Den falske Anders Wejryd

För några timmar sedan kom Kyrkans Tidning och den innehöll en del intressanta och kanske viktiga artiklar. I detta nummer kan vi få få veta att Kyrkokansliet satsar på HBTQ-utbildingar, lära oss hur man läser Bibeln med queer-glasögon, vem som som är den falske Anders Wejryd, vad Lunds universitet visste om Alexander Radler och hur kyrkomötet stoppade vidare forskning i den saken. Material för några bloggar med andra ord.

Jag tror jag kort börjar med den falske Anders Wejryd. Häromdagen var användandet av Facebook första nyhet i många medier. Det visade sig att vem som helst kan öppna en sida i vilket namn som helst. Och vidare att Facebook själv förfogade över alla miljarder bilder som svävar ute i rymden. Facebook har också ett system som automatiskt registrerar alla pedofiler. Om de registrerar några andra kategorier vet jag inte. 

Twitter är också ett sådant osäkert medel som ska hanteras varsamt. Det finns tydligen någon som ogenerat twittrar i president Obamas namn och det går tydligen inte att göra något åt. Hur många kapade eller falska användare det finns som levererar både det ena och det andra i alla möjliga sammanhang är det ingen som vet. Vilket värde ska vi tillmäta Facebook och Twitter? 

Det visade sig att den falske Anders Wejryd råkade vara en viss Jacob Sunnliden. Han har inte bara lagt beslag på ärkebiskopens twitter utan också på nio andra biskopars. Det är bra Jacob! På så sätt kan inte dessa adresser inte hamna i orätta händer! Eller kan de det? Det skulle ju kunna vara förödande.

Det är också gott att veta att Jacob inte har missbrukat sin ställning utan tvärtom öppet redovisat sin intention och han kommer personligen att överlämna dessa konton till respektive rättmätige innehavare. Kristen Opinion har just innan jag skriver det här kritiserat Jacob för hans sätt att väcka denna debatt. De menar att det är respektlöst. Jag håller inte med dem av det enkla skälet att debatten är nödvändig. Det inger respekt att Jacob öppet och frimodigt redovisar orsakerna till handlandet med avsikt att väcka debatt. Vad jag förstår menar han att användandet av sociala medier är viktigt. Det är däremot inte jag säker på.

Kristen Opinion beklagar att det finns biskopar som använder sig av Facebook och Twitter. Själv tänker jag att dessa sociala medier måste knytas till personer och min slutsats är för närvarande den att Svenska kyrkan inte ska ge sig på att försöka belysa hur till exempel anställda ska använda dessa medier. Måste inte social medier reserveras för individer. Är det inte användarna själva som måste ansvara för Facebook, Twitter eller bloggar? Inte ska väl institutionen eller arbetsgivaren Svenska kyrkan styra över detta? Jag har själv blivit varnad av kyrklig överhet för min blogg. "Det går inte att skilja mellan dig som präst och privatperson", säger man. Jag menar att dessa sociala medier måste ligga under vad som kallas yttrandefrihet. Låt därför Svenska kyrkan slå fast med hjälp av en etisk policy att var och en får skriva vad de vill!