Ekumenisk konsekvensanalys

Det finns i våra teologiska sammanhang sådant som är, eller borde vara, självklart. I kyrkomötet är emellertid ingenting självklart, allra minst sådant som bär Nya testamentets prägel. Bert Löndahl har skrivit en motion där han föreslår att kyrkomötet ska anlägga en ekumeniskt konsekvensanalys på sina beslut, både i kyrkomötet och i kyrkostyrelsen. Att en sådan motion behövs beror på att partipolitik och vindkast i läran snarare styr motionerandet, diskussionerna och i värsta fall besluten. Jag har märkt att så kallat vanligt folk, vanliga kristna, närmast blir chockade över att det är möjligt.

Berths förslag lyder: Kyrkomötet beslutar att

1. en ekumenisk konsekvensanalys ska göras inför beslut i kyrkomötet och kyrkostyrelsen,

2. uppdra till kyrkostyrelsen att utreda hur denna rent praktiskt ska implementeras.

kyrkans skepp - ekumenikens symbol

Det är klart att jag vill stå med som medmotionär på Berths motion. Svenska kyrkan är en bekännelsekyrka och inte en åsikts kyrka som det blivit i alltför många hänseenden. Men det som är och ofta har betraktas som en självklarhet förblir inte alltid en självklarhet. Det är som med demokratin eller varför inte som med själva evangeliet, det behöver tas emot av människorna för att fungera. När man slutar tala om det, när det glöms bort eller av andra skäl mer eller mindre upphör, måste det sägas.

Veckan som ligger bakom oss har vi firat att det är 1700 år sedan nicenska trosbekännelsen blev normerande. Kommer den att överleva några generationer till? Förmodligen, men det kommer inte att förvåna mig om vi får motioner i kyrkomötet som föreslår justeringar i bekännelsen.

I vår tid anses barnkonsekvensanalyser vara självklara, liksom hänsyn till jämlikheten eller miljön. Bra så, men är hänsynen till kristna kyrkor och samfund runt om i världen självklar? Uppenbarligen inte. Det går att ge flera exempel på hur Svenska kyrkan gått och går sitt eget stickspår, gått in på och går på en återvändsgata. Nu får vi se hur det går med den här motionen.

Rösta på Frimodig kyrka!

 

Kyrkans värdegrund?

Nu drar det ihop sig till kyrkoval. Den 21 september är det dags att gå och rösta. Själv tillhör jag numera Sofia församling på Södermalm, men här finns ingen Frimodig kyrka (FK) grupp. Jag antar att jag ändå kan rösta på FK på något sätt.

Med utgången av 2025 avslutar jag definitivt mitt mandat i kyrkomötet. Den här hösten har jag inte heller skrivit någon egen motion, men medverkat i ett par och står med som medmotionär i ytterligare några. Sammanlagt inte färre än åtta motioner, nr 32, 33, 37, 62, 63, 67, 89  och103. Den som vill kan gå in på 

https://www.svenskakyrkan.se/kyrkomotet/kyrkomotet-2025#Motioner

och läsa där. Självklart tycker jag att dessa är bland de viktigaste, mest grundläggande och principiella motionerna i år. Ta till exempel nr 32 om Kyrkans värdegrund. Det är häpnadsväckande att det ens finns ett tal om kyrkans värdegrund. Den kan väl inte vara någon annan än Bibeln eller den heliga Skrift. Bibeln en är kyrkans norm sedan begynnelsen. Att den sedan behöver tolkas är en annan historia.

Berth Löndahl skriver inledningsvis i motionen: 

Av Svenska kyrkans webbsida framgår det att hon har en värdegrund. Men någon sådan har varken kyrkomötet, kyrkostyrelsen eller biskopsmötet antagit. Vad som står på webbsidan är en text skriven av Petra Carlsson Redell, präst och professor i systematisk teologi. 

Förslaget till kyrkomötes beslut lyder: 

Kyrkomötet beslutar att uppdra till kyrkostyrelsen att

1. ta bort texten som i dag finns på Svenska kyrkans webbsida under rubriken ”Kyrkans värdegrund”,

2. tillse att ingen annan värdegrund anges än hänvisning till Bibeln och evangeliet om Jesus Kristus,

3. tillse att den värdegrund som eventuellt ändå kommuniceras ska grundas på evangeliet om Jesus Kristus.

