söndag, november 04, 2012

Israel - ur Svenska kyrkans perspektiv

Nu måste jag ta tag i de betänkanden vi ska besluta om 19-21 november. Strukturutredningen har med rätta fått mycket uppmärksamhet, men hur är det med motionerna? Det har skrivits 62 motioner och det är avslag på alla. Utom dem som handlar om att ställa Israel vid skampålen och den som handlar om våra egna arvoden. Det är faktiskt sant.

Det är tänkt att kyrkomötet ska besluta att

  • Kairosdokumentet ska skickas till alla ledamöter av kyrkomötet
  • kyrkostyrelsen ska fortsätta kräva ett slut på den israeliska ockupationen av Västbanken, Ö Jerusalem och Gaza
  • rekommendera församlingarna att avbryta investeringar, införa sanktioner och bojkotta företag och produkter från de israeliska bosättningarna
  • uppmana den svenska regeringen att verka för att Palestina upptas som fullvärdig medlemsstat i FN
Nu kanske någon tycker att detta verkar något ensidigt, som ett politiskt ställningstagande i en svår och komplicerad konflikt. Jag håller med men vill samtidigt understryka att det i ekumenikutskottets betänkande går att läsa att Svenska kyrkan fullt ut stöder Israel som suverän stat inom de internationellt erkända gränserna. Det tackar vi för, men är det inte just gränsdragningarna som är problemet? Svenska kyrkan förtydligar genom att tala om 1967 års gränser. Bra, då förstår jag. Problemet är bara att dessa gränser inte erkänns av araberna och därför har Israel varit involverat i ett antal krig kring dessa gränser efter 1967. Det är i dessa som israelerna inte bara försvarat sig utan också skaffat sig säkerhetszoner, sådana som av väst kallas för ockuperad mark. Israelerna själva anser närmast att det är befriad mark, annekterad mark, mark som numera tillhör Israel, ärligt vunna genom krig. Nu har man försökt att nå fred med fienden flera gånger, bland annat genom att lämna tillbaka halva Sinai, hela Gaza och gett självstyre till större delen av Västbanken. Men man har inte fått mycket tillbaka. Ärligt talat förstår jag inte när Svenska kyrkan talar om ett ockuperat Gaza. Är det inte Hamas som styr där? Ett grundläggande skäl till att inga fredsförhandlingar pågår är att Israel anser att det inte finns någon att förhandla med. De anser sig inte kunna förhandla med en terroriströrelse som Hamas. Det är därför Svenska regeringen vill få Palestina erkänt i FN. Då skulle det nämligen finnas någon att förhandla med. Har Svenska kyrkan missat det?

Det är inte mer än en vecka sedan jag reste genom Jordandalen. Här blomstrar numera odlingarna genom fenomenala insatser av israelerna. Här var tidigare bara sumpmarker, men nu som sagt växer det så att det knakar. Vissa skördar är enorma. De som arbetar där är mestadels palestinier. Vi talar om hundratals för att inte säga tusentals. Jag saknar siffror. En bojkott av dessa varor vore förödande och skulle göra palestinierna arbetslösa. Visst händer det att det blir sammandrabbningar med bosättarna men det är inte så konstigt. Gränserna är ju inte internationellt erkända och Israel har visserligen gett palestinierna ett stort självstyre, men de har behållit säkerhetskontrollen. Det verkar som att de inte litar på fienden.

Och ett delat Jerusalem tror jag vi kan glömma på en gång. Bättre vore då att verka för allas trygga och säkra tillträde till alla de heliga platserna.

Nu menas i alla fall att Svenska kyrkan har ett särskilt ansvar att gripa in i saken. 

I dagens SvD rapporteras från Stefan Löfvens resa i Israel/Palestina. Av rapporten framgår inte annat än att Stefan Löfven är tagen av situationen, att han aldrig tänker samarbeta med (V) och (MP) vad gäller utrikespolitiken och att (S) har ungefär samma hållning som Svenska kyrkan (eller är det kanske tvärtom). Alliansen är inte lika övertygad som (S) och till våren kommer frågan om bojkott och frågan om att FN ska erkänna Palestina upp i riksdagen. 

Margit Borgström (KD) och Fredrik Sidenwall (FK) har reserverat sig mot betänkandets förslag eftersom de menar att Svenska kyrkan varken har uppdraget eller kompetensen att utöva utrikespolitik. De uppfattar Svenska kyrkans hållning som tendentiös  Tänk vad fint det går att uttrycka sig! Därför reserverar de sig mot att ställa krav på ett slut av den israeliska ockupationen, mot att församlingarna ska rekommenderas och att utöva påtryckningar på regeringen. Jag tror jag står med där även om jag är för palestinierna. Om nu inte Israel vågar ge efter mer kanske vi kan vädja till Jordanien, Egypten eller något av de andra länderna runt omkring. De har gott om plats och deras insatser för sina landsmän har hittills varit rätt begränsade.

Däremot kunde jag inte se någon reservation när det gäller ersättningarna till oss själva. När guiden berättade för oss att Knesset har 120 ledamöter berättade jag att kyrkomötet har 251. Vi är dubbelt så många och kanske dubbelt så viktiga ... Hur som helst; På mitt första kyrkomöte 2010 var jag med och motionerade om  att kyrkomötets ledamöter skulle få tillgång till Svenska kyrkans Bekännelseskrifter. Det gick inte med motiveringen att de finns på nätet. Den som är intresserad kan slå upp där. Kairosdokumentet finns upplysningsvis också på nätet. Det går att läsa här.

