Det finns en anonym människa som skriver i Värnamo Nyheter. Hen går under signaturer Kyrktanten. Hon ondgör sig bland annat över min blogg. Hon tycker att vi också fortsättningsvis ska ha inkompententa kyrkopolitiker som arbetsgivare. Det är i varje fall min slutsats eftersom hon ondgör sig över att jag skrivit så. Sedan fortsätter hon: "Måhända är åsyftade politiker trogna gudstjänstbesökare och aktiva lekmän ..." Men hon är ändå glad därför att "flertalet präster och övriga anställda arbetar med att förkunna det glada budskapet."
Det mesta talar för att Kyrktanten är en av dem som varit med om att avskeda Mattias Fjellander och nu vill hon försvara sig. Hon skriver: "Jag har svårt att förstå varför man är är kvar på en arbetsplats där man inte trivs och ogillar "systemet". Sic! Helt oförstående med andra ord. Det händer regelbundet att människor ber sådana som mig att lämna Svenska kyrkan. Det får man vänja sig vid i en ogin kyrka, men med den här bloggen ville jag visa på oförståelsen. Kyrktanten och andra begriper inte att skilja mellan Kristi kyrka och organisationen, "systemet" eller arbetsplatsen. Det har blivit ett stort problem. De ser inte att Svenska kyrkan befinner sig på ett sluttande plan och de förstår inte att uppskatta att det finns sådana som mer eller mindre högljutt protesterar. Hon avslutar med att vi (?) försöker få rubriker genom att spela martyrer. Om det är Mattias Fjellander eller undertecknad som avses är oklart.
Kyrktanterna, de välsignade, utgör en av orsakerna till att det ser ut som det gör i Svenska kyrkan. De har öron men förstår inte, ögon men de ser inte och kan därför inte heller omvända sig. NEJ, jag dömer dem inte. Jag beklagar mig och anser som profeten:
Dock bör man inte så mycket gå till rätta med någon annan eller förebrå honom, eller förbrå ditt folk, som man bör gå till rätta med prästen ... Det är förbi med mitt folk, därför att det ej får någon kunskap.
Nästa vecka ska vi behandla kyrkostyrelsens skrivelse 2012:1 om den kommande verksamheten 2013-2015. Där föreslås bland annat att ett antal miljoner (60 om jag minnns rätt) ska gå till att nå ut med evangelium till alla i Sverige. Vi får hoppas att det blir något bra av detta. Det räcker inte med miljöaktiviteter eller genusflum. Det svenska folket behöver på nytt få höra vad som menas med synd, rättfärdighet och dom. Vem Jesus är och vad han betyder för svenskar i allmänhet.
Det mesta talar för att Kyrktanten är en av dem som varit med om att avskeda Mattias Fjellander och nu vill hon försvara sig. Hon skriver: "Jag har svårt att förstå varför man är är kvar på en arbetsplats där man inte trivs och ogillar "systemet". Sic! Helt oförstående med andra ord. Det händer regelbundet att människor ber sådana som mig att lämna Svenska kyrkan. Det får man vänja sig vid i en ogin kyrka, men med den här bloggen ville jag visa på oförståelsen. Kyrktanten och andra begriper inte att skilja mellan Kristi kyrka och organisationen, "systemet" eller arbetsplatsen. Det har blivit ett stort problem. De ser inte att Svenska kyrkan befinner sig på ett sluttande plan och de förstår inte att uppskatta att det finns sådana som mer eller mindre högljutt protesterar. Hon avslutar med att vi (?) försöker få rubriker genom att spela martyrer. Om det är Mattias Fjellander eller undertecknad som avses är oklart.
Kyrktanterna, de välsignade, utgör en av orsakerna till att det ser ut som det gör i Svenska kyrkan. De har öron men förstår inte, ögon men de ser inte och kan därför inte heller omvända sig. NEJ, jag dömer dem inte. Jag beklagar mig och anser som profeten:
Dock bör man inte så mycket gå till rätta med någon annan eller förebrå honom, eller förbrå ditt folk, som man bör gå till rätta med prästen ... Det är förbi med mitt folk, därför att det ej får någon kunskap.
Nästa vecka ska vi behandla kyrkostyrelsens skrivelse 2012:1 om den kommande verksamheten 2013-2015. Där föreslås bland annat att ett antal miljoner (60 om jag minnns rätt) ska gå till att nå ut med evangelium till alla i Sverige. Vi får hoppas att det blir något bra av detta. Det räcker inte med miljöaktiviteter eller genusflum. Det svenska folket behöver på nytt få höra vad som menas med synd, rättfärdighet och dom. Vem Jesus är och vad han betyder för svenskar i allmänhet.
6 kommentarer:
Det får dock vara någon måtta på fräckheten hos det inte särskilt gamla partipolitiska systemets försvarare. Det är väl de som tycker att politiska partier kan vara med och styra ett trossamfund, de som skyr evangelisk-katolsk bekännelse och även den mest modesta heteronormativitet (bara för att ta ett exempel) som borde ha dragit för länge sen? Och tänk om vår statsminister (likt en tidigare statsminister) skulle "brännmärka den som talar illa om vårt fina land" och kanske t.o.m. be dem utvandra - om de nu är så kritiska?
