Att investera nåd

Undervisningen om den yttersta tiden gick bra. Det är alltid roligt att undervisa när det finns intresserade deltagare. Man lär sig mycket själv också genom att undervisa. När vi kommer till Matt 24-25 blir det tydligt hur Jesus lämnar det gamla och ger sig in i något alldeles nytt. Några forskare menar att hans tal egentligen börjar redan med kapitel 23 som innehåller de så kallade Ve-ropen över fariséerna och de skriftlärde. Där fäller Jesus domen över det gamla, sedan talar han i kapitel 24 med lärjungarna om hur templet skulle rivas och inte lämna sten på sten. Så skedde också år 70 när romarna invaderade Jerusalem och ödelade staden.

En viktigt poäng vi kunde konstatera är att Jesus talar till sin samtid. De kristna läser gärna kapitlen oreflekterat som handlade de om tecknen för den yttersta tiden. Då blir det lätt obalans. Bara om vi minns att han talade med sin samtid kan vi balanser rätt. Lärjungarna visste att templet skulle stå till ändens tid. Jesus talade om ändens tid och om sin återkomst, men de första kristna fick aldrig uppleva den. Visserligen förklarade fornkyrkan att Jesus kommer i sakramenten men det var knappast vad Jesus själv menat. Han talade om sin återkomst i härlighet. Såsom den omtalades i Daniels bok, kap 7. Där står det att Människosonen ska komma på himmelens skyar med makt och ära. Makten och härligheten ska han ge åt sina utvalda ...

Nej, de första kristna skilde inte mellan tiden för templets undergång, ändens tid och Jesu återkomst. De var övertygade om att det skulle ske under deras livstid.

En annan underbar förklaring är den där Jesus ger oss liknelsen om talenterna. Jag återger något av den här. Texten finns i Matt 25:14. En man fick "bara" en talent, det vill säga 20 årslöner. Hur mycket pengar är inte det? En annan fick två och en tredje man fick fem talenter. Med andra ord stora pengar. Mannen med en talent investerade inte pengarna. De grävdes ner och sjönk i värde. Det var inte det att han inte kunde utan han ville inte! Uppenbart nonchalant! Men här kommer en annan utläggning:

Den romersk-katolske prästen Robert L. Schoenstene, som också är adjungerad professor i Biblical Studies and Homiletics vid University of Saint Mary of the Lake, påminner om att en talent, hebreiska kikkar, i Gamla testamentet är måttet på en vikt. En talent är ett stycke ädel metall som väger 30-40 kg. Fem talenter motsvarar närmare 200 kg. Den allra tyngsta vikten i Skriften är emellertid Guds härlighet, hebreiska kabod, grekiska doxa eller latin gloria. Guds härlighet väger tyngst, skulle vi säga. Denna härlighet ansågs vila på Nådastolen inne i templets allraheligaste rum. Schoenstene menar att de som lyssnade till Jesus skulle tänkt på denna Guds nåd, barmhärtighet, kärlek och förlåtelse. Att ha fått en eller flera talenter betyder då att vi mer eller mindre fått del av Guds nåd. Den nåd, barmhärtighet, kärlek och förlåtelse vi har fått är alltid riktad mot medmänniskan. Den ska förvaltas genom ges vidare. Temat går igen i Jesu undervisning, till exempel i hans undervisning om bönen, Matt 6:12 och 14, i berättelsen om synderskan som fick mycket förlåtet, se Luk 7:36ff eller den om den förlorade sonen i Luk 7:47ff. Vi får absolut inte gräva ner talenten, det vill säga förvägra vår medmänniska Guds nåd. Den som vill kan läsa hela utläggningen genom att klicka här.   

Nu blir det lättare för oss att förstå v 29. Den som har del i Guds makt, ära och härlighet är skyldig att ge denna vidare, men den som inte vill investera i sin medmänniska riskerar att mista gåvan. Vi förstår då hur viktigt det är att inte låta den kristna tron stanna vid ett intellektuellt försanthållande utan investera den i vår medmänniska.