Love of my life

I går kväll var en riktigt festlig dag. Kari och jag bevistade Berwaldhalllen där vi lyssnade till trombonisten Nils Landgren. Jag är inte särskilt insatt i den musikaliska världen, men kände naturligtvis till att han är en världsstjärna. Det fick jag bekräftat i går.   

Han spelade tillsammans med Joel Lyssarides på piano, Lars Danielsson, kontrabas och Robert Ikiz på trummor och slagverk. Toppmusiker allihop, också de jazzmusiker i världsklass. Bidsare hade han bjudit in sångerskan Ida Sand.

Konserten gick under namnet Love of my life och titeln svarade mot Landgrens begåvning. Den direktsändes i Sveriges Radio P2 och jag förmodar att den som vill kan leta upp den där.

 

foto: Arne Hyckenberg

Kari köpte biljetterna för länge sedan och jag har inte ägnat den en tanke förrän det blev dags. Men det visade vara en konsert över min förväntan. 

Kvällen innan hölls den första konserten och då hade kung Carl Gustaf och drottning Sylvia hedrat med sin närvaro. Jag förmodar att de inte springa på alla konserter utan endast utvalda.

När vi sedan kom hem kunde vi se den sista halvtimmen på matchen. Sveriges fotbollslandslag spelade borta mot Bosnien-Hercegovina. Jag tror inte att Sverige var favoriter med alla sina skadade och sjukskrivna spelare, men de gjorde en bra match och klarade oavgjort. Vad jag förstod på eftersnacket borde de ha vunnit matchen, men det största av allt var att Bajens högerback Hampus Skoglund, 22 år. Han har länge varit ett löfte, men att få debutera i landslaget är stort. Då är man inte längre löftesrik utan färdig spelare som i och för sig kan bli ännu bättre.

Ja, det var en bra kväll.