7 kommentarer:

Anonym sa...

Jag tycker att det vore bättre att börja med att häva den politiska ockupationen av kyrkomötet...
/A

Anonym sa...

Tack för intressant information om motionsfloden. Fokuseringen på kritik mot Israel känner jag igen från kyrkans hemsida och olika publikationer, tex Amos. Sedan kan ärkebiskopen fnissa (ÄB-bloggen) och ursäkta sig med Sudan och Zimbabwe hur mycket han vill. Alla kan ju se själva. /Olof Olsson

Stig Strömbergsson sa...

De så kallade "Kvartetten" - FN, EU, USA och Ryssland menar att 1967 års gränser idag kan och skall vara utgångspunkt för fredsförhandlingar med tänkbara landbyten i potten. Så säger också Arabförbundet och Den palestinska myndigheten.
Att försvara ockupationen med att den ger arbetstillfällen tycker jag är märkligt. Det är som att tycka att Italiens ockupation av Abbesinien på 30-talet var OK bara för att de byggde järnvägarna.
Och varför vill man inte att Kyrkomötets ledamöter skall få läsa våra palestinska kristnas KAIROS-dokument?
Jag förstår inte. Och är detta FK:s hållning? Stödja ockupation och kolonisering i strid mot folkrätten? Jag förstår inte...

Håkan Sunnliden sa...

Inte var jag väl så otydlig? Jag beklagar bara att Svenska kyrkan tar så tydlig ställning i en konflikt eftersom det handlar om ett politiskt ställningstagande som långt ifrån är självklart. När Svenska kyrkan tagit så tydlig ställning och tydligen du också blir era argument ointressanta. De bidrar inte till ett konstruktivt och fredligt tänkande utan skärper istället motsättningarna.

Denna ensidighet blir än tydligare genom att Svenska kyrkan inte tar ställning i andra väl så viktiga frågor och genom att skicka ut Kairos-dokumentet till alla ledamöter när de kan läsa det på nätet. Svenska kyrkan vill ju inte ens skicka ut sina egna Bekännelseskrifter. Jag tycker att detta visar att Svenska kyrkan kör helt ner i diket och därmed upphör trovärdigheten.

Min blogg återger naturligtvis mina personliga tankar och reflektioner, - också ofärdiga sådana. Det borde du väl ändå förstå?

Stig Strömbergsson sa...

Tack för klargörandet - alltså om Frimodig kyrka. Jag var osäker eftersom det har hänt att du drivit bra FK-tankar på din blogg undrade jag. Dock - om Fk uppträder enhetligt enligt din linje när det skall röstas tror jag att jag behöver byta nomineringsgrupp nästa höst...

Jag tycker också att Bekännelseskrifterna kunde gått till alla i Kyrkomötet - fast de också kan läsas på nätet. Tycker dock inte att "bara för inte det ena så inte det andra" är ett vidare bra argument.

Och är frågan så politisk egentligen? Alltså enbart? Det handlar ju om en decennielång ockupation och att ett land, en demokrati dessutom, tillåter sina medborgare att kolonisera områden landet inte äger. Det är ett förfarande som strider mot folkrätten. Och när slutade kyrkan bärna den?

Till sist: Menar du att åsikter från folk som tagit tydligt ställning är ointressanta? Alltså rent generellt? Eller är det bara i detta fall? Eller är det en signal att jag och andra som fortfarande tror att en fred och en tvåstatslösning är möjlig inte skall kommentera på din blogg?

Anonym sa...

Problemet med bekännelseskrifterna är väl att de till sin helhet inte finns att tillgå om man inte är penningstark nog att köpa 1500-,tals tryck. De sk svenska kyrkans bekännelseskrifter som Verbum håller sig med är blott en privat översättning, väl värda att läsa men inte motsvarande sin titel. / Magnus Olsson

Håkan Sunnliden sa...

Frimodig kyrka har en mer eller mindre officiell blogg där företrädesvis ordföranden skriver, se www.frimodigkyrka.se/blogg och när jag tittar närmare på den, dess deltidsanställde Anna-Sofia Bonde. Det är självfallet så att FK består av olika traditioner och att en mängd olika röster där gör sig gällande. Det tycker jag är en styrka. Det som förenar oss kan vara livet i Kristus och den apostoliska trosbekännelsen.

Det finns säkert olika tankar inom FK kring Israel, kring ämbetet, vår sexualitet eller andra för svenskarna kontroversiella frågor. Tack och lov.

Jag ser gärna olika kommentarer på denna blogg. Möjligen ska man dra gränsen vid personliga påhopp och fula ord, men hittills har jag inte raderat mer än en kommentar för ganska längesedan, en fullständigt sjuk sådan.

Attityderna gentemot Israel är i regel mycket speciella. De handlar inte bara om befrielsen av Västbanken utan också om mänskliga rättigheter, antisemitism och ersättningsteologi. Det är helt klart en mycket speciell fråga särskilt för bibeltroende kristna och det kan finnas anledning att återkomma till ämnet, särskilt eftersom KAIROS-dokumentet inte är någon höjdare.