Det har varit kyrkomöte i Uppsala och jag har gjort en reflektion.
Min reflektion är att statskyrkan är tillbaka med större kraft än tidigare. Jag undrar om det inte är så att (S) skakas i sina grundvalar av att (SD) är större? I ett sådant läge splittras (C). Tänk om det skulle kunna ske att (S) förlorade greppet om Svenska kyrkan? Det har jag inte trott, men ett hopp tändes hos mig dessa dagar därför att de politiska krafterna var så påtagliga.
Det började lite smått redan första dagen när frågan om Svenska kyrkan i utlandet (SKUT) skulle diskuteras. Då framgick det att Kyrkans hus ville skära ner i budgeten för SKUTs räkning. "Alla måste se över sina kostnader", sades det. Så långt inte konstigt. Men sedan stod det klart att detta pågått en längre tid och plötsligt verkar det som att Kyrkans hus vill mer eller mindre avveckla SKUT. Men det sades aldrig rätt ut. Allteftersom debatten pågick blev det allt tydligare att nedskärningarna närmast var politiska. De som stod emot var representanterna från SKUT. De gjorde ett verkligt bra jobb. Frimodig kyrka (FK) med Leif Nordlander i spetsen likaså. Efter ett tag utkristalliseras ett mönster med (S) på ena sidan och (SD) på andra sidan. Till detta kommer att Centerns representant från Växjö stift meddelar att han har bytt sida och nu inte vill dra ner SKUT utan istället vill höja SKUTs anslag. Dagen efter beslutas att SKUT ska få höjt bidrag!!! Siffrorna blev 116 för och 114 mot. Alla i (S) var emot. (S) förlorade med andra ord en omröstning.
Dagen efteråt kom frågan om Alpha upp. Låt oss bortse från det teologiska innehållet eller från pedagogiken. I utskottets betänkande ges ett, säger ett, argument för att avslå motionen om stöd till Alpha. Det enda skälet är att utskottet är för "allas lika värde". Utskottet menade att det fanns en rad i någon av Alphas böcker där det stod att äktenskapet är för man och kvinna. Alpha står med andra ord inte för allas lika värde. Detta är ju helt sanslöst och om möjligt än värre; med ett sådant argument kan man få med sig en majoritet av kyrkomötet. Återigen stod FK för en fin insats. Bert Löndahl menade att "allas lika värde" står på två pelare. För det första därför att alla är skapade till Guds avbild och för det andra därför att alla är syndare försonade i Kristus.
Förmodligen fanns här Centerpartister som inte ville eller vågade stå upp och då har (S) majoritet. Det blev en lång debatt. Jag tror över 40 inlägg. Debatten innehöll mer personliga vittnesbörd än argument i sak. De som ville hindra Alpha menade att det finns många andra pedagogiska sätt att undervisa. Min reflektion blev; Varför hör vi aldrig några vittnesbörd om dessa? Vilka är de? Och var finns de? Är det alls ett argument mot en motion som denna? När det sedan skulle röstas var nästan alla för alla lika värde. Inte många ville vara emot. Men det var tydligt att (S), (C) och kanske (SD) var emot.
(S) stod senare genom Anna Karin Hammar för ett riktigt övertramp. Hammar hade redan första dagen insinuerat att (SD) är nazister, men klarat sig undan genom att vara otydlig. Andra dagen klarade hon inte det. Hammar menade att (SD) hotar Sverige. Och när Julia Kronlid (SD) frågade vad Hammar menade anklagade Hammar (SD) för att utgöra ett hot för folket och att folket låtit sig luras. Det gick sedan över i rent personangrepp så att ordföranden inte bara avbröt de bägge och visade ner dem i bänken utan dagen efteråt fick utfärda en skarp reprimand.
Nåja, min reflektion är inte av teologisk art utan politisk. Frågorna i kyrkomötet, också de teologiska, styrs av politiska argument och skäl. Alltså mer politik än tidigare.
Men detta enkla faktum att (SD) håller på att bli större än (S) öppnar för nya möjligheter. Om eller när så sker och om eller när en splittrad politiska opinion samlar sig och bildar allians - då kan det ske stora och snabba förändringar ....
Min reflektion är att statskyrkan är tillbaka med större kraft än tidigare. Jag undrar om det inte är så att (S) skakas i sina grundvalar av att (SD) är större? I ett sådant läge splittras (C). Tänk om det skulle kunna ske att (S) förlorade greppet om Svenska kyrkan? Det har jag inte trott, men ett hopp tändes hos mig dessa dagar därför att de politiska krafterna var så påtagliga.
Det började lite smått redan första dagen när frågan om Svenska kyrkan i utlandet (SKUT) skulle diskuteras. Då framgick det att Kyrkans hus ville skära ner i budgeten för SKUTs räkning. "Alla måste se över sina kostnader", sades det. Så långt inte konstigt. Men sedan stod det klart att detta pågått en längre tid och plötsligt verkar det som att Kyrkans hus vill mer eller mindre avveckla SKUT. Men det sades aldrig rätt ut. Allteftersom debatten pågick blev det allt tydligare att nedskärningarna närmast var politiska. De som stod emot var representanterna från SKUT. De gjorde ett verkligt bra jobb. Frimodig kyrka (FK) med Leif Nordlander i spetsen likaså. Efter ett tag utkristalliseras ett mönster med (S) på ena sidan och (SD) på andra sidan. Till detta kommer att Centerns representant från Växjö stift meddelar att han har bytt sida och nu inte vill dra ner SKUT utan istället vill höja SKUTs anslag. Dagen efter beslutas att SKUT ska få höjt bidrag!!! Siffrorna blev 116 för och 114 mot. Alla i (S) var emot. (S) förlorade med andra ord en omröstning.
Dagen efteråt kom frågan om Alpha upp. Låt oss bortse från det teologiska innehållet eller från pedagogiken. I utskottets betänkande ges ett, säger ett, argument för att avslå motionen om stöd till Alpha. Det enda skälet är att utskottet är för "allas lika värde". Utskottet menade att det fanns en rad i någon av Alphas böcker där det stod att äktenskapet är för man och kvinna. Alpha står med andra ord inte för allas lika värde. Detta är ju helt sanslöst och om möjligt än värre; med ett sådant argument kan man få med sig en majoritet av kyrkomötet. Återigen stod FK för en fin insats. Bert Löndahl menade att "allas lika värde" står på två pelare. För det första därför att alla är skapade till Guds avbild och för det andra därför att alla är syndare försonade i Kristus.
Förmodligen fanns här Centerpartister som inte ville eller vågade stå upp och då har (S) majoritet. Det blev en lång debatt. Jag tror över 40 inlägg. Debatten innehöll mer personliga vittnesbörd än argument i sak. De som ville hindra Alpha menade att det finns många andra pedagogiska sätt att undervisa. Min reflektion blev; Varför hör vi aldrig några vittnesbörd om dessa? Vilka är de? Och var finns de? Är det alls ett argument mot en motion som denna? När det sedan skulle röstas var nästan alla för alla lika värde. Inte många ville vara emot. Men det var tydligt att (S), (C) och kanske (SD) var emot.
(S) stod senare genom Anna Karin Hammar för ett riktigt övertramp. Hammar hade redan första dagen insinuerat att (SD) är nazister, men klarat sig undan genom att vara otydlig. Andra dagen klarade hon inte det. Hammar menade att (SD) hotar Sverige. Och när Julia Kronlid (SD) frågade vad Hammar menade anklagade Hammar (SD) för att utgöra ett hot för folket och att folket låtit sig luras. Det gick sedan över i rent personangrepp så att ordföranden inte bara avbröt de bägge och visade ner dem i bänken utan dagen efteråt fick utfärda en skarp reprimand.
