Ekumenisk lovsångsgudstjänst

Den här veckan firas det ekumeniska året 2025. Det är 1700 år sedan den nicenska trosbekännelsen antogs och det firas naturligtvis av alla kristna kyrkor och samfund i hela världen. I kväll har Kari och jag varit på en ekumenisk lovsångsgudstjänst i Storkyrkan, Gamla Stan. Vi kom till kyrkan omkring klockan 17. Gudstjänsten skulle börja 18. När vi kom fick vi ställa oss i en lång kö. Kyrkportarna hade ännu inte slagits upp. När gudstjänsten sedan började var kyrkan fullsatt.

Storheten med gudstjänsten var att kristna från alla sammanhang möttes. Jag lyssnar numera ofta ganska kritiskt när jag hör predikningar eller ser på kyrkliga uppträdanden. Men den här gången överskuggades det av högtidligheten. Tänka att få vara med i Storkyrkan när den är fullsatt. Tänk att där har firats gudstjänst sedan 1200-talet och nu är alla församlade. Ganska mäktigt i synnerhet när jag tänker på ekumeniska mötet i Stockholm 1925. Det firar med andra ord 100 år i år. Dubbelt firande med andra ord. Den gången predikade ärkebiskopen Natan Söderblom. Den här gången kardinalen Anders Aborelius.

Kari och jag är tacksamma för att vi får vara med i en, helig, allmännelig och apostolisk kyrka och för att vi får se den manifesterad på det här sättet. Sedan är det en annan sak om man skärskådar ett och annat, men det gör jag inte en sådan här kväll.

Kyrkoval och kyrkomöte

 Den här gången skulle ha blivit mitt sista kyrkomöte om inte mitt sista redan hade varit. Oj. då , det blev lite kryptiskt. Förklaringen är enkel. Jag kommer inte att delta i höst eftersom jag lämnat återbud och jag har bett om att inte vara med på någon lista till nästa kyrkoval som hålls den 21 september, Alltså har jag redan gjort mitt sista. Tycker faktiskt att jag gjort mitt efter 12 år i kyrkomötet. Sammantaget blir det rätt många timmar. Var de bortkastade? Det kan jag tycka, men vid närmare eftertanke har de förmodligen ändå bidragit med något. Om inte annat har jag räckt upp handen efter övertygelse.

 

Till nästa session kom det in 129 motioner, ovanligt många. Det kan till dels bero på at vartannat kyrkomöte har under denna sista period gjorts om till tema-möte. Man kan fråga sig varför.

Till den här hösten är jag medmotionär till ett antal motioner, fem om jag minns rätt. Det får jag återkomma till.

 

 Vi människor har många goda stunder framför oss. När vi nu landat på Södermalm och installerat oss kommer vännerna gärna på besök. I dag har Hans och Lotta varit här på lunch, sett vår fina lägenhet och följt med oss på en kortare promenad. Vi fick några timmar tillsammans. Gott umgänge och bra samtal. Kortet togs av kära hustrun när vi intog kaffe på Fjällgatans café. Ni kan själva se hur vi njuter av livet,

Förutom att vi tar emot besök försöker vi göra utflykter för att bättre lära känna sta´n. Jag hittar rätt på Söder, men Stockholm är större än så. I morgon planerar vi en utflykt till Skeppsholmen och Kastellholmen. Planeringen är att vi nu under sommarhalvåret koncentrerar oss på dagsutflykterna för att sedan under vinterhalvåret ta oss an muséerna. 

Mellan varven försöker jag skriva på en kommentar till Efesierbrevet. 

Tanken är inte att fortsättningsvis bara skriva om allt härligt vi gör. Förutom bokskrivandet har jag ett visst engagemang i ett antal angelägna motioner till kyrkomötet som jag vill berätta om. Mer kommer.