Framtiden tillhör oss

Jag gläder mig när ni kommenterar svensk kristenhet kritisk utan att verka förbittrade. Kanske är det den nya generationens särskilda uppgift. Bakgrunden till denna kommentar är att den kyrkokamp som har pågått så länge jag vetat långt ifrån är avslutad. Under de 30 år som jag varit präst i Svenska kyrkan har min kritik av denna ökat. MEN det har alltid varit besärligt att framföra den eftersom den lätt uppfattas som "gnällig". Eller också tror folk att man är besviken över någonting eller allmänt förbittrad. Den som försöker förklara Kyrkans tro och lära framstår lätt som fundamentalist eller mörkerman. Jag vet inte vilket som är värst. Men saken är ju den att svensk kristenhet befinner sig på mycket låg nivå. Dock kan jag berätta för dig att det sägs ha varit värre i början på 1900-talet. Då växte sig frikyrkorörelsen stark. Och nykterhetsrörelsen. Och arbetarrörelsen. Allt skedde utanför den helt passifiserade folkkyrkan. Inut kyrkan tog liberalteologerna och tro det eller ej, men många trogna präster på den tiden menade sig vara den sista generationen bekännelsetrogna präster. Så blev det inte. Och uppriktigt sagt är läget idag ganska ljust. Linjerna dras upp, inte mellan kyrkan och frikyrkan, utan mellan dem som tror och dem som inte tror. De som vill hålla fast vid apostlarna undervisning, bönerna, nattvarden och gemenskapen med alla de heliga. UNDERBART! I detta skeende ska vi vara frimodiga att kritisera otron. Den har ingen framtid hos oss. Förvisso kommer detta att innebära stora förändringar liknande dem som faktiskt redan har skett i samhället för övrigt. Men den som tror ska inte komma på skam. Låt oss därför när vi krititserar svensk kristenheten dels förstå att vi själva är en del av den och dels göra det frimodigt eftersom VI VET att framtiden tillhör oss. Lovad vare Herren.

Dags att skriva igen

Det kan nog vara riktigt. Jag försöker följa en del bloggar och särskilt ett par, tre stycken har gjort mig riktigt trött. Jag fattar inte att folk orkar skriva så mycket. Varenda dag. Nåja, det var inte meningen som en ursäkt för att jag inte skrivt, men kanske ett uttryck för att dewt inte alltid är så lätt att producera något riktigt bra.

Det som gör mig trött är när "amatör-teologer" diksuterar eller ifrågasätter självklarheter som rör Kyrkans självklara lära sedan 2 000 år. Det mås sedan vara dop, nattvard eller ämbete. Förvisso finns detmånga olika infallsvinklar på dessa ämnen och det må vara hänt att det finns många del-sanningar. Men just dessa vi-är-emot inläggen är tröttsamma. Jag vet att det kan behövas i bland, men då får man välja sina strider och se till att det finns kompetens.

Sedan är det de här bloggarna som nu ska pröva det som sker i Florida och genom Todd Bentley. Det går att tycka vad man vill men mer än ett tyckande blir det inte. Jesus säger att vi känner honom genom Andens frukt. Det är självklart så att det finns sådant som är av Gud och sådant som kommer från demonerna. Är det inte så med det mesta - också i våra kyrkor.

Det är gott att Herren har gett oss en allmänkyrklig lära. Den ger beskydd och vägledning i ganska mycket.