4 36 Även Josef, en levit född på Cypern som apostlarna
kallade Barnabas (det betyder Tröstens son), 37 hade
en åker. Han sålde den och bar fram pengarna och lade dem vid apostlarnas
fötter.
För första gången möter vi
Barnabas, Tröstens son, grekiska yios
paraklesos kan översättas med tröst eller förmaning. Det verkar som att
leviten Josef, född på Cypern hade gåvan att trösta eller förmana eftersom
apostlarna kallade honom Bar-nabas, hebreiska Bar-nebuah som betyder
profetians son. Han kom från en rik familj, han ägde land och hade flyttat till
Jerusalem. Barnabas ägde en åker vilket enligt 4 Mos 18:24 och 5 Mos10:9
egentligen var förbjudet för en levit. Men tillämpningen av dessa ord vara
ganska liberal och dessutom låg hans åker på Cypern och där gällde inte dessa
ord. I Jerusalem hade han en moster som hette Maria, (Kol 4:10). Hon var
sannolikt änka och bodde i ett större hus i Jerusalem där församlingen brukade
samlas, Apg 12:12. Det var till det huset Petrus flydde.
I Jerusalem bor mellan 50- och
100 000 tusen vid denna tid. 10 % av dessa hade nu på kort tid kommit till
tro. Det fanns flera husförsamlingar, grupper inom Jerusalems församling. Ett
annat hus att samlas i var föreståndaren Jakobs hus, se 21:18.
Barnabas var kusin med Markus,
enligt Kol 4:10 och i 1 Petr 5:13 kallar Petrus Markus för ”sin son”. Barnabas
kom att spela en stor roll i den första församlingen. Det var Barnabas som kom
att sammanföra Saulus (Paulus) med apostlarna i Jerusalem enligt 9:27. När de
kristna i Antiokia växte till i antal sände de dit Barnabas som i sin tur
hämtade Paulus, se 11:22 och 25-26.
När den Helig Ande talade om att
evangeliet skulle föras ut i världen avskilde församlingen Paulus och Barnabas
och tillsammans gav de sig ut på den första missionsresan, Apg 13.2 ff.
Barnabas var också med Paulus på
apostlamötet i Jerusalem år 49, 15:2 ff. Paulus nämner Barnabas i några av sina
brev, 1 Kor 9:6, Gal 2:9, 13 och Kol 4:10, vilket visar hur betydelsefull han
var.
Lukas introducerar Barnabas
preliminärt på samma sätt som han gör med Saulus i 7:58 och Filippos i 6:5, 8
och 8:5. Var och en av dessa var diaspora judar och vi ska återkomma till dem.
Det femte kapitlet sönderfaller
naturligt i tre delar. Den första, v 1-11, handlar om Ananias och Safira, den
andra innehåller det tredje summariet,
v 12-16 och v 17-42 berättar om hur apostlarna än en gång ställs inför Stora
Rådet för att sedan misshandlas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar