Idag och veckan som nu ligger framför oss handlar texterna om den Barmhärtige Samariern, det vill säga om Jesus. Om honom som förbarmar sig över mannen (Adam) som överfölls av rövare, kläddes av de kläder han hade fått av Gud i skapelsen och misshandlades svårt. Det är en fantastiskt liknelse som Jesus använder sig av för att överbevisa den laglärde om hans behov av en Frälsare. Evangeliet träder fram i sin klarhet: Gud älskar oss så mycket att gav oss sin ende Son. Han älskar oss medan vi fortfarande är hans fiender.
Idag läser jag intervjun i Svenska Dagbladet med kyrkoherden och transvestiten Åke Roxberg. Han är anställd som kyrkoherde i Växjö. Det är en ömsint gjord intervju där Åke eller Ann-Christine, som han enligt egen utsago själv föredrar, står fram som hjälten, eftersom han vågar träda fram. Men det är klart att jag blir fundersam. I intervjun finns ingen som helst källkritik. Ingenting problematiseras förutom omgivningen. Det är omgivningen, får jag veta, som har problem. Åke har hittat hem, heter det i rubriken och biskop Johansson gläder sig naturligtvis över detta och hoppas att många kan bli hjälpta av detta. Inte ett ord om dem som blir ledsna.
Jag får vidare veta att Åke inte räknar in sig själv bland dem som överfallits av rövare och misshandlats. "Jag är ingen ömklig figur", säger han stolt. Han tycker istället att han känner sig snyggare i kvinnokläder. Vad biskopen anser om den saken framgår inte.
Här har vi det som för mig framstår som det stora problemet: "Jag är ingen ömklig figur. Det är inte så att jag har dubbla identiteter". Åke eller Ann-Christine är en och samma person. Hen (?) ska försöka få med båda namnen i körkortet, säger Åke eller Ann-Christine. Den teologiska slutsatsen blir att Gud har skapat hen sådan hen är och nu äntligen är det dags att lovsjunga Gud för detta. Jag vet att jag betraktas som konservativ men dristar mig ändå fråga: Är detta bibliskt? Knappast, men det kanske inte spelar någon roll om det är bibliskt eller inte? Det är inte Gud utan Åke eller Ann-Christine som är den viktiga i sammanhanget. Jag vill inte gärna vara illojal en gång till men ursäkta om jag har svårt för att följa biskopen.
Nu är verkligheten inte fullt så enkel som intervjun vill göra gällande. Den så kallade omgivningen har problem. Omgivningen är alla de människor som visar "rädslor". Det står ingenting om dessa i intervjun förutom att Åke är ledsen för deras skull. Men jag känner flera av dem, några står mig till och med ganska nära. Det faktum som utelämnas i intervjun är att besökare har slutat gå till gudstjänsterna. De ser inte och hör inte längre prästen utan transvestiteten. Någon stackars komminister, självklart inte kyrkoherden, har omplacerats och vänner, också nära sådana till Åke har praktiskt taget brutit relationen. Så helt problemfritt kan ingen säga att det är.
Men måste man inte få vara den man är? Jo, självklart. Vi har alla våra defekter och brottas på olika sätt med våra personligheter. Vi kategoriserar detta som privat. Men det här är något annat. Här finns inga defekter, ingen kamp utan bara stolthet, engelska pride. Det som hörde hemma i syndabekännelsen hör numera hemma i trosbekännelsen. Alldeles oavsett vilket, anser jag till skillnad mot biskopen, att det är direkt olämpligt att arbeta som kyrkoherde när man så radikalt ändrat sin syn på Gud, skapelsen, människan, syndafallet, försoningen, befrielsen och upprättelsen som Åke uppenbarligen har gjort. I prästvigningslöftena lovar prästen att vara alla till föredöme och ingen till anstöt. Åke anser inte att han har brutit mot löftena och förmodligen inte heller biskopen. Det är bara vi andra som har gjort.
