Så sitter jag då i Universitetshuset i Uppsala. Frimodig kyrka har gått igenom reciterna, inte alla, men så många man hinner med på fem timmar. Nu är det paus och sedan går vi ut och äter middag vid 19-tiden.
Det är alltid roligt att få komma till Uppsala där jag har gått mina år på Fjellstedtska, gjort militärtjänst och fem år på teologen. Och roligt att få träffa vännerna i Frimodig kyrka igen. Du kanske undrar hur tongångarna går?
Det är en god och ibland lättsam inställning till kyrkomötet bland våra ledamöter. Vi förstår att vi å ena sidan har något att bidra med genom vår "kristna" inställning och å andra sidan kan vi inte räkna med att få genomslag för våra tankar. Jag måste tyvärr meddela att synen på Svenska kyrkan är ganska ljum ibland oss.
Svenska kyrkan lever i en alldeles för stor kostym. Det blir ibland nästan komiskt. Det mest beklagansvärda är den stora frånvaron av Jesus. I motionerna talas om brottsoffer, att kämpa för en god miljö, om en ny psalmbok och så vidare, men väldigt lite om att "förvalta Guds Ord och Sakrament." Det brukar heta att "det är självklart" eller "ska förvaltas "på lokal nivå". Jo,jo det låter fint, men genomskådas lätt.
När vi går igenom motionerna ser vi flera goda sådana och vill gärna rösta för dem, men i samma stund frågar vi oss vad kommer att ske om den går igenom? Ta till exempel min egen motion om att skapa ett råd för mission inom Svenska kyrkan. Plötsligt inser vi att om en sådan motion går igenom vilka kommer då att sitta med i det rådet? Knappast du, Sunnliden, som någon sa. Nej, det förstås. Att det blir andra kan jag stå ut med, men tänkt om det bara blir sådana som inte tror på mission? Så blir det så bakvänt att vi kan ta rätt beslut men i sak kan det ändå bli fel. Det är sådant som kalla för dilemma, det vill säga det blir fel hur vi än gör. Men det är ändå bra att vi skriver motioner, argumenterar i utskotten och talar i plenum. Det är vad vi kan göra. Apropå denna min mission avvisas den indirekt redan i recitet med att vi inte kan och ska lösgöra just mission från allt det andra vi gör. Har ni hört? Allt vad Svenska kyrkan tänker, säger och gör är per definition mission. Alltså behövs den inte. Jag tar mig för pannan. Vidare står det i recitet särskilt uttryckt att Svenska kyrkan ska hjälpa människor att tolka sina liv "i evangeliets ljus" (?) och inte förmedla ett kristet kunskapspaket. Jag håller mig plötsligt i stolen för att inte ramla av. Nåja, motionen finns där och den ska diskuteras i utskottet för kyrkoliv. Sedan blir det diskussion i plenum 19-21 november.
Jag nämnde om en stollig motion i förra bloggen där man vill registrera dem som inte har vigselförordnande. Den visade sig vara dubbelstollig eftersom de 9 personerna redan är registrerade. Jag misstänker naturligtvs att motionären vill klämma åt oss så mycket det bara går för att statuera exempel. Det ska helst leda till lönesänkningar och försvåra möjligheten att få ny tjänst inom Svenska kyrkan.
En annan stollig motion handlar om att kyrkoåret ska anpassas till det borgerliga året. Det ska till exempel inte heta 1 söndagen efter Trettondag jul, utan tredje söndagen på året, inte 7 ef Trefaldighet utan 31 söndagen på året, eller vad det nu blir. Dag påpekade att söndagen är den första veckodagen för oss kristna, så då måste det väl bli 31 söndagen på året i vecka 32 eller hur det nu var han fick till det. Såvisst har vi lite roligt på kyrkomötet.
Den stora frågan är den om strukturutredningen, sammanslagningen till stordrift. Detta kommer att bli den stora diskussionsfrågan i november. För övrigt var det en bra artikel i SvD idag i ämnet under rubriken Kyrkan stöps om i tysthet. I sak var det väl inget nytt, men det intressanta är kombinationen av författare och att saken sent omsider ändå får viss uppmärksamhet. En av våra ledamöter menade emellertid att det inte kommer att bli någon stor diskussion med argumentet att det är maktens privilegium att kunna vara tyst. De får ju igenom vad de vill utan att behöva argumentera. De är ju i majoritet och då behövs inga argument. Argument är något som oppositionen måste stå för. Det ligger nog något i det men då får väl oppositionen tala, så är vi där igen. Kanske är det viktigt att vi finns även om vi inte får igenom vad vi önskar.
