Apg 8:14-17

Apostlarna fick snart höra att flera församlingar bildats i Samarien och då uppstod ett antal frågor. Var det Gud som verkat i Samarien? Vad följer av detta? Apostlarna måste nu ta ställning till detta, avfärda eller bekräfta vad som skett.

8 ¹⁴ När apostlarna i Jerusalem fick höra att Samarien hade tagit emot Guds ord, sände de dit Petrus och Johannes. ¹⁵ Dessa kom ner och bad för dem att de skulle få den helige Ande, ¹⁶ eftersom Anden ännu inte hade fallit över någon av dem. De var bara döpta i Herren Jesu namn. ¹⁷ Apostlarna lade då händerna på dem, och de tog emot den helige Ande.

V 14-15 När Petrus och Johannes kommer till Samarien blir de snart överbevisade om att Gud verkat. När de lägger händerna på de nyomvända blir de fyllda med Anden och sedan råder ingen tvekan om vad som skett.

V 16-17 betraktas av några kommentatorer som några av de märkligaste versarna i hela NT. Dopet i vatten och dopet i Anden är här skilda åt. Det finns endast två bibelställen där dessa skiljs åt och det är i denna vers och i 10:44 ff. Dessa versar har delat kristenheten i två läger på så sätt att en del av kristenheten, främst den som präglas av en baptistisk-pentakostal tradition, menar att de ska vara åtskilda. De menar att först kommer en människa till tro, sedan döps hon i vatten och sedan följer en andra välsignelse, dopet i den Helig Ande.

Den andra delen av kristenheten, den katolska, ortodoxa och vår egen, menar att dessa två versar är undantag. De lär, som hela NT för övrigt, att en människa fogas in i Kristus och samtidigt får del av eller tillgång till Anden. Det går att förstå på följande sätt. Det som händer i Samarien var oväntat och skapade förvirring. Därför låter Gud apostlarna resa till Samarien för att själva undersöka vad som hänt. När de själva får se hur Gud ger dem Anden är saken klar. De blir nu övertygade om att evangeliet om Guds rike verkligen ska spridas vidare från det judiska folket till samarierna och hedningarna. Vi kan säga att händelsen utgör ”samariernas pingstdag”. Det är samma sak som sker i Apg 10. Petrus är förundrad över att bli kallad till Cornelius hus, eftersom denne är en romersk officer, en hedning. Gud övertygar Petrus på två sätt. För det första får Petrus i en syn, 10:9-16, höra att Gud förklarat det orena för rent. Jesu död och uppståndelse försonar världen med Gud. Nu kan och ska Petrus gå till Cornelius hus och predika just detta. Petrus lyder. När han sedan, för det andra, vittnar och predikar faller den Helig Ande över dem som lyssnar, 10:44 f. Det blir då ytterligare ett bevis för Petrus att tiden för hednamissionen är inne. Det betyder med andra ord att vi ska läsa dessa två texter som undantag, undantag som krävdes för att apostlarna skulle våga gå vidare med evangelium till hedningarna. De två undantagen ska alltså förstås ur ett missionsteologiskt perspektiv. Till detta kan också läggas att de troende i Samarien genom apostlarnas handpåläggning fogades i i den apostoliska kyrkan och förpliktades att fortsättningsvis ”troget hålla fast vid apostlarnas undervisning”.