Idag läser jag intervjun i Svenska Dagbladet med kyrkoherden och transvestiten Åke Roxberg. Han är anställd som kyrkoherde i Växjö. Det är en ömsint gjord intervju där Åke eller Ann-Christine, som han enligt egen utsago själv föredrar, står fram som hjälten, eftersom han vågar träda fram. Men det är klart att jag blir fundersam. I intervjun finns ingen som helst källkritik. Ingenting problematiseras förutom omgivningen. Det är omgivningen, får jag veta, som har problem. Åke har hittat hem, heter det i rubriken och biskop Johansson gläder sig naturligtvis över detta och hoppas att många kan bli hjälpta av detta. Inte ett ord om dem som blir ledsna.
Jag får vidare veta att Åke inte räknar in sig själv bland dem som överfallits av rövare och misshandlats. "Jag är ingen ömklig figur", säger han stolt. Han tycker istället att han känner sig snyggare i kvinnokläder. Vad biskopen anser om den saken framgår inte.
Här har vi det som för mig framstår som det stora problemet: "Jag är ingen ömklig figur. Det är inte så att jag har dubbla identiteter". Åke eller Ann-Christine är en och samma person. Hen (?) ska försöka få med båda namnen i körkortet, säger Åke eller Ann-Christine. Den teologiska slutsatsen blir att Gud har skapat hen sådan hen är och nu äntligen är det dags att lovsjunga Gud för detta. Jag vet att jag betraktas som konservativ men dristar mig ändå fråga: Är detta bibliskt? Knappast, men det kanske inte spelar någon roll om det är bibliskt eller inte? Det är inte Gud utan Åke eller Ann-Christine som är den viktiga i sammanhanget. Jag vill inte gärna vara illojal en gång till men ursäkta om jag har svårt för att följa biskopen.
Nu är verkligheten inte fullt så enkel som intervjun vill göra gällande. Den så kallade omgivningen har problem. Omgivningen är alla de människor som visar "rädslor". Det står ingenting om dessa i intervjun förutom att Åke är ledsen för deras skull. Men jag känner flera av dem, några står mig till och med ganska nära. Det faktum som utelämnas i intervjun är att besökare har slutat gå till gudstjänsterna. De ser inte och hör inte längre prästen utan transvestiteten. Någon stackars komminister, självklart inte kyrkoherden, har omplacerats och vänner, också nära sådana till Åke har praktiskt taget brutit relationen. Så helt problemfritt kan ingen säga att det är.
Men måste man inte få vara den man är? Jo, självklart. Vi har alla våra defekter och brottas på olika sätt med våra personligheter. Vi kategoriserar detta som privat. Men det här är något annat. Här finns inga defekter, ingen kamp utan bara stolthet, engelska pride. Det som hörde hemma i syndabekännelsen hör numera hemma i trosbekännelsen. Alldeles oavsett vilket, anser jag till skillnad mot biskopen, att det är direkt olämpligt att arbeta som kyrkoherde när man så radikalt ändrat sin syn på Gud, skapelsen, människan, syndafallet, försoningen, befrielsen och upprättelsen som Åke uppenbarligen har gjort. I prästvigningslöftena lovar prästen att vara alla till föredöme och ingen till anstöt. Åke anser inte att han har brutit mot löftena och förmodligen inte heller biskopen. Det är bara vi andra som har gjort.
