Kyrkomötet, dag 4

 Det här inlägget blir både kort och sent. Dag 4 var i torsdags och idag är det lördag. Det finns en förklaring. På onsdagens kväll måste jag ha blivit matförgiftat eller om det var "bara" vanlig magsjuka. Jag vet inte, men jag kunde inte närvara alls på torsdagens förmiddag. På torsdagen samlades det nya kyrkomötet för första gången. Då gjordes alla möjliga val till olika poster. Jag är otroligt glad och tacksam för att Johan Munch, tidigare ordförande i Högsta domstolen, kunde omväljas som ordförande för Svenska kyrkans överklagandenämnd. Det fanns kyrkopolitiker som ville ha bort honom. Skälet skulle vara ålder. Munch är född 1943, men det misstänkta skälet är att han lyckades försvara Svenska kyrkans episkopala ordning när (S) ville köpa ut biskopen i Härnösand. Jag tror mig veta att vi kan tacka Frimodig kyrka för att han kunde väljas om. Allt annat hade förmodligen bara visat upp ett taskigt politiskt spel inför öppen ridå.

Nåja, nu är jag hemma igen och efter att ha vilat ett dygn ser jag att flera upprörts för beslutet att "lyfta frågan om att granska folkrätten i Israel och Palestina".  Det är underbart att också ärkebiskopen beklagar beslutet som (S) och (C) drev igenom. Jag hoppas innerligt att fel-beslutet kommer att kosta de båda politiska partierna rejält med förtroende. Det är förvisso så i en demokrati att man får prata och rösta fritt, men det stör mig att en så stor del av kyrkomötets ledamöter närmast är att betrakta som röstboskap. En ledande (S)-politiker räcker upp handen och strax räcker alla (S)-politiker upp handen. Många utan att ha en susning om kyrkans tro och liv. Måtte detta elände snart ta slut.

Vill ändå sluta med att säga att jag tycker bestämt att atmosfären i kyrkomötet har förändrats. Det är vänligare, mer ödmjukt och tydligt att (S) inte längre kan dominera på samma sätt som tidigare. De tappade en hel del i senaste kyrkovalet medan POSK gick fram. Det är kanske inte hela förklaringen, men en del. Jag skulle önska att vi opolitiska kunde hitta varandra bättre, komma överens och oftare besegra (S) och (C) i viktiga frågor.

Kyrkomötet, dag 3

 Kyrkomötet samlas två gånger per år. Nu äger den andra sessionen rum. Den är roligast eftersom det är nu alla diskussioner förs och beslut fattas. Idag, onsdagen den 24 november, har vi fattat ytterligare ett femtiotal beslut.

Material i apologetik

Kjell O. Lejon (FK) hade skrivit en motion om att kyrkostyrelsen skulle tillse att material i apologetik fanns tillgängligt för ungdomar. Detta är också något som ungdomar efterfrågar. På tre generationer, jag tillhör den första, våra barn den andra och barnbarnen den tredje, har kunskapen om kristen tro praktiskt taget raderats och nu efterfrågar Svenska kyrkans Unga sådant material. Och vad gör kyrkomötet? Avslag på motionen. Argumentet är detsamma jag hört användas mot Alpha-grupper. Undervisningen ska inte komma uppifrån utan ungdomarna själva ska söka sig fram. Så alla ni som kan skriva om kristen tro, om det så bara är traktater, fram med pennan.

Nya sätt vara kyrka

Två motioner i ett viktigt ämne som församlingstillväxt avslogs, se gårdagens blogg. Men det fanns viktigare ämne för kyrkomötet att besluta om eller i varje fall mer opportuna.

Jämställdheten i Svenska kyrkan

Jesper Eneroth (S) ville att kyrkostyrelsen skulle analysera och utforma en gemensam strategi för en kyrka som är jämställd. Här gick det först till votering och sedan till rösträkning. Och kan du tänka dig? Motionen avslogs med 115 röster, 114 för och 2 som avstod. Jag har en känsla av att kyrkomötet börja tröttna lite på (S) och deras ensidighet. Nu blir det ett nytt kyrkomötet för åren 20212025, så vi får se om det håller i sig. 60 % av de nya ledamöterna är just nyvalda. Det är en väldigt stor andel som borde analyseras i sig. Varför slutar folk?

Könsidentitet och könsuttryck

Ännu en identitetsmotion behandlades och bejakades. Kyrkostyrelsen ska ta fram ett officiellt teologiskt ställningstagande gällande könsidentitet och könsuttryck. Lycka till säger jag. Ämnet är viktigt, men varför Svenska kyrkan? Det skulle vara ett teologiskt ställningstagande, inte ett vetenskapligt, ett biologiskt eller socialt ... eller kanske menar man att alla aspekter ingår i teologin. Jag tror att detta beslut kommer att ställa till mer skada än gära nytta, men den som lever får se.

