Ny församling i Linköping

 I går var det Palmsöndagen och så inleds Stilla Veckan. Det är en märklig dag på det sättet att här börjar Jesu Kristi lidande. Och samtidigt finns här ett stråk av glädje - för den som tror. Kanske till och med något av jubel eftersom Herren kommer till oss.

I går firade vi högmässan i Citykyrkan, Linköping och det blev en verkligt fin dag. Då tänker jag inte främst på vädret utan på att en del av Guds folk samlades. Vi var tolv personer som sjöng och bad, lyssnade till Guds ord och fick del av Kristi kropp och blod. Det är extra underbart att tänka på att detta inte stannar vid att vara ett event utan det är en livsstil. Jag minns konfirmanden som frågade om jag inte tröttnade på att fira högmässa. "Den är ju alltid likadan." Ja, till det yttre kan det verka så, men det är inte sant. Varje högmässa är en ny högmässa, ett nytt möte med Gud och andra människor.

Så här ser altaret ut i Citykyrkan, Linköping. 

De första kristna hade inte tillgång till kyrkbyggnader eller stora stenaltaren. De dukade på ett vanligt bord som förvandlades till ett heligt bord genom sakramentet. Råvarorna var inte heller så imponerande, men blev heliga då Herren Jesus anslöt sig till dem. 

Lite bröd, lite vin och lite präst, som en kollega brukar uttrycka det.

Församlingen som ännu inte har något namn (hade de första kristna namn på sina församlingar?) stannade vid dagen med ett eskatologiskt perspektiv. Berättelsen i evangeliet stannar inte vid att vara historisk. Den är eskatologisk. Det händer nu. Igår, idag och i framtiden. Det blev tre punkter:

Kristus kommer ... 

1. för att bli och vara vårt påskalamm

2. för att offras för vår skull

3. för att tas emot av hat och kärlek

Du är välkommen till nästa högmässa i Linköping. Den blir på Valborgsmässoafton, lördagen den 30 april! Då ska vi fira Kungen med stort K och be för kungen med litet k.