Nu har jag läst den andra boken vi fick på seminariet om Folkkyrkan. Den heter Folkkyrka nu?- samtal om utmaningar och möjligheter. Jag tog mig an den med visst intresse. Hur ska vi tänka om folkkyrkan framöver? Ska vi alls använda begreppet? Boken eller rättare sagt häftet (53 s) består av tre delar där den första delen presenterar några modeller, tankar och perspektiv. Den andra delen som är huvuddelen är en presentation av Gustaf Wingrens teologi om folkkyrkan och den avslutande tredje delen tycks vara hämtad från Seglora smedjas spaningar. Den lämnar jag därhän.
Svenska kyrkans forskningschef Ann-Louise Eriksson lägger grunden för häftet i det första kapitlet med rubriken En besvarande gemenskap. Hon påminner om att det svenska samhälle som växt fram under 1900-talet har haft demokrati och rättvisa som mål, inte enhetlighet. Det är vad kyrkan idag har att anpassa sig till. Sedan hävdar hon att det inte är särskilt intressant att dröja sig kvar vid vad folkkyrkan har varit. Vi ska i stället fråga oss vad vi vill att folkkyrkan ska vara. Hennes teologiska utgångspunkt sägs vara luthersk i den meningen att Gud talar till folket, till alla människor. Här nämns Bibeln som ett exempel, men vad jag förstår kan Gud tala på alla möjlig och omöjliga sätt även om det inte sägs ut. Sedan blir det folkets uppgift att dels försöka uppfatta vad Gud säger och dels att tillsammans med andra formulera ett svar på Guds tilltal. Det finns ingen tydlig gräns mellan dem som tror och dem som inte tror utan vi är alla inbjudna att formulera oss.
Huvuddelen i häftet utgörs av Bengt Kristensson Ugglas bidrag om Gustaf Wingren. Här formuleras fem teser (mina formuleringar).
1. Folkkyrkan är ingen statskyrka. Det är inte staten som styr kyrkan utan folket är dess bas. Wingren var till och med så tydlig att han menade att folkkyrkan är motsatsen till statskyrkan.
2. Folkkyrkan är ett kvalitativt begrepp. Kärnan i folkkyrkotanken är inte att den består av massor av människor. Det är inte demokratin utan evangeliet som själva utgångspunkten. Allting utgår från Jesus. Såsom han vandrade omkring bland folket, utan att göra skillnad på människor är folkkyrkan bland människorna. Det är viktigt att det inte dras några gränser.
3. Frälsningen innebär att människor befrias och upprättas där de är. Det sker genom död till liv. Hans tankar är hämtade från kyrkofadern Irenaeus (130-202 e Kr) vars teologiska tema var recapitulatio, återställelsen av den fallna skapelsen. Frälsning innebär att bli mer människa.
4. Folkkyrkan måste vara radikalt öppen. Eftersom uppgiften är att upprätta skapelsen kan församlingen aldrig bli inåtvänd. I samma stund som församlingen blir självupptagen klipps banden av till omgivningen. Gudstjänsten kan bara förverkligas i hemmet, på skolan och arbetsplatsen.
5. Folkkyrkan är en gemenskap som har sitt centrum utanför sig själv. Den kristna gemenskapen är alltid en gemenskap för andra.
Här finns mycket som jag skriver under på. Wingren frågar gång efter annan vad som sker när vi går hem från kyrkan. Dopet förverkligas på arbetsplatsen, kan han säga. Detta gör mig inspirerad. Tänk om vi kunde få en gemenskap där vi berättar för varandra vad Gud gör i våra hem. Det talas så mycket om att vi ska nå ut, men vi är ju redan ute. Vi bor inte i kyrkan utan i lägenheter och villaområden. Det är där vi verkar.
Med risk för att detta blir lite långt måste jag få med att prosten Jerker Alsterlund skriver om gemenskapen i folkkyrkan. Han använder sig av den tyske forskaren Ferdinand Tönnies som skiljer mellan den lilla gemenskapen och den stora gemenskapen. Här hävdar han att folkkyrkan kan vara den stora gemenskapen uppbyggd av de små gemenskaperna. Plötsligt blir jag lite glad. Det är som att höra mig själv.
