23 juni

 För inte så länge sedan skickade jag ut en midsommar hälsning till mina vänner, men här kommer en till eftersom den 23 juni är "den rätta" dagen. Midsommardagen firades tidigare på Johannes döparens dag som alltid infaller 24 juni, se almanackan. Alltså är det Midsommarafton i dag ...

Hur jag firar den? Tillsammans med Kari, barn och barnbarn befinner vi oss i en stuga i Danmark. Kari och jag kom just hem från en stund på stranden, se bilden. Det är en fantastisk känsla att komma till havet även om det just i dag är blåsigt och knappast läge för något bad. Jag kommer absolut ta mig dit igen senare i veckan. Vilka härliga promenader man kan ta på de kilometerlånga stränderna

22 juni

I dag reste hela familjen till Herning i Danmark. Vi befinner oss nämligen i Danmark md hela familjen den här veckan. Och i går fick vi vara med om något mycket speciellt. Victor som i år fyller 50 år, om än senare i höst, fick sin present; ett fallskärmshopp! Bilden är tagen efter landningen.

Eftersom det har gott ett dygn vågar jag påstå, även om jag själv inte har hoppat, att det tycks vara en upplevelse man inte kan glömma. Upplevelsen verkar gå från dödsångest till den ren eufori.

Idén att ge ett fallskärmshopp i present kom från Elisabet som själv, på Nya Zeeland, hoppade för några år sedan. Så klart hon tyckte att också storebror skulle hoppa. Måste vara svårt att dra sig ur om lillasyster utmanar. Släkten är värst.

Jag är glad att jag är så gammal att jag det inte passar mig.

Mitt bibliotek

 Det är ett känt faktum att vi teologer "älskar" våra böcker, våra teologiska framför allt. Och jag har under åren samlat på mig några tusen, se bilden, men nu ska de alla bort. Jag har kanske inte direkt våndats, men ändå dragit på det hela. Men som sagt nu är det dags. Om en timme kommer Karl-Henrik med bil och släpkärra och hämtar allihop. 

Eftersom ryktet redan nått många av er kan jag lika gärna bekräfta att vi ska flytta till en lägenhet i Stockholm. Vi fick den som genom ett mirakel. En fastighetsägare kontaktade oss och erbjöd en nyrenoverad trea med kök. En insatt broder sa: "Håkan, det där händer en gång på miljonen".

Vare sig Kari eller jag är lastgamla, men det känns ändå lite som en "dö 'städning". Och varför inte? Inte mig emot. Förr eller senare ska vi alla lämna jordelivet och då får vi inte ta med oss någonting.

De finns en del böcker som är mig särskilt kära. Jag har till exempel uppemot 40 böcker av min lärofader Gunnar Rosendahl, kyrkoherde i Osby. Några av dem ska jag plocka ut och ta med mig till Stockholm. Vidare ska jag ta med mig Per-Anders Fogelströms böcker i serien Mina drömmars stad. Inte bara de fem utan också de tre som föregår serien. Han har faktiskt berätta hela historien om östra Södermalm eller Bajen-land som som också är ett gångbart namn.

Ändå gläder jag mig över mitt bibliotek. Det ska nämligen till teolog studenternas förening Teofil i Lund. Och då kommer det förhoppningsvis till glädje för blivande präster. Det gläder mig mycket. 

Nu kommer Karl-Henrik om någon timme så mer än så hör blir det inte. Kan ändå nämna att några goda vänner varit när och plockat ut några godbitar dessförinnan.

Ha en bra dag och välkommen tillbaka till bloggen framöver!

Cancelling som en del av woke

 Det kan ha varit ett tiotal år sedan jag först hörde om och anade något av vad woke är. Jag minns att jag undervisade ett antal ungdomar uppe i Transtrand, Sälen och frågade dem om de kände till begreppen cancel och woke. Jag var själv osäker. Jag tänkte att de kanske visste, men nej, det gjorde de inte. Sedan dess har jag stött på begreppen och i mitt undermedvetna levt med dem utan att kunna exemplifiera eller argumentera mot dem. I dag hjälpte Lena Andersson mig med det genom en ledare i Svenska Dagbladet, en lysande sådan som jag hoppas får stort genomslag. Vill du läsa den (rekommenderas) så kan du klicka här.

Hon hävdar att woke, denna förskräckliga ideologi, varit verksam i cirka 15 år och förundras över att den liberala vänstern omedvetet (?) förvandlats till eller medvetet lyckats lägga beslag på woke. 

Lena Andersson skriver att förföljelser av minoriteter är avskyvärda, men att woke inte är dess motsats utan en inverterad (upp och ner vänd) version av det. I woke-läran ingår att betona kön, hudfärg, etnicitet på historiens förövare och vakna inför denna oförrätt. Ansvaret för oförrätterna har ärvts biologiskt och skulden kan inte avskrivas utan måste bekämpas. 

De gamla oförrätterna ska nu brytas. Alltså ger man sig på "arvingarna". Politiskt tycks det fungera som så att man tar parti för "offren", samlar på sig majoriteter och "cancellererar", utestänger (mobbar) dem som säger emot. Det är tämligen utstuderat och undergräver, i sann postmodernistiskt anda, traditionella värderingar. Sättet att agera är inte nytt eftersom jag redan i Nya testamentet läser om kampen mot andefurstarna. Jag har också själv mött fenomenet i såväl Svenska kyrkan som på universitetet.

Med hjälp av woke kan man sålunda identifiera sig med svarta, homosexuella eller, varför inte, förtryckta kvinnor, för att ge exempel. När det är gjort kan man kräva av omgivningen att "ställa upp" på dessa grupper. Vem vill inte ställa sig på de svagas sida? Den som inte erkänner att vita förtryckt svarta och nu tar parti för svarta mot vita gör sig själv en otjänst. 

Den som inte erkänner att varje människa själv bestämmer över sitt kön och sin sexualitet blir en fiende och kan diskrimineras. När woke-ideologin vunnit mark blir det tämligen omöjligt att "tycka något annat". Att tycka något annat är fel. Det är fel att vara emot en utsvävande livsstil, mot abort eller tro att Bibeln äger giltighet och så vidare (mina tankar). Lena Andersson skriver:

Vi var inte ålagda i lag att älska Pride och regnbågssymboler, men det var suspekt att inte göra det. Så ser hegemoni ut, tusen osynliga trådar som binder och gör det kostsamt att inta en negativ - eller bara ointresserad - hållning till folks livsstilsval. Ointresse klassades som osynliggörande av de utsatta, att inte erkänna dem.

Andersson förklarar för mig hur det gick till. Det tidigare idealet var att vi skulle tolerera varandra, men nu räcker inte det. Inom woke bytte man bort tolerans mot erkänna. Det räcker inte med att du tolererar, respekterar eller säger dig älska utan du ska erkänna. Om du inte gör det är du utanför och ska hållas utanför. 

I Wikipedia läser jag: 

Woke är en politisk term som uppstått i USA som beskriver en medvetenhet om frågor som rör jämlikhet mellan olika etniciteter och genus, samt social rättvisa, diskriminering och rasism. Det kommer från uttrycket "stay woke" på afroamerikansk engelska, ungefär "stay awake".

När jag googlar begreppet ser jag också att Josef  Fransson (SD) 23 september 2024 lämnat in en motion till riksdagen där han ber att: 

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör överväga att utreda hur vi kan motverka woke-ideologi på svenska universitet och högskolor och tillkännager detta för regeringen.

Plötsligt förstår jag Donald Trumps kamp mot Harvard University. 

Ledaren bekräftar vad många konservativa och klassiskt kristna kan vittna om och väcker många tankar. Jag skriver inte mer om detta nu, men rekommenderar ledaren.