Skönt att komma hem till Värnamo igen även om jag trivs bra i Stockholm. Borta bra, men hemma bäst. Jag bär fortfarande med mig en god känsla från lördagens seminarium om vikten av att bilda nya församlingar. Mitt föredrag fick rubriken En levande församling. Min första tanke var om det alls finns döda församlingar? Jo, det nämns om sådana i sändebreven, se Upp 3:1 där det sägs uttryckligen. Annars befinner jag mig nog fortfarande på det stadiet att jag försöker fånga in en god definition av församlingen. Till sist landade jag i att CA art VII står sig. Där sägs:
En enda kyrka ska bestå till ervärderlig tid. Men kyrkan är de heligas samfund i vilket evangeliet rent förkunnas och sakramenten rätt förvaltas.
Ser du att här finns tre led? Lägg märket till ordningen.
1. Först. Kyrkan är en enda. Hon är osynlig och beskrivs bra i Hebr 12:23. Kyrkan går ändå att känna igen. Hon är en enda, helig, katolsk och apostolisk. Hon är himmelsk och består också av änglar och av dem som gått före oss. Kyrkan visar sig på jorden genom de människor som bekänner Jesus som Herren och som samlas i hans namn. Hon är därför inte bara osynlig. De som hävdar det är heretiker. Hon är både osynlig och synlig. På samma sätt som nåden är osynlig, men nådemedlen är synliga.
2. Sedan. Kyrkan blir synlig som de heligas samfund. Även då är hon är en enda, helig, katolsk och apostolisk oavsett var hon befinner sig och oavsett hur hon klär sig. Där två eller tre är samlade i Herren Jesu namn, där är de heligas samfund, det vill säga församlingen. Därför kan vi säga att:
Det finns bara en Kyrka, men många församlingar.
I vår tid behöver vi många, många fler församlingar än de vi redan har. De får med fördel bestå av få människor, 3-14 personer, och samlas i hemmen för att sedan på söndagen komma samman för att fira högmässan. De första kristna firade synagogala gudstjänster, se Eskhults föredrag. Det var Paulus som började använda det grekiska ordet ekklesia. Det ordet hade tidigare använts i Septuaginta som en översättnings av Guds folk, hebreiska qahal. Det var ett ord som Paulus nu fyllde med Jesus Kristus, en plats där evangeliet förkunnas och sakramenten förvaltas.
I Ef 4 talar han om kyrkans grund, gåva och resultat. Gåvan som Herren har gett oss är apostlar, profeter, evangelister, herdar och lärare. Dessa finns hos oss! Dessa karismatiska tjänster eller funktioner finns fortfarande bland oss. De kompletterar, men kan också ingå i de institutionella tjänsterna biskop, präöst eller diakon.
3. Avslutningsvis återvände jag till Eskhults formulering: "Guds folk har alltid samlats för att lyssna till Herrens undervisning". I enlighet med Ef 4 är det de särskilda tjänsternas uppdrag att "utrusta de heliga så de kan utföra sin tjänst". Det sker bäst i hemmen. I de samlingar jag förordar samlas man varje vecka, lever missionellt, handleder varandra och utbildar ledare för att så utrusta de heliga.
Metoder, strategier et cetera är inte problemet förrän de blir överordnade den helige Ande, 2 Kor 3:6. Jesus bygger sin kyrka/församling genom Evangeliet och sakramenten. Det gör han genom Anden, Herren som är Livgivaren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar