Denna sommar har jag bland annat läst Överlåtelsen åt Guds försyn utgiven på Artos förlag. Boken är inte helt lätttillgänglig. Det har tagit mig några månader att inte bara läsa utan också bearbeta dess innehåll. För det första är den skriven på 1700-talet och för det andra handlar den om hur enkelt det är att bli fullkomlig.
Boken består av ett antal själavårdande brev skrivna av Patern Jean-Pierre de Caussade Sj (1675-1751). När han var 2o år gammal anslöt han sig till Jesuit-orden i Toulouse, Frankrike. 1705 prästvigdes han och verkade sedan som präst, exercitierledare och biktfader på skilda platser i Frankrike. Från och med 1741 förestod han ordenskollegierna i Pergignan och Albi för att sedan återvända till teologistuderanden i Toulouse. Men samtidigt levde han under alla år med en stark längtan efter fullkomlighet, en andlig längtan som ledde till inre brottningar och renande offer. De brev han skrev hittades på 1860-talet i ett kloster i Paris och en del av dem är samlade i denna bok.
Den första delen handlar om hur vi når fullkomlighet genom stundlig överlåtelse. Den andra delen beskriver närmare vad ett liv i överlåtelse innebär. Det här är en bok som ska läsas av dem som bär samma längtan efter fullkomlighet som patern själv. I all korthet handlar det om att Gud är närvarande i varje ögonblick. Att Gud var hos dig när du började läsa denna blogg är en sak och likaså att Gud är hos dig när du stänger av datorn. Men framför allt är Gud hos dig NU. Och det naturligtvis i hela sin fullkomlighet. När du får del av Honom får du del av Guds fullkomlighet. Jamen, säger någon det betyder väl inte att jag är fullkomlig? Naturligtvis inte i dig själv, men hur är det när du får del av Honom? Är "i honom"?
Om jag förstår patern rätt menar han att jag är i Kristus, att Gud är hos mig och att jag kan säga ja till Guds vilja och är kallad att göra det i varje ögonblick. Vid ett tillfälle visade sig ärkeängeln Gabriel för Maria. Han hälsade henne med att Guds nåd var med henne innan han kom med sin önskan. Maria svarade: "Må det ske med mig som du har sagt" ... och i det ögonblicket förverkligades Guds vilja. Gud vill att vi ska säga ja till hans vilja. Och det alltid. Detta var också Jesu bön i Getsemane: "Inte som jag vill, men som du vill ..." I den stunden får också vi del av Guds vilja, Guds fullkomlighet.
Jag läste sakta och med stigande spänning. Jag fick alltfler frågor. Vad händer med min köttsliga natur, med allt det dåliga, alla överträdelser och underlåtelser. Patern skriver också om sådant. Han menar att vi inte ska ta våra synder på så stort allvar eftersom vi då ger för mycket uppmärksamhet åt åklagaren. Om synden fortsätter att plåga oss ska vi tillåta att den korsfäster oss, det vill säga erkänna och låta oss förödmjukas som om också det är Guds vilja. Och där i bottenläget ska vi sätta vår tillit till Herren Jesus och i samma ögonblick återigen få del av Guds fullkomlighet. Detta är vår andliga övning.
Som ni förstår går det inte att göra rättvisa åt denna bok. Den är inte en studiebok i vanlig mening. Det är en hjärtebok och värdet av den står i paritet med mitt hjärtas längtan och tro. Men håll med om att ämnet som sådant är viktigt för vår tid.
Boken består av ett antal själavårdande brev skrivna av Patern Jean-Pierre de Caussade Sj (1675-1751). När han var 2o år gammal anslöt han sig till Jesuit-orden i Toulouse, Frankrike. 1705 prästvigdes han och verkade sedan som präst, exercitierledare och biktfader på skilda platser i Frankrike. Från och med 1741 förestod han ordenskollegierna i Pergignan och Albi för att sedan återvända till teologistuderanden i Toulouse. Men samtidigt levde han under alla år med en stark längtan efter fullkomlighet, en andlig längtan som ledde till inre brottningar och renande offer. De brev han skrev hittades på 1860-talet i ett kloster i Paris och en del av dem är samlade i denna bok.
Den första delen handlar om hur vi når fullkomlighet genom stundlig överlåtelse. Den andra delen beskriver närmare vad ett liv i överlåtelse innebär. Det här är en bok som ska läsas av dem som bär samma längtan efter fullkomlighet som patern själv. I all korthet handlar det om att Gud är närvarande i varje ögonblick. Att Gud var hos dig när du började läsa denna blogg är en sak och likaså att Gud är hos dig när du stänger av datorn. Men framför allt är Gud hos dig NU. Och det naturligtvis i hela sin fullkomlighet. När du får del av Honom får du del av Guds fullkomlighet. Jamen, säger någon det betyder väl inte att jag är fullkomlig? Naturligtvis inte i dig själv, men hur är det när du får del av Honom? Är "i honom"?
