förändring. Den som inte längre kan acceptera att kyrkan rymmer båda synerna erkänner nämligen underförstått vad frågan ytterst gäller. Det handlar inte om gudstjänstordning, liturgiska former, eller anställningsvillkor, utan om vad äktenskapet är. Det är en lärofråga. 

 

 

Här måste rättskällornas inbördes ordning hållas klar. Kyrkans lära är “grundad i Guds heliga ord” (KO 1 kap. 1 §). Skriften prövar bekännelsen, bekännelsen prövar kyrkoordningen. Om äktenskapet har Jesus själv undervisat: “Skaparen gjorde dem från början till man och kvinna … och de två skall bli ett” (Matt 19:4–5). Den som vill göra en annan äktenskapssyn bindande för varje präst bär därför bevisbördan inför den texten. Men undertecknarna försöker inte ens. De sätter i stället erfarenheten som norm: ”Kärlek är erfarenhet.” Den som inte håller med beskrivs som någon som “sorterar” människor och ställer sina egna “rädslor” före dem kyrkan är satt att betjäna. 

Det är emotionell utpressning, inte teologi.

Bekännelseskrifterna behandlar äktenskapet som en ordning som Gud själv har instiftat i skapelsen och som gällde långt före kyrkans egna ordningar. Apologin är övertydlig: ”förbindelsen mellan man och kvinna tillhör den naturliga rätten”, och den ordning Gud nedlagt i naturen ”kan icke upphävas genom några mänskliga lagar” (23:9). Melanchthon skrev det mot påvliga förordningar om celibat, men principen är densamma i dag: kyrkan kan inte genom beslut omdefiniera det Gud har instiftat. 

Över etthundra präster tycks nu tro att deras vigningslöften säger något de inte säger, och andra fruktar att de kan förlora sin behörighet för att de följer den ordning som gäller. De behöver klarhet i frågan om vad deras prästlöften innebär, och en påminnelse om att Skriften står över kyrkoordningen. 

Om – eller när – motionen antas får den alltså svåröverblickade konsekvenser för Svenska kyrkans lära. Kyrkoordningen har en nödbroms för just detta läge. Om ni biskopar finner att ett förslag strider mot Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära, kan ni enligt KO 11 kap. 18 § besluta om särskild beslutsordning. Ni behöver inte ens dela vår äktenskapssyn. Det räcker att konstatera att motionen gör en viss äktenskapssyn till villkor för prästämbetet och därmed till en läro- och samvetsfråga utan att den har prövats mot Skrift och bekännelse.

Vi uppmanar därför er biskopar att:

1. offentligt påminna de präster i era stift som har skrivit under om att de är bundna av Skriften, bekännelsen och kyrkans ordning,
2. se till att Läronämnden prövar motion 2026:76 som den lärofråga den är, samt
3. besluta att den särskilda beslutsordningen ska gälla för motionen.

Det minsta Svenska kyrkan kan begära av sina präster är att de är trogna de löften de faktiskt har avlagt. Det minsta den kan begära av sina biskopar är att de ser till det och drar i nödbromsen när kyrkans lära håller på att skrivas om utan stöd i Skrift och bekännelse.

Per Arvidsson, läkare, PhD, initiativtagare till Facebookgruppen ”Svenska kyrkan 1593–2026"

Gunnar Andersson, ordförande i Kyrkliga Förbundet för evangelisk-luthersk tro

Kjell O Lejon, präst, TD, PhD, professor i religionsvetenskap

Johannes Leckström, präst

Anders Lundberg, jurist

Sunniva Rettinger, präst

Daniel Wihlborg, präst, TD, kyrkoherde