Byte av uppdrag inom vigningstjänsten

Beslutet fick igenom utan svårigheter, men vi ska komma ihåg att begreppet vigningstjänst nu har blivit ett samlingsbegrepp för biskop, präst och diakon trots att innehållet ser väldigt olika ut i jämförelse. Vi har fått ett funktionellt ämbete och det skiljer ut sig från övriga kristenhet. Något Borgå-samtal har inte hållits. Borgå skulle informeras på samma sätt som med vigsel av samkönade.

Kjell O. Lejon hade också skrivit en motion om att erkänna andra pastoralteologiska utbildningar. Det, menade kyrkomötet, var inte aktuellt. EFS-prästutbildning som är bättre än Svenska kyrkans tigs ihjäl och Församlingsfakultetens ska inte ens tänkas på. Vår Svenska kyrka krymper.

Kyrkomötet, dag 2

Dagen är förvisso inte slut än, men jag var tvungen att gå i från ett tag. På förmiddagen har vi fattat ett knappt femtiotal beslut och på eftermiddagen har vi fortsatt att diskutera betänkanden i plenum. Det är roligt att höra hur argumenten går fram och tillbaka. Jag lär mig en del, men blir också lite trött i huvudet.

Folkrätten i Israel och Palestina ska lyftas 

Beslutet om folkrätten i Israel och Palestina blev ett riktigt dåligt beslut. Det gör extra ont när jag inser att många av ledamöterna har ingen susning om vad de beslutat. Ett underbetyg? Förvisso. Själva motionen var skriven av Anna Karin Hammar (S) och den avslogs. I den hette det att kyrkostyrelsens skulle låta granska den folkrättsliga situationen i Israel och Palestina ... Den röstades ner, men i stället, men i stället hade Daniel Tisell (C) föreslagit att kyrkostyrelsen skulle få i uppdrag att lyfta frågan om att granska folkrätten i Israel och Palestina. Allt detta trixande är bedrövligt. Kanske kan vi hoppas på att granskningen blir en granskning av terrororganisationen Hamas ... Centerpartiets förslag vann med 127 röster mot 103, 6 avstod.

Missionsuppdraget ska tonas ned

FK föreslog att Svenska kyrkan skulle ta upp missionen genom att omstarta en missionsavdelning. Den röstades ner. 

Fanns det några bra förslag? Nja, förmodligen flera, men ett sådant var att de som ville införa klimatkonsekvensanalys förlorade. Vi har redan alldeles för många dokument och policys i kyrkan. Efter beslutsfattande fortsatte vi diskutera betänkanden. Vi lär hålla på till långt inpå kvällen. Men nedan följer några exempel.

Församlingstillväxt?

Finns det gemensamma faktorer för de församlingar som växer och frodas? Ledamöterna är inte särskilt insatta i frågan och de flesta tämligen ointresserade. Under debattens gång stod det klart att många aktiva kristna längtar efter levande församlingar (sic). Det fanns två motioner som skulle diskuteras, beslut fattas i morgon. Den ena under rubriken Nya sätt att vara kyrka och den andra, av Anna Karin Hammar under rubriken Bygga församling. Utskottet föreslog avslag, men debatten blev livlig och först i morgon ta beslut.

Svenska kyrkans ämbetssyn ska upp till ytan?

På eftermiddagen har Svenska kyrkans ämbetssyn klargjorts för oss. Det finns bara en vigningstjänst, men tre led. Jag hade hört det förut, men aldrig trott att de menade allvar. Biskop, präst och diakon är funktioner eller ordningsfrågor och kan behandlas så. Det betyder vad jag förstår att Svenska kyrkan inte längre vare sig är en apostolisk eller episkopal kyrka. Svenska kyrkan har en egen konstruktion. 

Äntligen är ämbetsfrågan på väg upp till ytan. Under hela min prästgärning har frågan fokuserat på kvinnoprästmotståndarna när det egentligen handlar om vad ämbetet är. Finns det? Hur vill Svenska kyrkan definiera det? Det kan bli en bra motion nästa år.

Kyrkomötet, dag 1

 Dagen är förvisso inte över när det här skrivs, men jag var tvungen att ta en liten paus och ventilera något. Vi har haft flera mycket centrala och intressanta debatter från Ekumenikutskottet. Just nu vill jag bara peka på den om religionsdialog som skrevs av Julia Kronlid (SD). Hon efterlyste i sin motion en handledning för religionsdialogen som har den kristna identiteten som grund. Hon började sitt anförande med att berätta om hur hennes möte med Jesus förändrat hennes liv och att det evangelium vi tror och bekänner är en verklighet. Hon riktigt strök under att den kristna tron inte bara är "en tradition" bland många utan att kyrkans anspråk är betydligt större än så.