Svenska kyrkans forskningschef Ann-Louise Eriksson lägger grunden för häftet i det första kapitlet med rubriken En besvarande gemenskap. Hon påminner om att det svenska samhälle som växt fram under 1900-talet har haft demokrati och rättvisa som mål, inte enhetlighet. Det är vad kyrkan idag har att anpassa sig till. Sedan hävdar hon att det inte är särskilt intressant att dröja sig kvar vid vad folkkyrkan har varit. Vi ska i stället fråga oss vad vi vill att folkkyrkan ska vara. Hennes teologiska utgångspunkt sägs vara luthersk i den meningen att Gud talar till folket, till alla människor. Här nämns Bibeln som ett exempel, men vad jag förstår kan Gud tala på alla möjlig och omöjliga sätt även om det inte sägs ut. Sedan blir det folkets uppgift att dels försöka uppfatta vad Gud säger och dels att tillsammans med andra formulera ett svar på Guds tilltal. Det finns ingen tydlig gräns mellan dem som tror och dem som inte tror utan vi är alla inbjudna att formulera oss.
Huvuddelen i häftet utgörs av Bengt Kristensson Ugglas bidrag om Gustaf Wingren. Här formuleras fem teser (mina formuleringar).
1. Folkkyrkan är ingen statskyrka. Det är inte staten som styr kyrkan utan folket är dess bas. Wingren var till och med så tydlig att han menade att folkkyrkan är motsatsen till statskyrkan.
2. Folkkyrkan är ett kvalitativt begrepp. Kärnan i folkkyrkotanken är inte att den består av massor av människor. Det är inte demokratin utan evangeliet som själva utgångspunkten. Allting utgår från Jesus. Såsom han vandrade omkring bland folket, utan att göra skillnad på människor är folkkyrkan bland människorna. Det är viktigt att det inte dras några gränser.
3. Frälsningen innebär att människor befrias och upprättas där de är. Det sker genom död till liv. Hans tankar är hämtade från kyrkofadern Irenaeus (130-202 e Kr) vars teologiska tema var recapitulatio, återställelsen av den fallna skapelsen. Frälsning innebär att bli mer människa.
4. Folkkyrkan måste vara radikalt öppen. Eftersom uppgiften är att upprätta skapelsen kan församlingen aldrig bli inåtvänd. I samma stund som församlingen blir självupptagen klipps banden av till omgivningen. Gudstjänsten kan bara förverkligas i hemmet, på skolan och arbetsplatsen.
5. Folkkyrkan är en gemenskap som har sitt centrum utanför sig själv. Den kristna gemenskapen är alltid en gemenskap för andra.
Här finns mycket som jag skriver under på. Wingren frågar gång efter annan vad som sker när vi går hem från kyrkan. Dopet förverkligas på arbetsplatsen, kan han säga. Detta gör mig inspirerad. Tänk om vi kunde få en gemenskap där vi berättar för varandra vad Gud gör i våra hem. Det talas så mycket om att vi ska nå ut, men vi är ju redan ute. Vi bor inte i kyrkan utan i lägenheter och villaområden. Det är där vi verkar.
Med risk för att detta blir lite långt måste jag få med att prosten Jerker Alsterlund skriver om gemenskapen i folkkyrkan. Han använder sig av den tyske forskaren Ferdinand Tönnies som skiljer mellan den lilla gemenskapen och den stora gemenskapen. Här hävdar han att folkkyrkan kan vara den stora gemenskapen uppbyggd av de små gemenskaperna. Plötsligt blir jag lite glad. Det är som att höra mig själv.
2 kommentarer:
Den sista punkten är den som sedan 1700-talet varit kyrkans mest svårsmälta nöt nämligen hur sockenbegreppet med en sakramental men uppluckrad gemenskap skall hållas samman samtidigt som olika rörelser inom kyrkan fokuserar på olika saker. Ex hur skall oasrörelsen finnas i Svk? Det leder till den svåra frågan om tolerans och naturligtvis frågan om makt. Kyrkan måste då välja mellan att förklara sig som ett eden därifrån de obehagliga körs ut eller se sig som en organiserad provisorisk form för olikhet där man inte kör ut utan samlar in. Vill kyrkan det första kommer hon göra sig till en återspegling av humlen men för hon sin tanke till det senare blir hon en lada som rustar för de magra åren. I himlen finns sim bekant ingen kyrka men gudstjänst! Om kyrkan vågar vara så evighetspeöglad blir inte det omöjligt med folkyrka och plats för rörelser. /Magnus Olsson
Det inte utan man undrar vilka församlingar (nuvarande definition!) Forskningssekretariatet anser vara goda exempel på där möjligheterna tas tillvara?
Skicka en kommentar