I morgon sägs det att Kungen och Drottningen ska delta i det högtidliga öppnandet. Men jag ser lika mycket fram emot att få se Frimodig kyrkas gruppledare Bertil Murray iklädd kilt! Han har nämligen skotskt påbrå och hans pappa fyller 100 år i morgon och då måste Bertil vara iklädd i nationaldräkten, kilten. Eftersom han kommer direkt därifrån till kyrkomötets öppnande kommer han i kilt. Jag ska försöka ta ett kort med hjälp av telefonen. Nä, nu måste jag gå till restauragnen. Vi hörs igen imorgon!
Det är alltid roligt att få komma till Uppsala där jag har gått mina år på Fjellstedtska, gjort militärtjänst och fem år på teologen. Och roligt att få träffa vännerna i Frimodig kyrka igen. Du kanske undrar hur tongångarna går?
Det är en god och ibland lättsam inställning till kyrkomötet bland våra ledamöter. Vi förstår att vi å ena sidan har något att bidra med genom vår "kristna" inställning och å andra sidan kan vi inte räkna med att få genomslag för våra tankar. Jag måste tyvärr meddela att synen på Svenska kyrkan är ganska ljum ibland oss.
Svenska kyrkan lever i en alldeles för stor kostym. Det blir ibland nästan komiskt. Det mest beklagansvärda är den stora frånvaron av Jesus. I motionerna talas om brottsoffer, att kämpa för en god miljö, om en ny psalmbok och så vidare, men väldigt lite om att "förvalta Guds Ord och Sakrament." Det brukar heta att "det är självklart" eller "ska förvaltas "på lokal nivå". Jo,jo det låter fint, men genomskådas lätt.
När vi går igenom motionerna ser vi flera goda sådana och vill gärna rösta för dem, men i samma stund frågar vi oss vad kommer att ske om den går igenom? Ta till exempel min egen motion om att skapa ett råd för mission inom Svenska kyrkan. Plötsligt inser vi att om en sådan motion går igenom vilka kommer då att sitta med i det rådet? Knappast du, Sunnliden, som någon sa. Nej, det förstås. Att det blir andra kan jag stå ut med, men tänkt om det bara blir sådana som inte tror på mission? Så blir det så bakvänt att vi kan ta rätt beslut men i sak kan det ändå bli fel. Det är sådant som kalla för dilemma, det vill säga det blir fel hur vi än gör. Men det är ändå bra att vi skriver motioner, argumenterar i utskotten och talar i plenum. Det är vad vi kan göra. Apropå denna min mission avvisas den indirekt redan i recitet med att vi inte kan och ska lösgöra just mission från allt det andra vi gör. Har ni hört? Allt vad Svenska kyrkan tänker, säger och gör är per definition mission. Alltså behövs den inte. Jag tar mig för pannan. Vidare står det i recitet särskilt uttryckt att Svenska kyrkan ska hjälpa människor att tolka sina liv "i evangeliets ljus" (?) och inte förmedla ett kristet kunskapspaket. Jag håller mig plötsligt i stolen för att inte ramla av. Nåja, motionen finns där och den ska diskuteras i utskottet för kyrkoliv. Sedan blir det diskussion i plenum 19-21 november.
Jag nämnde om en stollig motion i förra bloggen där man vill registrera dem som inte har vigselförordnande. Den visade sig vara dubbelstollig eftersom de 9 personerna redan är registrerade. Jag misstänker naturligtvs att motionären vill klämma åt oss så mycket det bara går för att statuera exempel. Det ska helst leda till lönesänkningar och försvåra möjligheten att få ny tjänst inom Svenska kyrkan.