33 kommentarer:
Om kyrkoherden och hans/hennes kläder eller biskopens syn på det hela har jag inga offentliga åsikter även om jag nog kan sägas ligga nära Sunnlidens men vad gäller den åberopade evangelietexten bör det noteras att denna återfinns i ett sammanhang där enbart lärjungarna är närvarande varför den nämnde skriftlärde bör vara en av dem och denne ställer frågan hur skall jag vinna evigt liv. Den frågan besvaras på två sätt dels med Jesu ord om att de får SE och de får HÖRA dvs en utsaga om Jesus själv, vad han ÄR. Vidare med själva liknelsen och som varje bibelläsare vet talar Jesus inte i liknelser för att pedagogiskt förenkla utan för att lärjungarna INTE skall förstå, vilket de heller inte gör. I liknelsen framgår att två har plikter att utföra dels prästen dels leviten. Samariern står utanför det systemet och förmår därför prioritera vad saken gäller, det kan ej de andra, de har åtaganden att sköta och kläder ingår i det. Prästen skall in till Jerusalem och tjänstgöra. Samariern (en beskyllning som också riktades mot Jesus) är fri att agera, han står utanför systemet. Vad blir då poängen? Jo den som ingår i systemet är dess fånge vare sig man vill eller ej. Den skriftlärde längtade efter det samariern hade: kult utan geografisk plikt. Till en annan skulle Jesus komma att säga " det är varken här eller i Jerusalem Gud skall tillbedjas utan i Ande och Sanning", där finns templet! Där finns sakernas lösning vad gäller adoration./Magnus olsson
Ps annorlunda uttryckt: om kyrkoherdar vill ha tre mässhakar för att syfta på ett luthercitat, ha klänning, springa runt i talar eller frimärksskjorta, etc så är varenda palta i sak ointressant. Guds rike finns inte i manteltofsar utan i den kraft som utgår från Guds Ord, och det har samtliga kyrkoherdar i såväl Växjö stift som övriga stift brutit mot, och inte bara de. Därmed inte sagt att Guds rike ej finns där, tvärtom! Men det finns inte i kläderna. Vad som behövs är inte att komma ut utan komma in! Mer bön " herre jag är inte värdig att du går in under mitt tak men säg bara ETT ORD" / Magnus Olsson
Kyrkoherde Roxbg får så gärna strutta runt i högklackat för min del. I hemmets lugna vrå endast hustrun eller andra invigda till beskådande. När han lämnar ytterdörren är han dock inte längre privatman och har att klä sig på sånt sätt att Jesus kommer i fokus och han själv i bakgrunden. Den där gamla romersk katolska vanan med sutan även till vardags kanske inte är så dum ändå. Och Ann-Christine borde väl inte misstycka att bära den lilla svarta...
Det låter väl oerhört i moderna öron, men när jag hör om liknande kommer ordet andebesatt upp i eldskrift för mitt inre öga.
Slutklämmen i ditt inlägg är just ett sådant yttrande under sk anonymitet mot en namngiven person som ger upphov till 1 förakt för de grupperingar inom Svk som gör anspråk på bibeltrogen hållning 2 påvisar att du i din anonymitet uppenbarligen saknar förmåga att tänka dig in i en annan människas liv i just detta avseende. Din slutkläm må vara en allvarlig sak utifrån Guds Ord, det förnekar jag inte, men att anonymt skriva den är inte bara fegt utan obibliskt. / Magnus Olsson
Jag är inte anonym. Jag använder pseudonym. Det är stor skillnad, särskilt som det inte på något sätt varken hemligt eller svårt att ta reda på vad jag heter i "på riktigt".
Angånde den namngivna personen så har han själv valt att bli synnerligen offentlig med den diskuterade läggningen och lämnar då inget val för anonyma diskutioner.
Vad är problemet med att att prästen vill vara klädd som kvinna ibland? Jag förstår inte. Varför skulle det vara så hemskt? Varför är det så provocerande? Vi är ju inte judar under gammaltestamentliga renhetslagar. En man i kvinnokläder är inte en värre "styggelse" än att äta skaldjur eller så två sorters gröda i samma åker. Eller?
Noterar att kritiken inte nådde fram vilket illustrerar vad jag framförde. Faktum kvarstår. /Magnus Olsson
(var bara att klicka på hans länkade namn, sen klicka about på bloggen så stod namnet klart o tydligt där. Inte alls särskilt anonymt om du vill veta min åsikt.
Jag däremot tänkte vara anonym),
Nu var min kritik inte enbart en fråga om anonymitet utan ett ifrågasättande av slutklämmen i den första kommentaren men jag noterar att den kritiken inte togs på allvar. Dock finner jag uttalandet vare sig det görs anonymt eller ej vara ett tecken på inte bara dåligt omdöme utan oförenligt med god kristen lära. Man uttalar sig inte så om andra människor. / Magnus olsson
Kvinnokläder eller klädd som kvinna, där är en skillnad tycker jag.
Känner Åke sen många år, även om det var ganska länge sen vi senast träffades, har dock respekt för honom. Har följt hans blogg och han började, en tid innan han kom ut, med att beskriva kvionnor som modiga, eftersom de bar tex byxor, medans det betraktas konstigt om en man skulle bära kjol. Ingen konstigt i det resonemanget tycker jag.
Han började sen med inlägg om att han själv tyckte om att klä sig i kvinnokläder, inte för att de var kvinnokläder utan för att de är vackra. Inget konstigt heller i det resonemnaget enligt mig. I skottland och burma har ju män kjol.
Men, i varken burma eller skottland byter männen till ett kvinnonamn när de tar på sig sin kjol. Jag tror inte kvinnor började byta namn när de för många år sen revolutionerande tog på sig byxor.
Åke säger sig inte vara två personer, men byter ändå namn beroende på hur han klär sig, och säger på så sätt att Gud gjorde fel när han skapade Åke istf Ann-Charlotte.
Där har jag ett problem i resonemanget.
Har ställt ung denna fråga på Åkes blogg för ett halvår sen, men frågan väntar fortfarande på moderators godkännande... fegt och avsaknad av respekt för åsikter måste jag tycka.
Ack, det självvalda utanförskapsmartyriets ljuva sötma!
Hur härligt för äkta kyrkofariéer är det icke att få utdela den förbjudna domen innanför bibelutläggningens och fromhetens varma, tillåtande kofta!
Bäste Magnus Olsson,
Den fundering jag framkastar om nämnde kyrkoherdes andliga status är menad på fullaste allvar även om jag ju knappast kan veta nåt om hur det verkligen ligger till med detta. Vad jag minns har Luther skrivit att "om Djävulen går ett varv runt staden går han sju runt prästgården" och det torde äga sin riktighet. Utfallet av historien tycks i alla fall bli till den Ondes favör med folk som inte längre går till kyrkan.
Det ligger ju heller ingen anklagelse i denna fundering. Att vara utsatt för onda makters spel är knappast nåt man väljer och därför torde församlingsbornas böner för sin kyrkoherde vara mer angelägna än någonsin.
Jag får tacka för ditt svar men jag inte bara tar avstånd från det du skriver i detta avseende utan finner det direkt stötande med ett sådant missbruk av Guds Ord som det innebär och därtill att du använder bloggägarens blogg till att framföra detta, som står i strid med Guds Ord. /Magnus Olsson
BERÄTTA HUR MÅNGA FÖRÄNDRINGAR AV BIBELTOLKANDET SOM KAN VARA MISSBRUK AV GUDS ORD.
DET BORDE VÄL VÅRA BISKOPAR HA KÄNNEDOM OM?
KANSKE SVENSKA KYRKAN KAN GÅ VIDARE
OCH UTNÄMNA SIG TILL SEKULÄRA KYRKOFÖRBUNDET?
EN VARUDEKLARATION AV ´SVK KAN INTE SKADA - ELLER?
Magnus Olsson,
Om inte annat så för min egen andliga utvecklings skull så hoppas jag att du kan upplysa mig om vilket Bibelställe du anser att jag uttrycker mig och handlar i konflikt med?
F ö litar jag helt på f Håkans förmåga att bedöma vad han anser vara tillbörligt utnyttjande av kmmentarsfunktionen på hans blogg och moderera kommentarerna därefter.
Nej din andliga utveckling kan jag inte hjälpa dig med. Det får du ta med din själasörjare vilket jag hoppas du har en. Om det är dig obekant vad NT lär om såväl Andens gåvor som kyrkotukt och hur man tillrättavisar den man anser fela utifrån ett andligt perspektiv finns det många goda böcker om det inte gör sig lätt att finna en sträng själasörjare. Jag föreslår att du ex söker på Artos förlag eller på antikvariatnätsajterna. Bland författare som kan rekomenderas nämner jag nu blott några levande vars böcker i andliga ting finns både i handeln och på antikvariat: W Stinisen, S Ljungman, (båda finns på libris med olika titlar) be någon i din närhet om hjälp. /Magnus Olsson
Magnus Olsson,
Jag menar nog att den som hävdar att en medkristen i ord och gärning bryter mot Guds Ord men inte är beredd att hänvisa till vilket guldsord det handlar om bör besinna vad Luther skriver i sin stora katekes angående andra budet:
"54] Framför allt sker dock missbruket i andliga ting, vilka angå samvetet, när falska predikanter uppstå och utgiva sina lögner för Guds ord.
55] Ser du, detta allt är ingenting annat än att vilja smycka sig och pråla med hjälp av Guds namn för att så få rätten på sin sida, de må nu ske i vanliga världsliga angelägenheter eller i de höga andliga ting, som höra tron och läran till."
Andliga lästips är dock alltid välkomna.
Jag tackar dig för den vackra illustrationen av att du visar så tydligt hur du tänker, dock avser jag inte kommentera det du menar dig kallad till. /Magnus Olsson
Bäste Populist!
Vem menar du exakt är en falsk profet? Vår vän Kh Åke/A-C eller vår vän Magnus O.
Jag kan nog tycka att det är ganska magstarkt att anklaga en person man inte känner för att vara en falsk profet (med alla associationer till djävulen detta ger) speciellt som anedningen till att bli sedd som falsk profet skulle:
1) handla om att en person känner att vår kulturs sätt att bedöma kön, sexualitet och genus inte är felfria och därför använder ett genus-alter ego,
2) handla om huruvida vi bör kritisera varandras tro offentligt på ett sätt som bara åligger Herren.
Vi är nog dessutom alla både förledda och falska i vår syn på vår kallelse om vi glömmer att dagligen be Gud om förlåtelse för vår ständiga hybris.
Broder RaLBaNi
PS:
Jag menar att frångå en tydligt kulturellt betingad syn på kön, kläder, genus och kopplingen eller bristen därpå till sexualiteten, eller vilja peka på att åttonde budet fortfarande inte upphävts är väl ett mindre problem än att anklaga någon för att vara en falsk profet, och definitivt inget vanligt förekommande tecken på fromhet.
Broder RaLBaNi
Broder RaLBaNi,
Citatet från Luthers stora katekes uppfattar jag vara riktat till de som utsäger sina egna åsikter under påståendet att dessa är Guds Ord. Om detta är applicibelt på nämnde kyrkoherde är mig fullständigt okänt, det var inte med anledning av honom som jag tog upp det. Den som känner sig oskyldigt anklagad av detta kan enkelt rentvå sig genom att påvisa vilket gudsord de har stöd av.
Vi har nog mycket olika uppfattning om Guds avsikt med biologiskt kön (1 Mos 1:27) och lämpligt uppträdande för det gudomliga Ordets tjänare (1 Tim 3:2), men angående hybris är vi helt ense. Nåt behov av att framstå som from har jag dock inte.
Magnus Olsson,
Vad jag har skrivit, det har jag skrivit (John 19:22). Det samma gäller dig. Sedan får den som läser, och Herren, bilda sig en uppfattning om våra respektive karaktärer utifrån detta.
Problemet är väl egentligen inte Åke Roxberg utan att biskopen tycks mena att församlingen ska behöva ta hand om präster som kommer ut hur som helst. Åke Roxberg är inte slagen. Han är en sådan som går förbi. Den slagne får komma till Jesus för att bli helad. Det behöver tydligen inte denne kyrkoherde.
Då vet jag att man i populistiska kretsar anser att det är okej att bryta mot åttonde budet och fortsätta att lämna ut sina syskon i ämbetet till nätmobbing för petitesser som ändå detta med trans-klädstil måste anses vara, samt att all kritik mot denna nätmobbing bör anses som ord från falska profeter.
Trist!
Broder RaLBaNi,
Superintressant att du gör pilatusorden till dina, tack! Vad gäller din andra utsaga finner jag den också intressant, i flera avseenden. Dock noterar jag att du inte i sak kunnat bemöta kritiken av ditt ursprungliga uttalande om andlig status, det är också intressant. Min kritik av det kvarstår, det är också det enda jag kritiserat men noterar som sagt vad du skriver rörande karaktär baserad på det. / Magnus Olsson
Hej Håkan! Det här är Ester. Ja, just det. Åkes dotter. Jag är 25 år idag. Jag var fem år när vi var grannar. Jag råkade snubbla över din blogg och jag var tvungen att skriva ett svar på det här blogginlägget som ju, ja, faktiskt handlar om min pappa. Jag tycker att:
1. Det är sorgligt att du som är präst och kristen inte kan ringa eller möta min pappa själv för att säga detta till honom. Ni har ju faktiskt varit kolleger och bekanta länge som jag förstår det. Är det särskilt kristet att gå bakom ryggen på sin egen vän? Nej, det är fegt och det är tvärtemot bibelns alla budskap.
2. Den omgivning du talar om som inte accepterar människor som avviker från normen är den typen av småsinthet som Jesus fördömde! Har du glömt att Jesus inte umgicks med dem som såg ut och var som honom? Han sökte upp de annorlunda, de utstötta. Han ville vara som dem. Du lever i ett samhälle som inte existerar. Det finns inget samhälle som det du talar om, där människor är homogena och lever som endast man och kvinna. Du måste nog inse detta snart. Annars kommer det att bli svårt för dig att fortsätta vara präst. De flesta människor vill inte ha en kyrka där bara "en sorts" människa är tillåten. De flesta vill ha en kyrka där man får komma som man är. Och vad ska du göra nästa gång någon i din närhet visar sig avvika från din världsbild? För det kommer hända, det lovar jag.
3. Du behöver inte oroa dig för min pappa, han har sin familj och TUSENTALS vänner som stöttar honom och är med i honom i varje steg han tar i detta. Han behöver verkligen inte dig eller dina åsikter. Dem kan du ta och behålla för dig själv, tack. Åk gärna med dem tillbaka till 1800-talet där de kommer ifrån. I den här världen hör de inte hemma.
Du behöver inte bekymra dig om att svara mig på det här. Jag kommer inte att skriva mer till dig. Jag ville bara få det här sagt. Jag tycker att det är sorgligt. Det är mycket sorgligt, och jag hoppas att du finner en väg ut ur det där. Jag lovar att du kommer må mycket bättre i den riktiga världen. Hej då.
Magnus: Ang Pilatus: Man kan tvista om vilken roll Pilatus hade om hans handlande gjorde att Jesus blev korsfäst eller om han försökte hindra korsfästelsen. Man kan i alla fall lära sig av händelsen med Pilatus och det han "skrivit" att man bör akta sig för att utlämna oskyldiga i händerna på en mobb som eldas upp av tredje part med sin egen agenda. Alltså Håkan: Vi vet inte vilka som läser denna blogg och hur den brukas, och därför bör alla skriverier om icke närvarande personer hållas nere.
Du populistiske broder:
Jag har vänner som blivit troende, mött den uppståndne Herren efter att först fått hjälp in i kyrkan av personer "som inte passar in" utifrån konservativa kristna mallar.
Det kan röra sig om homosexuella, bisexuella eller transpersoner och t o m - hör och häpna - präster av kvinnligt kön.
Om man nu som präst bara bör vara heterosexuell man med manlig genus så oavsett vad vi väljer att läsa ur bibeln, så får vi några spännande problem: Dessa som mött sin herre genom präster som de jag tänker på eller Åke R: Är deras tro och omvändelse inget värd, och är deras tro dessutom inte just ett tecken på att Herren arbetar genom alla sina prästvigda tjänare oavsett person, (precis som i Kartago, förresten).
Dessutom bör vi väl om vi ifrågasätter Åke (vilken jag bara har hört gott om av folk som träffat honom)utifrån att han ifrågasätter klädedräktens och personlighetens yttre genus, också ifrågasätta präster som inom vår Svenska kyrka väljer att ha fotsid talar, kalla sig fader X, och på annat sätt förändra sin apparition på ett lika queer sätt. De gör det sällan grundat i genesis utan i en självupplevelse som inte stämmer med gängse normer för klädedräkt och genus.
