Idag kom Kyrkans Tidning och den gav anledning till några reflektioner.
Det sägs att Alexander Radler har avsagt sig ämbetet. Då undrar jag; Kan man verkligen det? Med den allmänkyrkliga förståelsen och faktiskt också enligt Kyrkoordningen har han snarast på egen begäran "förklarats obehörig att utöva kyrkans vigningstjänst". Men präst är han fortfarande.
Jag gladde mig över den diskussion som fördes mellan främst Gunvor Vennberg och Andreas Holmberg i samband med förra bloggen. Det var en mycket spännande diskussion om hur vi ska tolka tvåregementsläran, den som säger att vi ska lyda staten och att vi ska lyda Gud (mer än staten). Den typen av seriösa och viktiga samtal kopplade till aktuella händelser vill jag se mer av. När Kyrkans Tidning skriver att Radler avsagt sig ämbetet kan det vara på sin plats att tala om ämbetet. Vad då ämbete? Var kom det ifrån? Vem instiftade det? Vem kallade vem? Vad innebär det? Vilka kan inneha ett sådant? Är prästämbetet ett särskilt ämbete? Kan man avsäga sig det? Viktiga frågor inte minst med tanke på den ekumeniska situationen inom Svenska kyrkan. Men det är kanske för mycket begärt att vi ska få ett sådant samtal? Enligt min förståelse av allmänkyrklig tro är man döpt även om man avsäger sig dopet. På samma sätt med prästämbetet.
En annan reflektion jag gjorde när jag tog mig igenom Kyrkans Tidning handlar om kriterier för bibeltolkning. Jag var kritisk till att betrakta Annika Borgs externa kriterium för bibeltolkning när hennes avhandling landade i att mänskliga rättigheter kunde vara ett sådant. Annika själv "erkände" att hon inte sagt något om de troendes kriterier för bibeltolkning. Det var bra, men nu läser jag att Svenska "kyrkan på Pride anordnar queera bibelstudier". Jaha, och vad är det? Handlar det om att läsa Bibeln med hbtq-glasögon? Hur går det till? Och kan det verkligen vara ett relevant kriterium för bibeltolkning? Eller gäller samma sak här; att man därmed ingenting sagt om de troendes sätt att läsa Bibeln? Man kanske kunde läsa Bibeln genom ett partipolitiskt program, till exempel ett centerpartistiskt sådant? Var hamnar vi egentligen när vi lämnar allmänkyrklig tro? Bibeln är skriven av de kristna för de kristna. Den kan bara tolkas inom de ramarna och jag kan fortfarande inte förstå varför externa kriterier ska föras in i ett internt dokument.
I ljuset av ovanstående funderingar blir chefredaktörens ledare begriplig, men också avskräckande. Han talar om att evangeliet överskrider gränser och vill att det ska fortsätta göra det. Det låter bra, men ledaren blir bara ännu ett exempel på vad som händer när man lämnar den allmänkyrkliga tron. Ska det vara så svårt att förstå att Bibeln med sin kärna och stjärna ligger fast? Anders Ahlberg definierar kärnan som "det allomfattande kärleksbudet", ett helt missvisande uttryck om det inte definieras. Men det är gångbart i den stat/kyrka vi lever och verkar i. I linje med detta förstår jag också prästen Camilla Lif´s Eftertanke, reflektioner kring kommande söndag, när hon skriver att vi "behöver tänka fritt, gränslöst, vidlyftigt ..." Hur var det det stod ovan dörren till universitetsaulan i Uppsala? "Att tänka fritt är stort. Att tänka rätt är större."
Slutligen kunde jag läsa att Centerpartisten Sven Kragh vill att Svenska kyrkan registrerar de präster som som avsagt sig vigselrätten. Den som vill läsa denna olustiga motion kan klicka här. Han önskar att kyrkostyrelsen rapporterar vilka präster som avsagt sig uppdraget och redovisar från vilka stift dessa kommer. Detta apropå DDR. Kan det ha varit där vissa kyrkopolitiker lärde sig hur de ska göra för att skrämma och trakassera sina präster?
Det sägs att Alexander Radler har avsagt sig ämbetet. Då undrar jag; Kan man verkligen det? Med den allmänkyrkliga förståelsen och faktiskt också enligt Kyrkoordningen har han snarast på egen begäran "förklarats obehörig att utöva kyrkans vigningstjänst". Men präst är han fortfarande.
Jag gladde mig över den diskussion som fördes mellan främst Gunvor Vennberg och Andreas Holmberg i samband med förra bloggen. Det var en mycket spännande diskussion om hur vi ska tolka tvåregementsläran, den som säger att vi ska lyda staten och att vi ska lyda Gud (mer än staten). Den typen av seriösa och viktiga samtal kopplade till aktuella händelser vill jag se mer av. När Kyrkans Tidning skriver att Radler avsagt sig ämbetet kan det vara på sin plats att tala om ämbetet. Vad då ämbete? Var kom det ifrån? Vem instiftade det? Vem kallade vem? Vad innebär det? Vilka kan inneha ett sådant? Är prästämbetet ett särskilt ämbete? Kan man avsäga sig det? Viktiga frågor inte minst med tanke på den ekumeniska situationen inom Svenska kyrkan. Men det är kanske för mycket begärt att vi ska få ett sådant samtal? Enligt min förståelse av allmänkyrklig tro är man döpt även om man avsäger sig dopet. På samma sätt med prästämbetet.
En annan reflektion jag gjorde när jag tog mig igenom Kyrkans Tidning handlar om kriterier för bibeltolkning. Jag var kritisk till att betrakta Annika Borgs externa kriterium för bibeltolkning när hennes avhandling landade i att mänskliga rättigheter kunde vara ett sådant. Annika själv "erkände" att hon inte sagt något om de troendes kriterier för bibeltolkning. Det var bra, men nu läser jag att Svenska "kyrkan på Pride anordnar queera bibelstudier". Jaha, och vad är det? Handlar det om att läsa Bibeln med hbtq-glasögon? Hur går det till? Och kan det verkligen vara ett relevant kriterium för bibeltolkning? Eller gäller samma sak här; att man därmed ingenting sagt om de troendes sätt att läsa Bibeln? Man kanske kunde läsa Bibeln genom ett partipolitiskt program, till exempel ett centerpartistiskt sådant? Var hamnar vi egentligen när vi lämnar allmänkyrklig tro? Bibeln är skriven av de kristna för de kristna. Den kan bara tolkas inom de ramarna och jag kan fortfarande inte förstå varför externa kriterier ska föras in i ett internt dokument.
I ljuset av ovanstående funderingar blir chefredaktörens ledare begriplig, men också avskräckande. Han talar om att evangeliet överskrider gränser och vill att det ska fortsätta göra det. Det låter bra, men ledaren blir bara ännu ett exempel på vad som händer när man lämnar den allmänkyrkliga tron. Ska det vara så svårt att förstå att Bibeln med sin kärna och stjärna ligger fast? Anders Ahlberg definierar kärnan som "det allomfattande kärleksbudet", ett helt missvisande uttryck om det inte definieras. Men det är gångbart i den stat/kyrka vi lever och verkar i. I linje med detta förstår jag också prästen Camilla Lif´s Eftertanke, reflektioner kring kommande söndag, när hon skriver att vi "behöver tänka fritt, gränslöst, vidlyftigt ..." Hur var det det stod ovan dörren till universitetsaulan i Uppsala? "Att tänka fritt är stort. Att tänka rätt är större."
Slutligen kunde jag läsa att Centerpartisten Sven Kragh vill att Svenska kyrkan registrerar de präster som som avsagt sig vigselrätten. Den som vill läsa denna olustiga motion kan klicka här. Han önskar att kyrkostyrelsen rapporterar vilka präster som avsagt sig uppdraget och redovisar från vilka stift dessa kommer. Detta apropå DDR. Kan det ha varit där vissa kyrkopolitiker lärde sig hur de ska göra för att skrämma och trakassera sina präster?
7 kommentarer:
Det är tydligt att marcionism (Anders Ahlberg) och DDR-metoder (Sven E Kragh) är representerade i svenska kyrkans gemenskap.
Thomas A
Anders Ahlberg betecknar sig själv som agnostiker. Skall en agnostiker ge besked om hur troende kristna skall läsa bibeln?
Anders Brogren
Korrekt så ska det väl heta att man kan avsäga sig rätten att utöva ämbetet (vigningstjänsten) inom svenska kyrkan. Men i "vardagsspråk" blir det "avsäga sig prästämbetet".
Själva ämbetet kan man ju aldrig avsäga sig, vilket visas i att man inte vigs igen om man vill återkomma som präst utan bara får avge sina löften igen.
Motionen om att registrera alla som avsagt sig vigselrätten är ju anmärkningsvärd. Särskilt i dessa dagar får ju varje tanke att särskilt registrera vissa präster en mörk skugga över sig. Men Sven Kraghs syfte är kanske att det just ska gå snabbare när man vill avkragha nämnda grupp.
Många kristna tycks glömma bort att vad gäller synd, nåd och liv finns i grunden inget individuellt, allt är gemensamt. Det är djävulen som vill få oss att tro att det andligt är individuellt, det är det inte utan bara yttringarna. Om det säger St Paulus en hel del både när han sitter fängslad och lider vad som FATTAS i Kristi lidanden (Kol 1:24) som när han undervisar om lemmarna i kroppen. Det är en rationalistisk villfarelse att det finns något eget i egentlig mening. / Magnus Olsson
"Allmänkyrklig tro"?
Gårdagens Kyrkans Tidning funderar över den medlem som hoppat av. Svenska Kyrkan vägrar att viga dem till sista vilan (Icke Medlem!)
Biskopsämbetet sýndar på nåden när de är övertygade att den som avlider och icke längre är medlem inte tror på Gud. Den uppfattningen är förmodligen fel.
Vår kyrka har ju gått sin egen väg vad gäller bibeltolkning.
De efterlevande som vill att familjemedlemen får en kyrklig begravning har tydligen uppfattat
den avlidne som troende.
Vem vet vem som tror "rätt"?
AB Svenska Kyrkan ?
Det Leif Ekstedt är något som jag har frågat mig många gånger i mitt arbete som begravningsentreprenör. Vem kan döma över detta. Är det inte endast Gud själv som får göra det. Människor hamnar i kläm.
Jag undrar om inte den dagen kommer då kommunerna får ta hand om begravningsväsendet. Det måste väl ändå vara en kommunal angelägenhet att få de döda i jorden.
Men så länge vi har det som vi har det måste nog vissa regler gälla. Själv kan jag nog tycka att dopet kan vara tillräckligt för att få rätt till en kyrklig begravning.
Skicka en kommentar