En annan stollig motion handlar om att kyrkoåret ska anpassas till det borgerliga året. Det ska till exempel inte heta 1 söndagen efter Trettondag jul, utan tredje söndagen på året, inte 7 ef Trefaldighet utan 31 söndagen på året, eller vad det nu blir. Dag påpekade att söndagen är den första veckodagen för oss kristna, så då måste det väl bli 31 söndagen på året i vecka 32 eller hur det nu var han fick till det. Såvisst har vi lite roligt på kyrkomötet.
Den stora frågan är den om strukturutredningen, sammanslagningen till stordrift. Detta kommer att bli den stora diskussionsfrågan i november. För övrigt var det en bra artikel i SvD idag i ämnet under rubriken Kyrkan stöps om i tysthet. I sak var det väl inget nytt, men det intressanta är kombinationen av författare och att saken sent omsider ändå får viss uppmärksamhet. En av våra ledamöter menade emellertid att det inte kommer att bli någon stor diskussion med argumentet att det är maktens privilegium att kunna vara tyst. De får ju igenom vad de vill utan att behöva argumentera. De är ju i majoritet och då behövs inga argument. Argument är något som oppositionen måste stå för. Det ligger nog något i det men då får väl oppositionen tala, så är vi där igen. Kanske är det viktigt att vi finns även om vi inte får igenom vad vi önskar.
I morgon sägs det att Kungen och Drottningen ska delta i det högtidliga öppnandet. Men jag ser lika mycket fram emot att få se Frimodig kyrkas gruppledare Bertil Murray iklädd kilt! Han har nämligen skotskt påbrå och hans pappa fyller 100 år i morgon och då måste Bertil vara iklädd i nationaldräkten, kilten. Eftersom han kommer direkt därifrån till kyrkomötets öppnande kommer han i kilt. Jag ska försöka ta ett kort med hjälp av telefonen. Nä, nu måste jag gå till restauragnen. Vi hörs igen imorgon!
6 kommentarer:
Nja så bra var inte artikeln . En oro jag kan förstå, visst! Men om oron är ett tecken på oro för att inte kontrollera framtiden, bristande tro på att Gud verkar i framtiden och vill använda vad som kommer utifrån sin allmakt eller tillåtelse, så är det en falsk oro. Om det blir ett " helvete" så leder det till nedbrytande av präster och diakoner och finns en bättre skola i korsets teologi om denna inte bara skall vara en ordfromlerimaskerad? Fler nedbrutna, utblottade, maktlösa som kan vittna om Jesus i de små sammanhangen, är inte det bra? OM det inte är bra med strukturutredningen? Kortsiktigt tycker jag du hamnar i samm båt som de du kritiserar. Formuleringen " kristna" om frimodig kyrkas betydelse finner jag smaklös. /Magnus Olsson
Ser man på, även i frimodig kyrka finns det transvestiter! Eller hur var det nu, är det kvinnliga kläder (kjol, kilt, vad är egentligen kvinnliga kläder?) som är själva grejjen, eller är det att "klä sig som kvinna"?
Ja, detta var ironi (finns dom som inte förstår ironi, så bäst att va tydlig).
Nu var vår anonyme vän faktiskt lite rolig ;o). Vi har nog rätt stor kristlig frihet både i Skottland och annorstädes, bara inte själva syftet är att framställa sej som av ett annat kön än det Gud förlänat (utom i teater- och sketchsammanhang då, själv har jag med stort bifall spelat Rut under Svenska kyrkans grundkurs). Vilket ju blir en slags osanning och falskdeklaration, ungefär som när somliga inom trosrörelsen (och Christian Science) har för sej att de ska förklara sej själva friska när de är förkylda. För att bli vad de är, eller hur det nu var.
Grattis Carl Adolf på födelsedagen! Och jag tror som han halvt på skoj sa i Undersvik 2010 att det nog var just idag som Hälsinglands stolthet Skog-tapeten hittades! (September 1912 var det i varje fall!).
Stordriften är det "liberala projektets" ide', men det är inte bestående även om det beslutas med majoritet. Det sopas förr eller senare bort, eller bättre: Babels torn skall falla snart, nedanför där växer Guds vete och hans broderskap (Sv ps 589:7)
Gud välsigne var och en som ber i Jesu namn på och för kyrkomötet som bestämmer så mycket av kristenlivets villkor i Sverige.
Håkan, yrka på och rösta för avslag till hela förslaget!
Skicka en kommentar