Om jag förstår patern rätt menar han att jag är i Kristus, att Gud är hos mig och att jag kan säga ja till Guds vilja och är kallad att göra det i varje ögonblick. Vid ett tillfälle visade sig ärkeängeln Gabriel för Maria. Han hälsade henne med att Guds nåd var med henne innan han kom med sin önskan. Maria svarade: "Må det ske med mig som du har sagt" ... och i det ögonblicket förverkligades Guds vilja. Gud vill att vi ska säga ja till hans vilja. Och det alltid. Detta var också Jesu bön i Getsemane: "Inte som jag vill, men som du vill ..." I den stunden får också vi del av Guds vilja, Guds fullkomlighet.
Jag läste sakta och med stigande spänning. Jag fick alltfler frågor. Vad händer med min köttsliga natur, med allt det dåliga, alla överträdelser och underlåtelser. Patern skriver också om sådant. Han menar att vi inte ska ta våra synder på så stort allvar eftersom vi då ger för mycket uppmärksamhet åt åklagaren. Om synden fortsätter att plåga oss ska vi tillåta att den korsfäster oss, det vill säga erkänna och låta oss förödmjukas som om också det är Guds vilja. Och där i bottenläget ska vi sätta vår tillit till Herren Jesus och i samma ögonblick återigen få del av Guds fullkomlighet. Detta är vår andliga övning.
Som ni förstår går det inte att göra rättvisa åt denna bok. Den är inte en studiebok i vanlig mening. Det är en hjärtebok och värdet av den står i paritet med mitt hjärtas längtan och tro. Men håll med om att ämnet som sådant är viktigt för vår tid.
4 kommentarer:
Samma budskap som den katolske patern frambär har framburits i svenskkyrklig tradition. Ett exempel är NP Wetterlund med sin stora skildring Andens lag, andra är John Ternstedt i skara stift, Carl Henrik Bergman i Sthlm, Waldemar Rudin i Uppsala. I Växjö stift fanns I Sundelin i Jönköping och några till. I grunden handlar det om en antropologi där Guds rike har större betydelse än organiserad kyrka. De som skrivit om denna tradition på svenskt område är Bengt Åberg med en avh 1968 om Rudin, Ulrika Ljungman i Gud och intet mer, samt sist Joel Halldoff i en avh om Emil Gustafsson, de sista två på Artos. Om Ternstedt kommer en biografi i höst hos skara stiftshistoriskt sällskap. Om Wetterlund finns bara en antikvarisk prästmötesavhandling av Bertel Andrén från 1940-talet. Dock finns wetterlunds skrifter utgivna i nytryck och hittas lätt vid googlande. Traditionen går tillbaka till 1600-talet i Sverige och har sina rötter hos M de Molino, qvietismens grundare. /Magnus Olsson
Det som saknas idag är att vi inte tar synden på allvar. Om vi gjorde det skulle vi även få uppleva den fulla förlåtelsen när vi bekänner våra synder.
Felet ligger i att vi har så lätt att dra fram gamla synder som är förlåtna. Det som är förlåtet är förlåtet. Gud glömmer våra synder, det skulle även vi göra.
"Om vi bekänner våra synder. är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all rättfärdighet." 1 Joh. 1:8
Det skulle vara intressant att veta om patern lyckades med sin överlåtelse.
Eric
Tack Magnus för informationen. Jag hade faktiskt inte koll på att dem du nämner står i samma fromhetstradition. Men det stämmer säkert. N.P. Wetterlund har jag ju läst och de andra känner jag väl till.
Och Eric pekar på syndens allvar, men det är nog just här sättet att tala om syndens allvar skiljer sig något. Den fromhetstradition Cassaude står i framhäver hur Gud använder sig av synden. Det betyder att synden aldrig kan skada den som överlämnar sig åt Gud. Jag tror att olika traditioner undervisar olika och lägger vikt vid olika handlingssätt. Det betyder inte att att de olika sätten motsäger varandra.
Som du själv citerar; Han renar oss från ALL orättfärdighet. Då har något positivt uppnåtts! Om patern lyckats? Knappast. Det är Gud som lyckas!
Det är korrekt att denna tradition har en särpräglad syn på synden dvs att Gud använder den. Det hänger i hop med vilket tempus som betonas dvs presens där Kristus dött FÖR oss kompletteras med Kristus I oss ( se Kol 1:24). Synden blir då ett nådemedel både genom att driva till Kristus och utblotta människan på allt hennes eget. Det handlar då barken om människans förmåga eller oförmåga utan om att Guds kraft fråntages människan för att helgelsen inte skall vara hennes eget verk. / Magnus Olsson
Skicka en kommentar