Apg 7:9-19

7 ⁹ Våra stamfäder blev avundsjuka på Josef och sålde honom till Egypten. Men Gud var med honom ¹⁰ och räddade honom ur alla hans lidanden. Han gav honom nåd och vishet inför farao, kungen i Egypten, som satte honom till styresman över Egypten och hela sitt hus.

¹¹ Men hela Egypten och Kanaan drabbades av svält och svår nöd, och våra fäder fann ingenting att äta. ¹² När Jakob fick höra att det fanns säd i Egypten, sände han våra fäder dit en första gång. ¹³ Den andra gången gav sig Josef till känna för sina bröder, och farao fick höra om Josefs släkt. ¹⁴ Josef skickade då bud och lät hämta sin far Jakob och hela sin släkt, sjuttiofem personer. 

V 7-10 Stefanus fortsätter med att tala om Josef. Han gör därmed ett rejält hopp därför att han vill visa något särskilt, genom Josef uppfylls den första delen som säger att folket skulle leva i fångenskap. När Josef såldes av bröderna, av illvilja till Egypten var Gud med honom. Detta är en poäng. Gud verkar också utanför Israel, inte endast bland infödda hebréer, utan också bland diasporajudarna, - för att anknyta till den situation vi läser om i Apg 6. Gud var till och med hos Josef på ett sådant sätt att han kom att styra Faraos förvaltning!

V 11-14 återger Stefanus berättelsen om uttåget på ett beundransvärt sätt. 1 Mos 42-49 sammanfattas i fyra meningar och alla väsentliga moment är med. Han får med den hungersnöd som drabbade hela världen, att det fanns säd i Egypten, brödernas resor dit, att Josef gav sig tillkänna och att hela släkten reste ner till Egypten och bosatte sig där.

7 ¹⁵ Och Jakob drog ner till Egypten, och där dog han och våra fäder. ¹⁶ De fördes till Shekem och lades i den grav som Abraham hade köpt för en summa i silver av Hamors barn i Shekem. ¹⁷ När tiden närmade sig då Gud skulle uppfylla sitt löfte till Abraham, växte folket i antal och de blev allt fler i Egypten, ¹⁸ ända tills en annan kung kom till makten i Egypten, en som inte kände till Josef. ¹⁹ Han gick fram med list mot vårt folk och förtryckte våra fäder och tvingade dem att sätta ut sina nyfödda för att de inte skulle överleva.

V 15-16 Men så långt är bara den första delen av profetian uppfylld. Den andra delen handlar om hur Gud ska föra folket ut ur Egypten så att de kan dyrka honom på denna plats, det vill säga i Jerusalem.

V 17-19 Verserna kan sägas utgöra en övergång till nästa person i frälsningshistorien som är Moses. I och med v 20 börjar den egentliga berättelsen om Moses och det Guds handlande som är till Israels fördel.