Gud välsigne Göran Skytte!

Paulus skriver att "det onda som jag inte vill, det gör jag. Det goda som jag vill gör jag inte. Jag arma människa, vem ska frälsa mig från denna dödens kropp?" Han är inte ensam om att uppleva sin livssituation på det sättet. Hans tillkortakommanden är en allmänmänsklig erfarenhet. Åtminstone borde det vara en kristens erfarenhet, även om den kan se väldig olika ut.

Den kanske svåraste frågan är den om den fria viljan. Hur mycket kan jag påverka min helgelse? Jag förstår att det inte kan beror på mig själv och min egen kraft, men samtidigt, - är det möjligt att "bara" lämna allt till Gud? Kommer jag inte att utnyttja den insikten till min egen fördel? Hur ärlig kommer jag då att vara? Här finns många frågor som blir svåra. Den där boken jag berättade om Överlåtelsen åt Guds försyn gav mig nya insikter eller kanske den snarast bekräftade vad jag själv tänkt men inte vågat tro. Du kan läsa vad jag skrev tidigare genom att klicka här. 

Några grundläggande insikter är att allt jag gör är Guds vilja, med det enkla tillägget: - utom det som är synd. Jag vet att det låter som en meningslös klyscha, men det är det inte. En kristen människa har del av Gud, lär känna Gud och vet inom sig vad Gud inte önskar. Jamen, hur ska jag då förstå att jag gör det som vare sig Gud eller jag själv vill? Det var just den frågan Paulus ställde sig. Han låter oss förstå genom sina brev att vi ohjälpligt bär på en köttslig natur, en natur som står under korset, en natur som gör gärningar för vilka vi skäms. Men framför allt uppmanade han oss att "vandra i Anden" eller våga tro att det mesta vi gör faktiskt är Guds vilja. Som till exempel sova, klä oss, äta, gå till jobbet, älska, fostra barn, koppla av med ett TV-program och så vidare. Det är tragiskt att vi reducerat Guds vilja till något extra andligt, när det i själva verket handlar om livet i stort, om Guds ordningar. Patern Jean-Pierre de Cassaude menar vidare att vi behöver lära oss att acceptera sådant som oplanerade händelser, felsteg, sjukdomar och olyckor och så vidare. Vi ska inte meningslöst kämpa emot sådant utan i varje ögonblick överlåta åt oss Gud eftersom Gud alltid är närvarande.

Nu har dessa sanningar sjunkit allt djupare inom mig och därför var det med tacksamhet jag i morse läste Göran Skyttes kolumn i Svenska Dagbladet. Han har varit avsidestagen sedan 25 april, drabbad av tre hjärnblödningar och i sin kolumn berättar han om det på ett enastående sätt, ett riktigt vittnesbörd, även om han inte nämner Gud vid namn. Han berättar om sin längtan efter en radikal förvandling. Han skriver:

Jag vill att något mera radikalt ska ske i mitt liv. Jag menar inte att resa jorden runt, bo bland massajer, uppleva revolution och krig, sådant har jag gjort. Jag längtar efter en radikal förändring av mitt inre liv. Inte att bli kristen, det är jag redan. Men efter något som går ännu mera in på djupet.

Och sedan kommer den förklaring som rör mig så djupt.

Skaffa mig fasta arbetstider och rutiner. Goda vanor för mat, dryck, sömn och vila. Kanske gifta mig. Sådant som kan förefalla självklart - om man redan har det. Ett liv mera styrt av goda dygder och goda vanor.

Göran Skytte var när att dö men har fått livet på nytt. Han tackar Gud för vad han har fått vara med om och han lovar att de kommande kolumnerna kommer att handla om tacksamhet, möjlighet och förvandling. Jag tror Göran Skytte kommer att kunna tillföra svenska folket i allmänhet och svenska kristenhet i synnerhet något mycket viktigt framöver. Gud välsigne Göran Skytte!