Så var jag hemma igen. Alltid skönt att komma hem. Kari och jag i eftermiddag har rest med bil från Västerås till Värnamo. På vägen hem lyssnade jag på presskonferensen med Ulf Kristersson. Jag tyckte han gjorde bra ifrån sig. Raka, klara och tydliga besked. Journalisterna försökte i vanlig ordning locka in honom i en del spekulationer, men Kristersson gick aldrig i fällan. Han var inte ens i närheten. Det var spännande att lyssna till honom. Höra honom lägga tillrätta en del rykten, förklara saken och visa på alternativen.
Samtidigt nästan skäms jag över (C) och (L). Först är de med om att avsätta Lövén och sedan håller de på och schackrar med hela svenska folket. Det är riktigt dåligt. Hade det inte varit för (C) och (L) hade saken varit klar. Nu blir det i stället en ny runda med samtliga partiledare i morgon och då får vi se om någon har ändrat sig. Annars är det vad jag förstår fortsatt låst läge som gäller. I min värld är det svårt att se hur Lövén ska kunna bli statsminister igen. Då har riksdagen i sådana fall först avsatt honom och sedan tillsatt honom! Sannolikt får (C) och (L) betala ett mycket högt pris för ett sådant beteende. Har de alls något att göra på den här nivån?
Det är möjligt att (S) återtar makten tillsammans med (C) och (L). I sådana fall skulle den stora segern för (C) och (L) vara att man lyckats hålla (SD) utanför. Och vad ska man med den pyrrhussegern till? (C) har under hela valrörelsen ingett oss hopp genom att "aldrig sätta sig i en regering med (S). Tyvärr litar jag av hävd inte på (C) på någon nivå. Hur var det den gamle C-ledaren Gunnar Hedlund sa? "C har alltid velat och kommer alltid att vela". Jo, så var det och så är det.
Om det inträffar att vi får en så kallad mittenregering med (S), (C) och (L) får vi samtidigt en ny starkare opposition än tidigare i (M), (KD) och (SD), det vill säga ett nytt slag av blockpolitik.
Det verkar uppenbart att det som nu utspelar sig har väldigt lite med att göra med Sverige och svensk sakpolitik. Det har mer att göra med begäret efter makt, makt och makt. I ett sådant spel kan vad som helst hända. Ingen vinner men alla förlorar. Politikerföraktet kommer sannolikt att öka om det inte redan har gjort det. Jag är inte dummare än att jag förstår att här måste finnas ett visst taktikspel men vuxna människor borde kunna tala öppet och entydigt med varandra. Bestämma sig för hur de vill ha det och se till landets bästa, inte i första hand till sitt eget.
Det går till på samma sätt i kyrkopolitiken kan jag berätta om någon tvivlar. Inte bara på nationell nivå utan också lokalt. Jag ogillar detta i hög grad.
Därför heder åt Kristersson och hans sonderingar. Sedan är det bara att beklaga att här finns folk som spelar med sina egna spelregler, men skeendet har det goda med sig att det kommer att bli alltmer uppenbart var vi har våra politiker. Och kanske ska det tilläggas; vi får sådana ledare vi förtjänar, både inom partipolitiken och kyrkopolitiken.
Fortsättning följer.
Samtidigt nästan skäms jag över (C) och (L). Först är de med om att avsätta Lövén och sedan håller de på och schackrar med hela svenska folket. Det är riktigt dåligt. Hade det inte varit för (C) och (L) hade saken varit klar. Nu blir det i stället en ny runda med samtliga partiledare i morgon och då får vi se om någon har ändrat sig. Annars är det vad jag förstår fortsatt låst läge som gäller. I min värld är det svårt att se hur Lövén ska kunna bli statsminister igen. Då har riksdagen i sådana fall först avsatt honom och sedan tillsatt honom! Sannolikt får (C) och (L) betala ett mycket högt pris för ett sådant beteende. Har de alls något att göra på den här nivån?
Det är möjligt att (S) återtar makten tillsammans med (C) och (L). I sådana fall skulle den stora segern för (C) och (L) vara att man lyckats hålla (SD) utanför. Och vad ska man med den pyrrhussegern till? (C) har under hela valrörelsen ingett oss hopp genom att "aldrig sätta sig i en regering med (S). Tyvärr litar jag av hävd inte på (C) på någon nivå. Hur var det den gamle C-ledaren Gunnar Hedlund sa? "C har alltid velat och kommer alltid att vela". Jo, så var det och så är det.
Om det inträffar att vi får en så kallad mittenregering med (S), (C) och (L) får vi samtidigt en ny starkare opposition än tidigare i (M), (KD) och (SD), det vill säga ett nytt slag av blockpolitik.
Det verkar uppenbart att det som nu utspelar sig har väldigt lite med att göra med Sverige och svensk sakpolitik. Det har mer att göra med begäret efter makt, makt och makt. I ett sådant spel kan vad som helst hända. Ingen vinner men alla förlorar. Politikerföraktet kommer sannolikt att öka om det inte redan har gjort det. Jag är inte dummare än att jag förstår att här måste finnas ett visst taktikspel men vuxna människor borde kunna tala öppet och entydigt med varandra. Bestämma sig för hur de vill ha det och se till landets bästa, inte i första hand till sitt eget.
Det går till på samma sätt i kyrkopolitiken kan jag berätta om någon tvivlar. Inte bara på nationell nivå utan också lokalt. Jag ogillar detta i hög grad.
Därför heder åt Kristersson och hans sonderingar. Sedan är det bara att beklaga att här finns folk som spelar med sina egna spelregler, men skeendet har det goda med sig att det kommer att bli alltmer uppenbart var vi har våra politiker. Och kanske ska det tilläggas; vi får sådana ledare vi förtjänar, både inom partipolitiken och kyrkopolitiken.
Fortsättning följer.
2 kommentarer:
Ja jag instämmer i din analys när det gäller C och L. Jag tycker att man skulle kunna prata med SD och beskriva vad man tänker göra (vilket inte är att förhandla) så kan Åkesson och SD bestämma om man tror att det är bättre eller sämre än nuvarande regering.
Jonas M
When I originally commented I clicked the -Notify me when new feedback are added- checkbox and now every time a remark is added I get 4 emails with the identical comment. Is there any way you can take away me from that service? Thanks! casino play
Skicka en kommentar