Ester:
Jag beklagar att jag också bidragit i denna diskussion och väljer nu efter att ha sett ditt inlägg att hålla mig utanför debatten eftersom jag i grunden ogillar att tala om folk som inte är närvarande. Dock: Din pappa är modig och ett bra föredöme vad jag förstått genom mina källor både som privatperson och präst och ville därför försvara honom mot detta brott mot bla bud 8 samt ett dussin skriftställen i NT
Broder RaLBaNi
Jag delar din syn btrf 8: e budet vilket också varit mitt motiv vad gäller denna diskussion, även om jag inte kryddar mina inlägg med div bibelställen, vilket ju kritiken mot mig varit, då jag drivit tanken på Guds Ord som sammanfattande hur man bedömer medkristna. Btrf din slutkläm delar jag den till fullo. /Magnus Olsson
Även jag lägger härmed ner denna debatt med två avslutande kommentarer som inte direkt har med dess upphovsman att göra:
1. Den som tillrättavisar någon med hänvisning till Guds Ord utan att vilja hänvisa till den Heliga Skrift sätter sig på synnerligen höga hästar. Vi lutheraner tror jag ju inte ens på påvens ofelbarhet i lärofrågor, varför ska vi ta någon annans uttalande för sant utan vidare?
2. Synen på medkristna som slutar gå i kyrkan av ogillande av moderna tings ordning, det kan ju vara allt möjligt, som så förstockade att de lika väl kan stanna hemma är anmärkningsvärd. Om man anser att någon har en mycket bristfällig kontakt med Herren så borde det istället vara angeläget att den personen ofta tar del av Ord och sakrament för att förbättra denna relation.
Trots att debatten är avslutad vill jag stoppa fingret i bikupan.
Som du och andra bibelsprängda vet finns ett flertal förtvivlat tydliga Jesusord att tillämpa för den som upprörs över någon annan människas vandel. Lästips: Luk 6:37, Matt 18:15, Joh 13:34-35. Dessa kräver en betydligt mer avancerad eiseges att bortförklara, än det krävs att bortse från anförandet av 1 mos 1:27. Det sistnämnda skulle ju för övrigt kunna anföras som argument för att transvestivitet (eller hur blir formen) och -sexualitet är i linje med skapelseordningen. Obs! Det sista var skämtsamt menat. Jag skulle aldrig ge mig på att utröna Guds avsikt med biologiska kön från en så kort vers.
Därutöver kan 1 Joh 3:16-20 vara nyttigt för attityden mot dem som är olika oss själva.
Beträffande den pastorala aspekten föreställer jag mig att Gud förbarmar sig och på något sätt sörjer för att de, som av samvetsskäl inte kan med att höra en präst tala i "fel" kläder, ändå på något sätt ska få ta emot Guds ord.
Kravet på syndfria präster är så orimligt och på tvärs med hela kyrkans och vår lutherska tradition att det knappt går att bemöta på ett rimligt sätt. Därför väljer jag att avstå. Doktor Augustinus redde ut det där ganska tydligt när donatism var på tapeten på 300-talet.
Olle Ohlsson
Esther, du gör det lite för enkelt för dig.
Vi är många som respekterar Åke och har känt honom länge, men samtidigt har många frågor.
Du tar även för givet att Håkan kritiserar Åke, medans han bara försöker belysa ensidigheten och avsaknad av kritik inom både media och svenska kyrkan.
Fundera även på vad som är svårast och ger mest kritik; att komma ut som i princip vad som helst, eller att försvara det som generationer och även majoriten nu ser som en självklar sanning. Svaret ter sig ganska självklart om man granskar hur media tex beskriver Håkan resp. Åke. Åke har inga problem, det är omgivningen som har problem. Håkan måste skickas till 1800 talet eftersom han inte har kopierat Aftonbladets åsikter.
