Det är tänkt att jag ska skriva om nya församlingar. Den rubriken väcker många frågor. Hur definierar vi församlingen? Vilka är dess beståndsdelar? Hur känner vi igen församlingen och så vidare. Under denna påskvecka inser jag att nya församlingar uppstår. De knoppas innan de slår ut.
Under påskhelgen satt Kari och jag hemma hos Jakob och Maria, i deras underbara trädgård. Knopparna hade inte kommit så långt, men de var helt klart på väg. Så dök det upp ett par vänner till dem och de frågade vad jag gör nu för tiden. Jag berättade om St Filippus i Stockholm och hur vi i två år väntat på att den åtminstone ska sätta sig och växa på djupet. I Linköping har vi hittills endast firat en högmässa-
Då berättade H. om att de bildat en ny församling och till den kom vilsna kristna, nyfikna kristna och några kristna gäster. Plötsligt var de en skara. Jo, jag känner igen det och tror att det behövs sådana nya gemenskaper om de än är tillfälliga. Vilsna söker emellertid vidare, nyfikna stillar sin nyfikenhet och gästerna var bara gäster.
När jag läser Apostlagärningarna ser jag att Paulus inte var ute efter att bilda församlingar. Han vittnade om Jesus och predikade evangelium. När människor tog emot evangeliet, tron på Kristus, uppstod församlingen. Först såg Paulus med flera (!) till att sådden förblev hos åhörarna och under en relativ kort, men intensiv tid , fick sådden fäste. Först därefter tillsatte Paulus ledare.
Jag tror mig uppleva att Guds ord som utsäde ska föregå bildandet av församlingen så nu funderar jag på hur vi bäst sår evangelium på Södermalm och i Linköping. Låter det märkligt? Är inte alla redan kristna? Självklart inte. Många vet en del, men är inte överlåtna. Andra tycker sig vara överlåtna, men vet inte särskilt mycket. Jo, nog finns det att göra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar