Skönt att vara hemma igen där nya utmaningar väntar. Nu börjar beställningarna till Filipperbrevet och Brevet till Filemon droppa in, men jag hoppas på fler, åtminstone så många att det ekonomiskt går runt. Inte därför att jag tjänar några pengar på dem utan så att jag kan fortsätta trycka nya kommentarer. Närmast på tur står 2 Korintierbrevet. Hoppas kunna få ut den till hösten. Mitt problem är angenämt i den meningen att jag producerar fortare än folk hinner med att köpa och läsa. Det beror inte på att jag hafsar mig igenom skrivandet utan på att jag levt med och arbetat med dessa kommentarer hela livet. Det är dessa utkast som ligger till grund för renskrivningen och utgivandet av dem. Jag lär återkomma i saken.
Häromdagen var jag i Linköping och berättade om Vägen, hur jag upptäckte den, lever med den och vart den leder. Ämnet de satt var föranlett av min självbiografiska bok Så länge dagen varar. Ett sjuttiotal personer hade samlats i Ryttargårdskyrkan och jag måste säga att det alltid känns meningsfullt att få berätta om Jesus och om hur vi kan relatera till Honom. I pausen samtalade jag med en kvinna och ganska per omgående tog hon upp genus-perspektivet. Inte därför att jag talat om det utan därför att Evangeliska frikyrkan brottas med frågan. Hennes bekymmer var att om vi är alltför bibliska kommer vi att uppfattas som intoleranta. De kristna blir utmålade som fanatiker. Jag tror att hon har rätt - och fel.
Ryttargårdskyrkan, Linköping |
Att vara en kristen är att uppfattas som en fanatiker. Det är en del av priset vi får betala. Det är sorgligt att så många kristna är ängsliga för eller till och med rädda för att hålla sig till HERRENS undervisning. När vi ger efter för världen, kompromissar med Bibeln som helig Skrift, vittrar tron inifrån. Då urholkas själen. Det är troheten mot HERREN som är primär, inte troheten mot världen. Men jag har en stark medkänsla för alla dessa vilsna kristna som regelbundet går till sin gudstjänst, men inte får den näring och vägledning de behöver. Tänk så viktig vår gudstjänst är. Våra samfund och församlingar har ett avgörande inflytande på de kristna - så klart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar