En riktigt God Jul

 Så är det dags att önska er alla en riktigt god jul. Det här är helgen som på ett särskilt sätt ger oss möjlighet att meditera över inkarnationen. Det är en hisnande tanke att allt är skapat genom Ordet. Skapelsen stannar inte vid en tanke utan kommer till uttryck i Ordet  som i sin tur gör att allt, synligt såväl som osynligt, blir till. 

Det är detta Guds Ord som blir människan Jesus från Nasaret.

När aposteln sankt Johannes inleder sin bok skriver han "Ordet vart kött och tog sin boning i bland oss".

Han använder sig av det grekiska verbet skevoå som betyder slå upp ett tält. På det sättet påminner han oss om vandringen genom öknen. Som om Jesus blev människa, gästade oss på sin vandring genom öknen. Han föddes på natten. Då lyser ljuset som bäst. Alla kallas att se hans härlighet. Inte bara då utan också nu.

Det grekiska verbet skevoå blev ett låneord i latinet, nämligen scen. Det är som om Herren dukar upp en scen den här natten, en scen han vill att alla ska se och meditera över. Vi såg hans härlighet, fortsätter Johannes.

Vilken glädje att jag denna natt fick leda Midnattsmässan i Rydaholms kyrka även om det skedde på kyrkoherdens bekostnad. F Thomas drabbades nämligen av covid här om dagen. Nåja, Herren vare med också honom. Gott att veta att också han kan se och meditera över nattens under även om han fick vara hemma.

Till alla er, hemma eller borta, önska Kari och jag en riktigt god jul!

Kanske bär det frukt nästa år?

Nu har det gått en vecka sedan jag visade hur vårt fikonträd plötsligt skjutit fart. Nedan kommer ännu en bild, tagen en vecka senare. Är det inte fantastiskt hur fort saker och ting kan ändras?

Vid nyår brukar vi påminnas om hur mannen med fikonträdet ville hugga bort eftersom det inte gav någon frukt. Fullt begripligt, men trädgårdsmästaren sa: "Kanske bär det frukt nästa år?" Och så fick det stå kvar.

När Chantal Delsols bok Kristenhetens slut som västerlandets samhällsbärare sjunkit ner något i mina tankar passar bilden av fikonträdet bra in. Under de senaste decennierna har jag inte haft några problem med att inse att kyrkans, som organisation, tid är förbi. Det har inte bara handlat om avfall utan lika mycket om ett Socialdemokratiska partis medvetna handlande. Det har gjort ont och väckt min avsky. Fast nu måste jag medge att dessa två processer behöver sättas in i ett ännu större sammanhang; västerlandets kulturskifte. Det är möjligt att (S) med bra stöd av (C) begripit sitt handlande, men har de haft något val? Processerna är större än dessa små partier även om de i och fr sig haft medvind. Allt de gjort har i princip lyckats.

Nu är det dags att inse fakta och våga tänka nytt. Delsol skriver att vår situation "tar oss slutligen till de första kristnas tid". När biskop Bertil Gärtner skrev på baksidan av min bok Kyrkan - Guds gåva? citerade han: "Vi går in i en tid som liknar urkyrkans. Då levde de kristna i en för samhället alternativ tro och livsstil. Omvärlden var hednisk". Det skrev han år 1989, det vill säga för 34 år sedan!

Efter min förra blogg fick jag veta att Dag Sandahl skrev om boken i oktober: 

Nu tror ni att jag läst Chantal Delsols bok Kristenhetens slut som västerlandets samhällsbärare, Artos 2022. Det har jag. Vad mera är. Jag har drabbats av insikten att denna bok måste vi läsa och samtala om.

Även biskop Roland skrev i november på Facebook:

En omtumlande bok! Den skall återlämnas till biblioteket 2022-11-30 så jag hinner nog läsa den ytterligare en gång. 

Som ni ser av bilden nedan bör vi ge varandra ytterligare ett år. Saker och ting kan förändra sig - åtminstone i det lilla.

Den kristna civilisationen är slut

 Med det här inlägget vill jag bara slå ett slag för en bok eller rättare sagt för några tankar om det pågående paradigmskiftet. Att västvärlden och därmed också den västerländska kyrkan genomgår ett paradigmskifte har stått klart för mig ganska länge. Men varför och hur det går till har inte varit lika enkelt att förstå. Det är det kanske för övrigt inte nu heller. det är komplicerade skeenden vi talar om.

Boken som jag läst heter Kristenhetens slut som västerlandets samhällsbärare. Den är skriven av den franske filosofen Chantal Delsol. Boken består av fyra delar och jag tänker inte försöka redogöra för eller diskutera den här, men upplägget delar jag gärna.

I den första delen målar hon upp den ångest västerlandet upplevt och upplever sedan 1960-talet. 1965 eller 1968 brukar vara den tid då postmoderniteten eller senmoderniteten får sitt första genombrott. Här visar hon bland annat hur människan tidigare trott på utopier, det klasslösa samhället, den fria marknaden och så vidare. I dag finns det knappast några människor som tror på detta. Till detta trons avklädande hör också att ingen längre tror på en förlängning av den kristna civilisationen. Det betyder inte att de kristna riterna bara försvinner, men de töms på sitt innehåll. Vi får också en kyrka utan Kristus.

I den andra delen visar hon på den normativa omvändningen, det vill säga hur moralen förändras. Sedvänjor, som den att fira jul, töms på sitt innehåll och fylls med nytt innehåll. Vi ska inte glömma att det gick till just så när kristendomen besegrade hedendomen. Basilikorna blev till kyrkor, solens födelse blev till Kristi födelses fest och så vidare. Detta pågick ungefär hundra år. Bit för bit förändrades hedendomen. Inte så sällan brukade de kristna makten till egen fördel när de kom i majoritetsställning.

I den tredje delen talar hon om den ontologiska omvändningen. Nu blir det filosofi på riktigt, men hon visar hur förändringarna av seder och bruk är ett resultat av en förändrad tro, religion eller tidsanda. Huvudtesen tycks vara att monoteismen är på väg ut och i stället får vi panteism eller deism, skulle jag vilja tillägga. Det finns många gudar eller gud finns överallt. I dessa paradigmatiska förändringar stiftar staten lagar allteftersom saker och ting förändras. Nu går kristendomen ut och hedendomen kommer tillbaka. Det kyrkan en gång förbjöd på 3-400-talet kommer tillbaka, som till exempel skilsmässor, barnamord, rätten till frivillig död et cetera. Detta är lagstiftningar som kyrkan inte kan gå emot eftersom nu råder en annan tro än kyrkans.

I den fjärde delen sägs att "Det är inte säkert att Gud förlorade på förändringen". Här slutar boken, men här börjar för min del det riktigt intressanta samtalet. Mer om det senare.

En profetisk hälsning

Kari och jag har under sommaren haft ett fikonträd på balkongen. Vi fick ett skott av Jakob och Maria nere i Skåne och det tog sig! Sedan kom senhösten och vi valde att ta in trädet. Några veckor senare tappade den alla bladen. Jag tycker det var lite tråkigt eftersom jag tycker om de bibliska träden olivträdet, fikonträdet och vinrankan. Maria tröstade oss genom att säga att det kom nog att återhämta sig, - så låt det bara stå. 

Själv tänkte jag på det där fikonträdet i Luk 13 som inte bar frukt. Mannen som hade planterat det hade inte funnit frukt på det på tre år och ville hugga bort det. Men trädgårdsmästaren vädjade för det och ville sköta om det ett år till. Och så blev det. Texten brukar dyka upp vid nyår i vårt kyrkoår. Ge det en chans till.

Men jag tänker också på fikonträdet i Matt 21. Jesus förbannade det och det vissnade. Lärjungarna blev förvånade och undrade hur det där gick till. Det är då Jesus undervisar om bönens makt. Bönen kan åstadkomma förändringar som kan tyckas omöjliga.

Så - häromdagen - hände det, se bilden nedan. Det är inte alltid vi ser vad som händer i det osynliga. Jag kunde inte låta bli att lägga ut den här underbara lilla plantan. Nu ska den få tala vidare med mig under året som ligger framför oss. Ha en bra dag.

Landet som glömde Gud

I början av veckan var jag lite sjuk och passade då på att se på ett klipp som kom med ett utskick. Det är direktorn för Claphaminstitutet, Per Ewert, som föreläser utifrån sin avhandling. Hans avhandling handlar om hur Sverige blev sekulariserat. Jag har själv inte läst den, men den lär finnas i sin engelska version på nätet. Jag var måttligt intresserad eftersom jag tycker att jag lärt mig hur (S) med stor beslutsamhet undergrävt Svenska kyrkans kristna identitet. Men, som sagt eftersom jag var lite sjuk, kunde jag fördriva tiden. Så jag lyssnade. Och det var en mycket bra föreläsning eller snarare berättelse om hur (S) medvetet och tålmodigt burit sig åt med hjälp av politiken. Jag skulle nog också vilja tillägga på grund av en svag och eftergiven kristenhet. Exempel?

När skolväsendet skulle göras om i början på 1960-talet gjordes Sverige största protestlista. Namninsamlingen innehöll över 40 % av Sveriges befolkning. Man ville att kristendomen skull vara kvar i skolorna. Per Ewert sökte sig som en riktig forskare till Socialdemokraternas partistyrelsers protokoll och lusläste för att se hur (S) reagerade på namninsamlingen. Det fanns inte en rad om denna! (S) valde inte bara att helt bortse från den. Man förbigick den med tystnad. Tala om maktfullkomlighet.

Föreläsningen hittar du här och den börjar 6 minuter in i klippet.

https://www.youtube.com/watch?v=8n9r3iAduC0

Per Ewert har också publicerat en bok utifrån sin avhandling. Den heter Landet som glömde Gud.

Svensk Pastoraltidskrift valde i senaste numret av SPT, nr 24 2022, arr recensera en annan intressant bok på temat. Det heter Kristenhetens slut som västerlandets samhällsbärare. Den är skriven av en fransk filosof och historiker. Hon heter Chantal Delson (1947-). Vad jag förstår av recensionen har hon samma tankar som den irländske professorn vid Princeton Peter Brown (1935-) De hävdar båda att Europa aldrig blev riktigt kristnat. Den kristna tron lade sig ovanpå hedendomen och nu när kristendomen förlorat greppet kommer hedendomen fram. Jag har i dag beställ den förra boken och lovar återkomma, men det här är skälet till att jag inte längre bloggar så mycket om kristendomens svaga ställning eller Svenska kyrkans svek på mina bloggar. 

Markus Hagberg har skrivit en recension på en annan nyutkommen bok som heter Betongväldet - den socialdemokratiska maktapparaten och hur den hotar vår demokrati. I den skriver han bland annat:

Slutsatsen att den socialdemokratiska politiken inte kan ses som något annat än ett 100-årigt övergrepp är en nödvändig konklusion. Det finns så mycket forskning på området (Sven Thidevall, Urban Claesson, Daniel Alvunger, Lennart Ahlbäck, Klas Hansson, Dag Sandahl och Jesper Bengtsson - för att nämna några) att detta kan ghävdas som ett faktum.

Nej, jag behöver inte försöka övertyga mig själv eller andra. Men tillsammans bör vi kristna ägna tid och kraft åt att sprida fakta. Många kristna är blinda för saken och det gör att de inte heller ser efter alternativen.

I morgon reser jag till Stockholm för att bland annat fira mässan, men jag önskar er alla en god helg!