Religionsdialog

Det dröjde inte länge förrän någon beskyllde Julia och andra för att vilja göra proselyter. Själv hävdade hon bestämt att det är en kärlekshandling att berätta om Jesus, vem han är, vad han gjort och vad det betyder för oss. Biskop Bonnier menade att det finns bara en Gud, men att vi uppfattar honom olika.

Den sedan mycket långa debatten blev polariserande eftersom inte alla tycktes hålla med. Flera anslöt sig till Julia som menade att Jesus är vårt viktigaste ärende och i en dialog. Andra menade att en äkta dialog kräver att vi lyssnar och tar in vad andra säger. Som om det inte räckte sas det också att dialogen i sig är ett uttryck för vår tro. Sedan finns det dem som är mer noggrann med sin argumentation som Anna-Karin Hammar (AKH) till exempel. 

AKH gjorde sig till tolk för två slugt uttänkta teser. Den första är att Jesus är Kristus och Kristus finns överallt, i alla religioner och även i skog och mark, ja, till och med i djuren. Den andra tesen löd att "salvation belongs to God". Därmed varken förnekar hon eller öppet reducerar hon talet om korset, annat är möjligen i praktiken. Hennes tester som ingalunda stannar vid att vara hennes har jag hört förut.

Fredrik Sidenvall gav svar på tal när han hävdade att trots de två teserna är det kännetecknande för den kristna kyrkan att Gud har uppenbarat sig i bibeln. Det är den vi har att läsa och tro. Det borde vara det självklara för vår lutherska kyrka.

Men det är ganska uppenbart att ett stort antal ledamöter inte betraktar bibeln eller vår kyrkas bekännelse som särskilt relevanta. Det är i och för sig ingen nyhet, men den här debatten handlade faktiskt om vår kristna identitet och det är inte ofta den saken diskuteras. Men nu diskuterades den och jag tror att alla (?) faktiskt uppskattade att vi talade om det centrala i kyrkans tro. Det händer alltför sällan. 

Det fanns andra spännande motioner som tog timmar. Den ena handlade om Svenska kyrkans medlemskap i ACT och den andra om folkrätten i Israel och Palestina. I den senare debatten var de båda lägren uppenbara. Är det märkligt att det alltid är (S) och (C) som politiserar? Debatten om folkrätten hör väl mer hemma i riksdagshuset?

Magnus Lind in memoriam

 Kyrkoherden Magnus Lind har 55 år gammal  flyttat hem till Herren efter en tids sjukdom. Vi är många som sörjer honom. Han var präst i Mariakyrkan i Värnamo och jag hade glädjen att samarbeta med honom under femton år. Tillsammans med sin hustru Mimmi gjorde de ett fantastiskt arbete i Mariakyrkan. Det hände ofta att den utbyggda kyrkan i det närmaste var fullsatt. Kyrkan ingick i en våg av småkyrkor som byggdes i vårt land för att möta sekulariseringen och komma närmare människorna där de bor. Mariakyrkan byggdes 1977 och Magnus hade företrätts av två mycket goda präster och fick fortsätta det goda arbetet. 

   Magnus var en god präst i apostolisk anda. Han var en mycket omtyckt själasörjare samtidigt som han bar på evangelistens gåva. Han hade ett brinnande hjärta och var en influenser av Guds nåde, om uttrycket tillåts. 

   Magnus var en oerhörd tillgång när vi utvecklade de cellstrukturerade smågrupperna i Värnamo. Vi talade så gott som dagligen med varandra om våra pastorala utmaningar. Under hans tid fick vi se människor komma till tro på Herren Jesus. Inte så få inspirerades av Magnus och hans folkliga sätt. Såg just i kommentarsfälten i media att många delat med sig av sina minnen. Jag förstår det.

   Under några år visade Värnamo församling intresse av mission i Albanien. Värnamo församling låg bakom ett bibelläger i Pogradesh. Lägret blev snabbt uppskattat av ungdomar som ville veta mer om Jesus. Ett år var Magnus med och där kom han verkligen till sin rätt. På bilden nedan sitter han på stolen och lyssnar till någon. Lägret som Magnus var med och startade har nu blivit årligen återkommande.

 

Det finns mycket gott att säga om Magnus, till exempel att han också var en begåvad violinist. Det var en fröjd att höra honom spela vare sig det var i profana eller kyrkliga sammanhang.

   Det var synnerligen tråkigt att han tvingades sluta sin tjänst i Värnamo. Jag vill ogärna skriva om hur det gick till, men det var inte bara Magnus som drabbades, drabbades gjorde också hans familj och senare än fler präster. Gud är emellertid god och låter allt samverka till det bästa. Magnus blev kyrkoherden i Berga pastorat och senare ledamot i Domkapitlet. Han var mycket omtyckt också i de sammanhangen.

Nu har han ändå nått sitt och vårt gemensamma mål; härligheten hos Gud. Vi är många som ser fram emot att få möta honom igen, men just nu är vi bara ledsna.