Församlingsplantering?

 Nu hoppas jag det här blir bra. Jag har suttit ett par timmar med att få ordning på inställningarna. När jag nu skriver det här går det knappt att läsa därför att stilen är så liten. Men när jag publicerar verkar det ok ...

I går satt jag tillsammans med en broder i Missionsprovinsens församlingsplanteringsutskott. Provinsen ser Sverige som ett missionsfält. Det tycker jag verkar vara en riktigt analys. Följaktligen vill man se nya församlingar växa fram.

Det har funnit ett kompakt motstånd inom Svenska kyrkan och oförståelsen är fortfarande i det närmaste total. Det beror förmodligen på vår territoriella församlingssyn, men till och med den har försvagats så till den milda grad att den är närmast obefintlig. Nu ingår i regel flera församlingar i ett pastorat. Pastoratet har en kyrkoherde som betraktar "sina" församlingar som församlingar. Detta även om  99% procent av invånarna är helt ointresserade av Herren Jesus och hans kyrka. Jag kan tycka att att man borde se att det kan vara en fördel med nya församlingsbildningar inom församlingen.

Några, förmodligen fler än vi tror, har ändå kommit till insikten att det behövs "nya sätt att vara kyrka". Riktigt hur det ska se ut eller gå till framgår inte alltid. Det problem som då uppstår är att vi bara får ännu en verksamhet kallad "nya sätt". Men organisationen är densamma. Jag tror att det är en fråga om tid innan man förstår att detta inte går.

Så här ser det ut när vi  (3-10 personer)
firar högmässa i St Filippus på Södermalm.

Utmaningen jag nu arbetar med är inte frågan om nya församlingar. De behövs otvivelaktigt. Snarare är det en fråga om hur vi ska definiera begrepp som församling. Jag återkommer till att det finns en Kyrka, men många församlingar. En Kristi kyrka borde svara mot en kyrka på jorden även om den i sig rymmer många som ännu inte tror. Inom denna enda kyrka på jorden behövs många församlingar. Det håller inte längre att som Svenska kyrkan gör tala om en territoriell församling med mindre än att man har lämnat den bibliska förståelsen. Och det är väl vad som har skett. Ett fåtal inom Svenska kyrkan hänvisar till den gudstjänstfirande församlingen och det är väl. Den liknar en bibliska förståelse av församlingen, men är mycket ofullständig.

Den andra frågan jag arbetar med är hur nya församlingar kan bildas och här är jag kluven, eller kanske börjar jag inse att det kan gå till på olika sätt. Det finns mer än ett sätt. Den vanligaste uppfattningen inom Missionsprovinsen uppfattar jag som att det börjar med gudstjänstfirandet. Genom att fira gudstjänst samlas människor. Ja, de redan frälsta samlas i bästa fall, men de utgör en krympande skara.

En mindre vanlig uppfattning är att förkunnelsen riktad som goda nyheter till människor som ännu inte tror är vägen. Det var väl så Paulus gjorde. Han bildade inte församlingar utan förkunnade Ordet. De som tog emot det utgjorde och formade en ny församling. Det finns mycket att säga inte minst om detta sista, men det får anstå tills vidare. 

I morgon reser jag till Linköping för att fira Palmsöndagens högmässa i Citykyrkan. Välkomna!