f Dag Sandahl

Det är en stor förmån att kunna planera och disponera sin dagtid. Det kan man göra när man som jag inte längre är anställd. Tyvärr har jag nog tillbringat lite för mycket tid idag med att följa talmansrundan. I grund har ingenting förändrats och ändå lyssnar jag intresserat till argumenten. Det ska verkligen bli intressant att att se hur (C) och (L) tar sig ur det här. För det blir alltmer uppenbart att någon eller några partier måste ge efter på sina löften. Men samtidigt behöver de inte skämmas över det därför att sådant är livet ibland.

Men titt som tätt har mina tankar vandrat tillbaka till f Dag. Hoppas och tror att det blev en fin dag igår. Undrar om han fick den där elcykeln till sist? Såg på kommentarerna att f Torbjörn varit där. Hade han rest ändå från Luleå? Förmodligen. Dag har sedan många år ett kontaktnät långt utöver det normala. Han har varit närvarande på en oräknelig massa möten och sammanträden, deltagit i planeringsgrupper och rådslag, tagit initiativ till och genomfört aktioner och så vidare. Jag har inte studerat vid Lunds universitet utan lärt känna Dag så sakteliga eftersom jag varit i Växjö stift i mer än 35 år. Några gånger mötte jag honom på 80-talets prästmöten. Prästerna flockades omkring honom för att lyssna och diskutera.

Min teologiska lärofader är f Gunnar och på det sätter fick jag mycket gemensamt med Dag, men det tror jag inte att han riktigt uppfattade. Eller också ville han inte. Som alla vet kan Dag vara lite burdus och ofin. Mig kallade han redan från början för frimicklare eller frikyrklig. Jag är osäker på om han verkligen trodde det själv men håller det inte för otroligt. Man kan inte vara informerad om allt.

Framför allt fick vi tillfälle att samtala när det kom till Frimodig kyrka. Dag var en av dem som såg till att Frimodig kyrka bildades. Den teologiska linje han förespråkade och förespråkar än idag gick inte hem i POSK och gör väl knappast nu heller. Som ledamöter i såväl stiftsfullmäktige som kyrkomöte fick jag lyssna mer till honom, men usch, nu skriver jag som vore han död. Dag är i högsta grad levande och så länge han lever kommer han, är jag övertygad om, att vara aktiv men hur? Bloggen som varit hans plattform och forum är ju endast en liten, om än mycket synlig och läst, del av hans tjänst. Det ska bli spännande att se hur fortsättningen kommer att se ut.

Kanske består fortsättningen av tjänstgöring i församlingar? Han har vikarierat en hel del under de senaste åren och i tider av prästbrist behövs ju alla - nästan.

Om jag fick önska skulle jag vilja att Dag var med om att ordna något slag av skuggutbildning för blivande präster och fortbildning för verksamma präster. Nu verkar det inte finnas så många blivande präster men säkert många i tjänst som skulle vilja lyssna till Dag. Inte bara till teologiska insikter utan lika mycket till rådgivning och nätverksbyggande. Kanske blev Svenska kyrkans fria synod för ambitiös? Eller kom för tidigt? Kanske blev Frimodig kyrka för politisk? Skulle inte Frimodig kyrka kunna arbeta för att vara kyrka? Skulle det inte kunna ordnas en skuggutbildning?

Till sist funderar jag över hur värdefullt är bloggandet? Det är klart att jag tänker på min egen också. Lönar det sig? Dag anser uppenbarligen att han bloggat färdigt. Jag förstår att man efter mer än 2 000 starka bloggar kan tänka så. Kanske med rätta. Lönar det sig att blogga? Mitt svar är att det beror på vilken måttstock man använder sig av.

Den kristnes kamp är alltid en god kamp. Det är kampen Herren Jesus redan har vunnit. Det är segern över synd, djävul och död som ska spridas. Men till kampen hör också den profetiska dimensionen som avslöjar, river ner, tillintetgör och visar på alternativen. Det är en kamp som utkämpas i Sanningens Ande. Där har vi måttstocken! Det är min övertygelse att många av de analyser som Dag serverat oss och fortsättningsvis kommer att servera oss är sanna. När det det blir uppenbart för alla stannar det inte vid ett: vad var det jag sa, utan då skakar grundvalarna. Jag tycker faktiskt att de redan gör det och jag är tacksam för att Dag bestämt sig för att betala priset. För det finns alltid ett pris, en avbetalning, att betala till Honom som är Sanningen.