Celledarna

I går var vi samlade till celledarträff. Det blev en mycket fin kväll. Jag har börjat förstå i allt högre grad hur viktigt det är att "coacha" celledarna på alla sätt. Det är ofta ensamt att vara ledare och ensamheten gör att man inte delar med sig till varandra i rädsla för att framstå som en svag ledare. Men igår fick vi vara med om uppbyggelse i ordets rätta mening.

Vi var fler celledare denna gång än tidigare och tror att dessa samlingar kommer att bli något av den Helige Andes skola, en skola där vi praktiserar det vi själva undervisar, ger stöd åt varandra och instruktioner. Nästa fredag, 5 maj, ska vi ha storsamling och då får alla cellmedelmmar vara med. Jag ser redan fram emot denna kväll.

Judarna är våra andliga föräldrar, del II

Vi har just kommit hem från Tyskland där vi bland annat besökt Olympiastadium där VM-finalen i fotboll går om en månad och Sachsenhausen. Vad har de gemensamt? Jo, samtidigt som världen hyllade Hitler i samband med OS 1936 så invigdes ett av de första koncentrationslägren, det i Sachsenhausen 1936. Konfirmanderna och jag var där. Jag är osäker på hur mycket de fattade - och på hur mycket jag själv fattade.

Nu är jag hemkommen och har just läst Karis veckobrev. Vi skriver ett sådant varje vecka och om du vill kan du rekvirera det via hakan.sunnliden@telia.com.

Men det där med judarna släpper mig inte.

Judarna är våra andliga föräldrar

Vilket underbart solsken! Om ett par timmar reser jag med konfirmanderna till Berlin. Den röda tråden i resan är judendomen. Judarna är våra andliga föräldrar, brukade Per-Inge säga. Det är så rätt. Jag märker det när jag går igenom Jakobsbrevet. Det är mycket i NT som förblir obegripligt om vi inte kan vårt GT.

I juni ska vi så äntligen få besöka Katarinaklostret i Sinai, Israel. Har du lust att följa med så finns det fortfarande gott om plats. Bättre semester går inte att tänka sig.

Någonting nytt

Det är onsdag morgon. Idag är almanackan smockfull. På onsdagarna brukar jag ha lunch med "bröderna" och det blir ofta värdefulla samtal. Inte sällan försöker vi lösa problem som typ, hur ska vi göra med en cell som gått i stå? Vad kan vi göra för att stärka handledarskapet? Tyvärr har vi för mycket jobb för att kunna göra allt vi pratar om. Men ni kan vara säkra på att samtalen lever.

Kari och jag var bortbjudna på påskafton och fick träffa nya människor. Vi tyckte båda det var roligt och särskilt eftersom en av dem är på väg in i trons liv. Gud handlar ofta i det fördolda.

Idag ska jag ha träff med en annan broder som jag handleder. Det är bra och nyttigt att få göra det så man inte tappar kontakten med nya kristna.

Allt samverkar till det bästa

Nu var det flera dagar sedan jag skrev. Det är lätt att glömma bort att man har en egen blogg. Såg att det pågår en diskussion på forumet (varför inte säga torget?) om svårigheten att urskilja vad som kommer från Gud och vad som kommer från djävulen. Det är nog en svårighet vi får leva med. Men vi får också leva med vår tro!

Jag håller på med Jakobsbrevet sedan en tid. I Jakob 1:12 talas det om "vad Gud har lovat dem som älskar honom." Samma uttryck återfinns i 2:5 där det talas om "vad han lovat dem som älskar honom". Även Paulus använder samma uttryck i Rom 8:28 där han talar om att "allt samverkar till det bästa för dem som älskar Gud". Det verkar vara ett uttryck som användes gemensamt av de första kristna. De som älskar Gud ska få ärva Hans rike.

Vår tro säger oss att allt alltid samverkar till det bästa!

Straffar Gud?

En av celledarna skickade en fråga om Gud straffar. De hade diskuterat 2 Tim 3:16. Straffar Gud? Här är mitt svar.

Frågan är inte så svår av två skäl. För det första handlar det alltid om sammanhanget. 2 Tim 3:16 talar om att allt Guds Ord är nyttigt till ”fostran”. Av denna fostran finns två sidor. Den ena är den positiva, den till undervisning och upprättelsen och den andra är den negativa (som vi uppfattar det) bestraffning. Bestraffning heter här på grekiska elegmos och översätts i andra översättningar med vedergällning och tillrättavisning. Översättningen ”bestraffning” kanske i sammanhanget är mindre lyckad, men förmodligen beror det mest på vilka associationer läsaren får.

