Vaddå församling?

Det har blivit näst intill ogörligt att tala om församlingen eftersom få vet vad som menas. I bästa fall kan sammanhanget avgöra vad begreppet syftar på men det är långt ifrån säkert. Kan vi då lära oss något av Bibeln?

Första gången vi läser om församlingen i Skriften syftar det på Israels folk det vill säga på när de för-samlas. Begreppet saknar i sin grundform teologiskt innehåll men nästan omgående står det ändå klart att det inte handlar om vilket folk som helst. Israels folk är ett utvalt folk, utvalt att uppenbara och demonstrera Guds vilja. Men fortfarande är det så att detta folk i grund för-samlas som vilket annat folk som helst.

När Gud ingår förbund med folket genom Mose och folket får Guds tora används emellertid ett annat ord. Också det ordet översätts i våra biblar med församling, ofta med högtidsförsamling. När det ordet används betyder ordet att Gud själv lever i förbund med församlingen. Församlingen är helt enkelt det folk som lever i gemenskap med Gud och plötsligt har ordet ett starkt teologiskt innehåll. Församlingen består av människor som lever i gemenskap med Israels Gud och har Ordet som sin norm.

Nu var denna församling i hög grad ofullkomlig inte ens värd att bära namnet! Men ändå ... Profeterna tar upp saken otaliga gånger och talar om den eskatologiska församlingen. Den ska uppstå genom att Guds Messias ger människorna ett nytt hjärta och av sin Ande. Till saken hör att Gud ska ta bort människornas skuld och rena deras samveten med sitt eget blod. Jesus talar om detta till exempel vid Caesarea Filippi och apostlarna redogör för lärjungarna kan bli kristna det vill säga hur de kan införlivas i Guds hushåll, Kristi kropp och Andens tempel. Dessa människor och inga andra utgör församlingen i nytestamentlig mening. Vi är med andra ord så långt borta vi kan komma från ett territoriellt eller ett juridiskt begrepp. Men finns sådana (eskatologiska) församlingar i verkligheten?

Det tror jag bestämt. Inte renodlade naturligtvis och inte heller som ett ideal. Snarare som en osynlig enhet bestående av fullt synliga människor. Människor som hör och gör Guds ord, som sitter vid hans bord och lever för sina närmaste. Människor som är Bekännare och som med åren har utvecklat en evangelisk livsstil. Det går att se effekterna av Vinden!

Tanken med den här lilla utläggningen är inte att kritisera folkkyrkan utan att bejaka att sådana människor mycket väl kan nystarta församlingar genom att samlas i hemmen. Den kris vi nu upplever i svensk kristenhet består till stor del av att de kristna inte samlas för att lyssna till Guds ord, be och för att äta tillsammans. Lekmännen behöver, menar jag, börja fråga efter Guds ord på ett mycket mer seriöst sätt än de för närvarande gör. Det är alldeles otillräckligt "att gå till kyrkan", lyssna på en bättre eller sämre predikan för att sedan leva som vilka människor som helst.

Det är en angenäm tanke att kristna i framtiden kommer att kalla hem prästen för att tillsammans med andra samtala om och ta emot Guds ord och Bröd. Som Kornelius en gång gjorde när han kallade på Petrus. Så blev de en församling i ordets rätta mening.