Debatten om de sociala medierna, om deras plats, betydelse och etik har fortsatt under veckan som ligger bakom oss. Det tror jag är viktigt av det enkla skälet att de social medierna har kommit för att stanna och för att de är knutna till individer och individernas kontroll. Däri ligger också, menar jag, styrkan. Svagheten blir då förstås individen själv, individens begränsningar, trovärdighet och förmåga. Den pågående debatten pekar också på institutionens rädsla och behov av att kontrollera individen.
Det är nu några år sedan överheten varnade mig för att blogga, men nu ser jag på Jacobs blogg att att också han drabbats av stiftjuristens nit. Läs gärna vad han skrivit. Juristen utövar tämligen stor makt genom sin självskrivna roll i domkapitlet och genom sin anställning på stiftet. Hen tolkar Kyrkoordningen samtidigt som hen tjänar i ett närmast politiskt sammanhang. Kort sagt; en mycket stark ställning. Och nu hotar denne jurist med "rättsliga åtgärder", vilka de skulle vara?
Hur stort är hotet från individen? Har den i det här aktuella fallet, Svenska kyrkan, skäl att oroa sig för vad Jacob nu försöker visa? Är det så som han menar att Svenska kyrkan behöver ändra sitt tanke- och förhållningssätt? Jacob menar att de sociala medierna snarare kräver en lyssnande attityd än en förmedlande. Svenska kyrkan behöver träna sig i tålamod, i viljan att förstå och att inte kontrollera. Jag ser plötsligt framför mig att de sociala medierna snarast skulle kunna fungera som en Svenska kyrkans klagomur. Låt de sociala medierna fungera på samma sätt som kvällstidningarnas opinionsundersökningar. Varenda dag så inbjuds läsare på nätet att klicka på det svar de anser ligga närmast sanningen. Varför skulle inte människors tyckanden få kunna tjäna som remissinstans?
Nu verkar det som att Kyrkokansliet i Uppsala kvicknat till och faktiskt gjort just det; lyssnat. I en replik i Kyrkans Tidning har de kommunikationsansvariga på Kyrkans hus uttryckt viss glädje över det inträffade. Nu vill de ha ett öppet samtal. Enligt dem är huvudfrågan hur Svenska kyrkan ska kunna vara kyrka på nätet. Jag förmodar att de social medierna ingår i tänket.
Nu blir det möjligt med en fortsatt diskussion omkring social medier på Världens fest i Malmö, 7-9 september. Då hålls nämligen ett fördjupningsseminarium på temat sociala medier. I ingressen får jag veta att ungefär en halv miljard loggar in på Facebook varje dag och att Facebook har två miljoner användare i Sverige. Vidare står att läsa: "Twitter är förmodligen den bästa chansen att få ett direkt svar från en ledande politiker". Om jag då tänker något framåt kan jag inte hålla med Kristen Opinion om att detta skulle vara en pseudodebatt. Än mindre verkar journalisten Martin Larsson på Kyrkans Tidning har förstått saken när han skriver en mediekrönika där han, likt Kristen opinion, till dels reducerar twittrarnas betydelse till grupp som "tämligen distanslöst omfamnar de sociala medierna, gärna med moraliserande övertoner".
Vi får väl se vad som kommer ut av seminariet på Världens fest. Kanske inte särskilt mycket eftersom seminariet endast är en smärre yttring av ett mycket större skeende.
Det är nu några år sedan överheten varnade mig för att blogga, men nu ser jag på Jacobs blogg att att också han drabbats av stiftjuristens nit. Läs gärna vad han skrivit. Juristen utövar tämligen stor makt genom sin självskrivna roll i domkapitlet och genom sin anställning på stiftet. Hen tolkar Kyrkoordningen samtidigt som hen tjänar i ett närmast politiskt sammanhang. Kort sagt; en mycket stark ställning. Och nu hotar denne jurist med "rättsliga åtgärder", vilka de skulle vara?
Hur stort är hotet från individen? Har den i det här aktuella fallet, Svenska kyrkan, skäl att oroa sig för vad Jacob nu försöker visa? Är det så som han menar att Svenska kyrkan behöver ändra sitt tanke- och förhållningssätt? Jacob menar att de sociala medierna snarare kräver en lyssnande attityd än en förmedlande. Svenska kyrkan behöver träna sig i tålamod, i viljan att förstå och att inte kontrollera. Jag ser plötsligt framför mig att de sociala medierna snarast skulle kunna fungera som en Svenska kyrkans klagomur. Låt de sociala medierna fungera på samma sätt som kvällstidningarnas opinionsundersökningar. Varenda dag så inbjuds läsare på nätet att klicka på det svar de anser ligga närmast sanningen. Varför skulle inte människors tyckanden få kunna tjäna som remissinstans?