F.ö. kan jag bara komma på tre anledningar till att politiska partier engagerar sej i Svenska kyrkan (jag talar alltså inte om enskilda medlemmar):
1) De ser sej själva som konfessionella partier
2) De ser inte Svenska kyrkan som en kyrka
3) De ser Svenska kyrkan som en kyrka men vill inte att den ska fortsätta vara det
Rent logiskt: är inte dessa tre alternativ heltäckande? Hjälp mej gärna - finns det någon ytterligare tänkbar förklaring?
@Andreas Holmberg
Förklaringen är som jag ser det helt enkelt att partierna en gång har kommit att engagera sig i kyrkopolitiken. Jag tror inte jag kan komma på en enda organisation eller ett enda system som avskaffat sig själv om det inte uppstått antingen ett mycket starkt yttre tryck eller en organisatorisk katastrof av något slag.
Nu finns en massa människor med partiböcker av olika slag i beslutande ställningar inom Svenska Kyrkan, människor som trivs med detta och säkert anser sig vara väl skickade för uppgiften. Varför skulle de då föreslå att Svenska Kyrkan styrdes på ett annat sätt? Vanligen är det den makthungrige uppstickaren och inte makthavaren som vill ändra på styrelseskicket och tanken att det kan finnas människor som faktiskt förespråkar något som de inte tjänar själva på helt enkelt därför att det är Rätt skulle aldrig föresväva en partigängare.
Det skall bli intressant att få höra vad ledarmöterna i kyrkomötet menar med att evangelisera. Menar de samma som du när du skriver:
"Det svenska folket behöver på nytt få höra vad som menas med synd, rättfärdighet och dom. Vem Jesus är och vad han betyder för svenskar i allmänhet."
Jag hoppas att detta kommer fram i debatten.
Eric
Vad som behövs är mer bön,mer kärlek. Diskussionerna kan bara klargöra skillnader, tydliggöra dem med olika infallsvinklar som delar i en analys. Bara bön om mer Helig Ande kan bygga broar, öppna dörrar. /Magnus Olsson
" Vad som behövs är mer bön,mer kärlek".
"Enade vi stå,söndrande vi falla"
1. Kan man kanske enas om att Män och kvinnor kan vara präster och ha samma värde! Högkyrkan får överväga om man skall öppna eget eller backa på Paulus.
Det skulle vara en välkommen reträtt och till nytta för våra s.k. högkyrkliga präster.
"Sila mygg och svälja kameler"
Varför ställer man upp på diskutabla förändringar av bibeltolkning i det ena fallet men håller fast i ett andra?
Det är kanske läge att hålla sig till barnatron trots allt.
Alla gör sina misstag - hur skulle det vara med en TEOLOGISK komprommis?
Leif om man skall söka samförstånd bör man kunna skilja på vad meningamotståndaren anser och vad man själv tror att vederbörande anser, vidare bör man fundera på skillnaden mellan de motiv man tror att den andre har och vad vederbörande har, båda frågorna kräver att man vill lyssna och söka förstå också om man inte förstår. Därtill är det alltid en poäng att fundera på om det finns förutsättningar för att härbärgera olika uppfattningar i en kyrka när de inte motsvarar den egna ståndpunkten. Tillsist bör man nog starkt påminna sig om att den andre inte alltid är så enhetlig som det lätt går att tro. Om vi lägger kyrkosyn och ämbetsyn som ett tolkningsraster över Svk kan vi säkert finna sådana skiljelinjer som du torgför, det är ingen nyhet, men om vi efter det för in gudabild och människosynsfrågor kan det hela utfalla annorlunda. Det är nämligen mer konstruktivt att problematisera än att ensidigt utmåla ett problem som i många avseenden kan vara en schimär. Av erfarenhet tror jag mig ha sett fler exempel på män med en mindre god syn på kvinnor som sagt ja till ämbetsreformen 1958 än bland dem som sagt nej eller ställer sig mer eller mindre tveksamma. Sexism sitter bra mycket djupare än i ställningstagande till frågan om kvinnor som präster. Alltså bör en diskussion om den frågan inte med automatik hänföras till en fråga om värde . Denna fråga är som så många frågor en fråga med många nivåer. Om dessa nivåer blandas lite huller om buller blir det just buller. Teologi och därmed människosynsfrågor blir det inte. Därmed har jag inte uttalat mig i själva sakfrågan utan ifrågan om förutsättningar för din efterlysta kompromiss. Själv skulle jag hellre tala om offer, det är en mer gångbar aspekt dvs vad är vi värda att offra för att hålla samman? Vill vi hålla samman? Än ditt " kompromiss" som jag menar hör hemma i sammanträdesvärlden men här handlar det om människor, både män och kvinnor! /Magnus Olsson
Skicka en kommentar