Lite kred till Håkan som tillåter både anonyma och omodererade kommentarer, jämfört med Åke som enbart släpper igenom kommentarer han själv vill publicera.
Min ärliga fråga till Åke är fortfarande om han enbart tycker kvinnokläder är vackra och därför klär sig så, eller om han klär sig som en kvinna för att han vill vara kvinna men skapad i fel kropp. Det är en fråga jag hoppas få svar på.
Kanske bör jag ringa honom istället som du börjar med att säga Esther. Jag är säker på att det skulle bli ett intressant samtal.
Klart du ska prata med biskopen, Håkan. Och då ska du passa på att fråga om han likt ärkebiskopen och Göran Hägglund tror
a) att män kan föda barn, alltså att personer som föder sitt barn kan vara barnets pappa, och b) att de som förnekar detta därmed vill tvångssterilisera utsatta människor och förneka allas lika värde.
På ett barnläger härförleden, där jag var med som ledare, sa jag åt en kille som snackade skit om tjejer: "Du, alla vi som är här har kommit ur en tjej". Varpå killen mumlade: "Fast det finns killar också som kan föda barn - för det har jag läst i tidningen."
Vad svarar du och stiftschefen på sådant? Vi vill veta. Queerläget är akut nu. (Se Kyrkans Ungdoms hbtq-nummer från i vintras med Rfsl-gurun Jojo - en "hen").
Men den sant liberala och sant kristliga tesen är rimligtvis: "Även starka och manhaftiga mammor är riktiga mammor!" Och: "Även mjuka och feminina pappor är riktiga pappor!"
Intressant med Esthers inlägg. Tittade som hastigast igenom Håkans text och finner inget om familjen. Vänner, ja. De som har bekymmer. Bra att du upplyser om att där finns andra vänner och en familj. Problemet med kommentarer är bara att de inte i först hand handlar om hur det "egentligen är". Du verkar ändå klamra dig fast vid det 1800-tal där man trodde sig kunna beskriva det, t.o.m. komplettera redan givna upplysningar. Om du var lite konsekvent i din egen tänkta radikalitet skulle du inse att allt kan vara annorlunda. Det visste man redan då, t.o.m. din egen bild av din egen familj. Ett faktum är att du skulle kunna vara vem som helst, en gång definierad som dotter till den "person" som det nu talas om och som SvD försöker göra verklighet av. En radikal svårighet är just frågan om vem man möter idag. Vilken av de nu två aktuella gestaltningarna som gäller idag. Imorgon gäller kanske en tredje. Inkrökt att inte vara beredd och välvilligt försöka förstå namn och personligt uttryck?
Jag tycker att det är begripligt att det blir svårt och jag tycker definitivt att SvD borde ha en kompetens att reflektera detta. Tyvärr dominerar - vad det nu är - så pass, att denna totalrelativa hållning förpassar all annan reflektion till 1800-talet. Där, i utgående 1800-talet hör identitetsbytet egentligen hemma. Det har bara kommit till Sverige ofattbart sent. Det fanns i de flera större utrikaste städer vid förra sekelskiftet. Där kanske det fungerar, ett tag. Men hur tänka om nästa generation? Din far överlever så länge han har den uppmärksamhet han har, men när han blir ensam? Och det blir alla människor för eller senare. Vem är han då? Byfånar har det alltid funnits och de är viktiga. Idioterna har länge hållits för heliga i ett öst som visste att din gestalt och din person inte alls behöver vara detsamma. Problemet kommer bara när det ska bli allmän lag för alla. Och det är där vi är idag. Snart definieras du som i grunden könlös. Det är kanske ett misstag att du definierar dig som dotter. Så kan det förvisso vara. Bibeln har krökt in det till ett tal om man och kvinna. Men Jesus och apostlarna förefaller påstå att det skulle ligga en ännu djupare mening i det. Och att det skulle vara sanning. Lycka till på din egen livs resa. Skulle det ha någon betydelse om du är verklig eller uppdiktad?
Jag tycker de va jättejobbigt och jag skulle obsolut inte kunna gifta mig men honom som präst.
Skicka en kommentar