Om man fått stryk under sin barndomstid för att man inte gjort rätt är det naturligtvis jobbigt, men om man inte fått det är det tämligen självklart att allt har en positiv sida och en negativ. I ytterligare en annan översättning talas det om att Gud korrigerar. Det tror jag vi ska vara tacksamma för. Men det är en viktig fråga och jag hoppas detta korta svar duger tills vidare. Annars får ni återkomma.

För övrigt hoppas jag ni har läst DAGEN denna dag eftersom en av våra cellmedlemmar vittnar om Jesus där.

Ikväll ska Kari och jag gå på bio; Ninas resa.

Guds mission

Så har ännu en vecka passerat och Stilla Veckan inletts. Vi påminns om vår Herres segerrika lidande. I predikan denna förmiddag hade jag satt rubriken Den lidande Tjänaren är vår Gud. Låt oss inte glömma att det är den Allsmäktige som denna vecka vandra till korset på Golgata kulle. Han går dit för att fullborda sin kallelse.

Också vi har en kallelse och det är underbart att se hur allt fler blir medvetna om denna som dels består i att uppbygga varandra och dels i att ge vidare till dem som ännu inte har kommit till tro. Att vara en kristen är att vara en missionär och tillsammans är vi sända (latin missiverade) till vännerna i vår stad bland vilka vi lever och verkar.

Kick Off för BCl

Igår och idag har vi varit enliten skara för att gå igång med nästa BCL-utbildning. På grund av det ringa deltagarantalet blev atmosfären annorlunda. Det var för mig en mycket positiv erfarenhet. Det blev inga föreläsningar men mycket goda samtal.

Det är roligt när deltagarna är engagerade, ställer frågor och bidrar med sina erfarenheter. Nu ser Kari och jag mycket fram emot fortsättningen. Tänk vad mycket vi har att lära av varandra i samtalet.

Coaching

Vi har femton celler men bara fyra som ska vara med på Kick-off till helgen. Fast det kan bli flera. Det beror delvis på att några celler nyligen delat sig och inte är färdiga med nya blivande celledare. Förmodligen får vi ha en ny kurs til lhösten. Det här är verkligen en svårighet särskilt för de församlingar som nyss börjat övergången till cellkyrka. Det tar några år innan man fått alla värderingar och system på plats. Jag undrar hur många. Vi är inne på sjätte året nu.

Men den andra lärdomen är en rejäl utmaning för oss. Vi behöver ha en bättre coahing av celledarna. Det går inte av sig självt att utveckla cellen. Det behövs stöd för att celledarna ska våga ta nya steg. Här behövs fungerande nära relationer. Det ska verkligen bli spännande att ta tag i detta i morgon när vi börjat nästa kurs. Sov gott.

Blivande celledare

På fredag har vi en Kick-off för Blivande Celledare. Vi har femton celler och varje celledare behöver träna upp en blivande celledare. I kväll har vi fyra anmälningar till kursen och som ansvarig våndas jag över att inte fler anmält sig. Det är inte första gången. Det kanske ingår i uppdraget, men jag befarar också att celledarna underskattar sin uppgift. Har jag fel? Jag får sova på saken.

Jakobsbrevet

I dag har jag arbetat hemma med lic-avhandlingen. Jag ska lägga fram delar på ett seminarium i Linköping nästa onsdag. Det går framåt.

I kväll har jag undervisat i kyrkan. Vi håller på med Jakobsbrevet. I kväll var det andra delen av kap 1. Det är riktigt spännande. Man lär sig nog mest själv. Och också oerhört intressant att sätta in texterna i vardagsmiljö, det vill säga cell-miljö. Texterna blir många gånger väldigt närgånga.

För övrigt vann Hammarby mot Helsingborg med 4 - 2, så nu sover jag nog gott.

Alpha - igen!

Det är inte första gången vi är på inspirationsdagar med Alpha-gänget. Den här gången fick jag tillfälle att delta i och ställa frågor kring uppföljningen av den kurs församlingen har. Alpha är väl medvetna om problemet och de har som jag ser det två viktiga hänsyn.

För det första menar Alphagänget att varje församling själv måste själv ansvara för uppföljningen. Så långt är det rätt, men knappast någon hjälp för stackars präster och pastorer.

För det andra berättar de hur de själva gör och det är inte heller bra menar jag. De har numera elva olika material för uppföljningen men problemet är att inget av dem löser problemet med uppföljningen. Uppföljningen av Alpha har inte att göra med material, utan med MÄNNISKOR.

Jag menar församlingen måste börja med att utrusta lärjungar som kan gå tillsammans med de nya troende. I korthet betyder det att församlingen måste först göra lärjungar som sedan gör Alphakursen. Uppföljningen blir då att de som kommer till tro sedan får välja ett nytt sätt att leva - inte ett nytt material. Jag ska försöka utveckla detta någonstans framöver. Sov gott! Vi hörs imorgon.