Nåja, min reflektion är inte av teologisk art utan politisk. Frågorna i kyrkomötet, också de teologiska, styrs av politiska argument och skäl. Alltså mer politik än tidigare.
Men detta enkla faktum att (SD) håller på att bli större än (S) öppnar för nya möjligheter. Om eller när så sker och om eller när en splittrad politiska opinion samlar sig och bildar allians - då kan det ske stora och snabba förändringar ....
4 kommentarer:
Utan att vara vare sig teolog eller politiker, är jag djupt oroad när vi har en överordnad dogm /beslut/ som med överväldigande majoritet att "allas lika rätt" står över "frälsning "(som Bert Löndal koncist förtydligade), då har vi en annan religion eller kultstämpel. Vilken rätt har då lokalförsamlingar att bryta mot den nya dogmen- eller hur länge?
Tror att Anna-Karin Hammar (och för den delen Helle Klein) har alldeles rätt i att SD:s enorma tillväxt på många sätt är ett hot, och då inte bara mot Socialdemokraternas hegemoni. Jag skulle djupt beklaga om t ex FK började sväva på målet gentemot SD och är glad att du Håkan och Bert Löndahl snarare än Dag Sandahl fick föra FK:s talan när frågan om allas lika värde kom på tapeten (Sandahl och C Braw har ju närmast excellerat i att ifrågasätta allas lika värde - hur många förstår varför de istället vill säga "allas lika värdighet"?). Däremot säger jag som P P Waldenström att om så själva djävulen hävdade att ett plus ett var två, skulle han inte säga emot.
Jag bodde i Lund på 90-talet och hade många tillfällen att närstudera SD:iter (och även att träffa den aldrig ångrande nazisten och SD-medlemmen Gustaf Ekström, medgrundaren av Malmös lokalavdelning och revisor för partistyrelsen, med pappa från Undersvik och mamma från Färila här i Hälsingland). Jimmie, Richard, Björn och Mattias (de fyras gäng) tycks ha gått med i partiet åren efter att jag lämnade Lund (1995) men det var ju då, vad jag förstår, fortfarande ett parti som t ex ville utvisa alla muslimer. "Skända inte din ras"-retoriken var kanske mer från åren runt 1990, men det tidiga SD (grundat 1988) som tillflyktsort för gamla rasister och nazister är ju väldokumenterad, inte bara vad gäller Gustaf Ekström. Att SD pga den politiska styrningen av Svenska kyrkan skulle kunna ta över den och dominera precis som S har gjort är för mej fullkomligt skrämmande, men Ragnar Persenius och andra talar osanning om de påskiner att det är SD som politiserat kyrkan. Det har alla partier gjort, och då särskilt S och C. Jag trodde att SD:s intåg och växt skulle få alla att inse orimligheten i att politiska partier sitter med och styr i kyrkan. Men nej, nu används SD:s närvaro som SKÄL till att Socialdemokraterna och Centerpartiet måste FORTSÄTTA att styra kyrkan - för att inte ge Sverigedemokraterna den möjligheten!!! Även detta är för mig fullkomligt skrämmande. Jag säger till medlemmarna i S och C: FÖRBJUD era partier att sitta med i något som helst trossamfunds beslutande församlingar! Men innan ni lämnar och medan ni ännu kan få tillräcklig majoritet: skriv om kyrkoordningen så att kyrkan utifrån sina egna stadgar aldrig mer kan styras av politiska partier!!! Om det inte redan är för sent. Investiturstriden 2.0.
Klokt skrivet, Andreas! Tv
SD kommer att tappa mark bland de kristna genom de beslut som fattats på landsdagarna, då man överger abortfrågan, frågan om samvetsfrihet..så sossarna har inte så mycket att vara rädd för. Men annars finns det ju inget kristet alternativ alls i kyrkomötet förutom Frimodig kyrka.
Jonas M
Skicka en kommentar