Nu verkar det som att Kyrkokansliet i Uppsala kvicknat till och faktiskt gjort just det; lyssnat. I en replik i Kyrkans Tidning har de kommunikationsansvariga på Kyrkans hus uttryckt viss glädje över det inträffade. Nu vill de ha ett öppet samtal. Enligt dem är huvudfrågan hur Svenska kyrkan ska kunna vara kyrka på nätet. Jag förmodar att de social medierna ingår i tänket.
Nu blir det möjligt med en fortsatt diskussion omkring social medier på Världens fest i Malmö, 7-9 september. Då hålls nämligen ett fördjupningsseminarium på temat sociala medier. I ingressen får jag veta att ungefär en halv miljard loggar in på Facebook varje dag och att Facebook har två miljoner användare i Sverige. Vidare står att läsa: "Twitter är förmodligen den bästa chansen att få ett direkt svar från en ledande politiker". Om jag då tänker något framåt kan jag inte hålla med Kristen Opinion om att detta skulle vara en pseudodebatt. Än mindre verkar journalisten Martin Larsson på Kyrkans Tidning har förstått saken när han skriver en mediekrönika där han, likt Kristen opinion, till dels reducerar twittrarnas betydelse till grupp som "tämligen distanslöst omfamnar de sociala medierna, gärna med moraliserande övertoner".
Vi får väl se vad som kommer ut av seminariet på Världens fest. Kanske inte särskilt mycket eftersom seminariet endast är en smärre yttring av ett mycket större skeende.
4 kommentarer:
Stiftsjurister kanske inspirerats av en högre statsmedborgare, som vet hur man hanterar oliktänkande?
Enligt uppgifter kostar det två år.
Svenska Kyrkan borde fundera över organisationen. Det framgår väl med tydlighet att nuvarande läge inte har med religion att göra - utan med -makten och härligheten.
Den tekniska frågan eller det strikt formella är en sakfråga som naturligtvis kan vändas och vridas på i alla tänkbara aspekter och med slutsatser och infallsvinklar, om det har jag inga åsikter då det övergår min kunskap, men en annan aspekt är individfrågan nämligen motiv och beteende hos initiativtagaren till det hela, vilket efter vad jag förstår klargjorts av vederbörande och redovisats, varför jag inte riktigt förstår varför den poängen inte syns mer utan det istället görs till en juridisk fråga. Det är kanske det som har blottlagts nämligen att den " gamla världen" utan internet har en syn som släpar efter, ett slags kontroll som denna värld tappar och som initiativtagaren genom sitt agerande blottlagt? Varje gång ett samhälle eller en kultur förändras finns det övergångsperioder där luckor i systemen visar sig, då krävs det att någon vågar visa på dem, det har väl initiativtagaren gjort (därmed inget sagt om det är lämpligt eller ej) men vederbörande är ju inte bara en funktion i det avseendet utan en människa, med kunskaper och brister liksom vi alla. Hoppas därför vederbörnde inför de formella aspekterna med juridik mm får stöd och hjälp av dem som kan sådant här. Jag är okunnig men kan spontant tycka när jag först läste om detta tänka att jag fann det dels lite kul dels intressant att frågan blev synlig. Nu sedan det rullar på och frågan tas om hand av dem som sysslar med regelverk vill jag som inget kan om det och säkert inte förstår särskilt mycket bara säga att bortom alla sakdisskusdioner är det ju en människa, vilket jag hoppas Kyrkan inte glömmer. / Magnus Olsson
På min förra arbetsplats blev man själv ett problem när man visade på problem. Kyrkan tar det ett snäpp längre och stämmer personen? That's my church! :-/
/Fredrik
Bra kommentarer. När jag ser i backspegeln tror jag att de som ingår i Svenska kyrkans hegemoni vet hur de ska behandla oliktänkanden. Jag vet inte vilka som ingår och hur de har lärt sig det, men jag tror de finns och att de smider sina planer i slutna rum.
Förra helgen hade Socialdemokraterna sitt kyrkliga forum och partiledaren Stefan Lövén gjorde klart vilken stor betydelse Svenska kyrkan har. Det är ju genom Svenska kyrkan som de socialdemokratiska värderingarna ska föras ut: frihet, solidaritet, jämlikhet och hållbarhet. Detta stämmer också väl med vad jag lärt mig innan. Intressant för övrigt att (S) inte tycker sig ha lyckats med detta. Riktigt patetiskt blir det när Olle Burell menar att det nu är viktigt att såt emot kvinnoprästmotståndare och homofober.
Arma kyrka.
Skicka en kommentar