Rösta på Frimodig kyrka!

Ekumenisk lovsångsgudstjänst

Den här veckan firas det ekumeniska året 2025. Det är 1700 år sedan den nicenska trosbekännelsen antogs och det firas naturligtvis av alla kristna kyrkor och samfund i hela världen. I kväll har Kari och jag varit på en ekumenisk lovsångsgudstjänst i Storkyrkan, Gamla Stan. Vi kom till kyrkan omkring klockan 17. Gudstjänsten skulle börja 18. När vi kom fick vi ställa oss i en lång kö. Kyrkportarna hade ännu inte slagits upp. När gudstjänsten sedan började var kyrkan fullsatt.

Storheten med gudstjänsten var att kristna från alla sammanhang möttes. Jag lyssnar numera ofta ganska kritiskt när jag hör predikningar eller ser på kyrkliga uppträdanden. Men den här gången överskuggades det av högtidligheten. Tänka att få vara med i Storkyrkan när den är fullsatt. Tänk att där har firats gudstjänst sedan 1200-talet och nu är alla församlade. Ganska mäktigt i synnerhet när jag tänker på ekumeniska mötet i Stockholm 1925. Det firar med andra ord 100 år i år. Dubbelt firande med andra ord. Den gången predikade ärkebiskopen Natan Söderblom. Den här gången kardinalen Anders Aborelius.

Kari och jag är tacksamma för att vi får vara med i en, helig, allmännelig och apostolisk kyrka och för att vi får se den manifesterad på det här sättet. Sedan är det en annan sak om man skärskådar ett och annat, men det gör jag inte en sådan här kväll.

Kyrkoval och kyrkomöte

 Den här gången skulle ha blivit mitt sista kyrkomöte om inte mitt sista redan hade varit. Oj. då , det blev lite kryptiskt. Förklaringen är enkel. Jag kommer inte att delta i höst eftersom jag lämnat återbud och jag har bett om att inte vara med på någon lista till nästa kyrkoval som hålls den 21 september, Alltså har jag redan gjort mitt sista. Tycker faktiskt att jag gjort mitt efter 12 år i kyrkomötet. Sammantaget blir det rätt många timmar. Var de bortkastade? Det kan jag tycka, men vid närmare eftertanke har de förmodligen ändå bidragit med något. Om inte annat har jag räckt upp handen efter övertygelse.

 

Till nästa session kom det in 129 motioner, ovanligt många. Det kan till dels bero på at vartannat kyrkomöte har under denna sista period gjorts om till tema-möte. Man kan fråga sig varför.

Till den här hösten är jag medmotionär till ett antal motioner, fem om jag minns rätt. Det får jag återkomma till.

 

Fjällgatans café

 Vi människor har många goda stunder framför oss. När vi nu landat på Södermalm och installerat oss kommer vännerna gärna på besök. I dag har Hans och Lotta varit här på lunch, sett vår fina lägenhet och följt med oss på en kortare promenad. Vi fick några timmar tillsammans. Gott umgänge och bra samtal. Kortet togs av kära hustrun när vi intog kaffe på Fjällgatans café. Ni kan själva se hur vi njuter av livet,

Förutom att vi tar emot besök försöker vi göra utflykter för att bättre lära känna sta´n. Jag hittar rätt på Söder, men Stockholm är större än så. I morgon planerar vi en utflykt till Skeppsholmen och Kastellholmen. Planeringen är att vi nu under sommarhalvåret koncentrerar oss på dagsutflykterna för att sedan under vinterhalvåret ta oss an muséerna. 

Mellan varven försöker jag skriva på en kommentar till Efesierbrevet. 

Tanken är inte att fortsättningsvis bara skriva om allt härligt vi gör. Förutom bokskrivandet har jag ett visst engagemang i ett antal angelägna motioner till kyrkomötet som jag vill berätta om. Mer kommer.