Religionsdialog

 Det är nu ett tiotal år sedan som begreppet religionsdialog eller interreligiös dialog blev levande för mig. Och det är skrämmande. Jag ska kort förklara vad jag menar eftersom Världen idag, 27/10-22, ställer dialogen på sin spets. Det var en diskussion i kyrkomötet, jag minns inte vilket år, där det stod klart att "vi" hade omdefinierat begreppet ekumenik. Det har tidigare använts för att beskriva relationerna mellan kristna kyrkor och samfund, men så är det inte idag! Ekumenik handlar numera om relationerna mellan "kristendomen" och andra religioner vilket är en mycket väsentlig skillnad. Rätt eller fel?

I Kyrkoordningen heter det i den inledande texten till den fjortonde avdelningen:

Svenska kyrkan är en del av den världsvida kyrkan och har en kallelse till kyrkans synliga enhet. Utifrån kyrkans tro på Gud som skapande, upprättande och livgivande i hela världen, är den vidare ekumeniska kallelsen att verka för kyrkans enhet, mänsklighetens gemenskap och världens helande, samt att söka Guds tilltal i mötet med varje människa oavsett religiös tradition.

I Världen idag förfasar sig Per-Arne Imsen över franciskanerprästen Richard Rohr därför att denne talar om att vi kan lära mycket av till exempel buddhisterna. Det är teologerna Patrik Hagman och Joel Halldorf som lyfter fram Rohr och hans "förtjänster". Imsen menar att det finns kristna som lämnar tron för att i stället knyta an till andra religioner. Samtidigt hävdar Hagman och Halldorf att många kommer in i tron (på Kristus) när trösklarna tas bort.

Det är viktigt att skilja mellan religioner och kristen tro. Kristen tro är i grund annorlunda än religioner eftersom den utgår från att Gud har uppenbarat sig för oss. Vi har att hålla oss till och lyda Honom. 

Problemet uppstår när vi behandlar kristen tro som en religion bland andra. Vidare när vi inte förmår att skilja mellan skapelse och frälsning. Som människor är vi närmast förpliktade att älska andra människor oavsett religion, kön eller hudfärg. Det är vad religionsdialogen går ut på. Men när det kommer till frälsningen gäller vad Gud har uppenbarat för oss, se till exempel Joh 3:16 eller 14:6.

Den största faran för de kristna i västvärlden och i synnerhet Sverige, är att de kristna är så dåligt informerade om sin egen tro eller att relationen till Jesus Kristus är alltför svag.

Man kan tycka vad man vill och resonera vitt och brett, men det förutsätter att gemenskapen med Herren Jesus är levande och stark. 2000-talet kommer förmodligen att kallas för ekumenikens århundrade. I sak lär det betyda att vi går mot en enda kyrklig organisation, en världskyrka, men kanske också att denna blir likvärdig med alla andra religioner.