Nu drar det ihop sig till kyrkomötet. Jag har läst det mesta som ska läsas och på söndag bär det iväg mot Uppsala. Jag stannar till i Stockholm ett dygn för att se hur Bajen förhoppningsvis slår Brage på Söderstadion. Vi hade en tung förlust mot BP i tisdags så nu hoppas jag på revansch på söndag.
På måndag samlas Frimodig Kyrka för att gå igenom arbetet i utskotten. Det stora ärendet är förstås den så kallade strukturutredningen. Motvilligt måste jag erkänna att utredningen gjort ett gediget arbete. Jag tror att jag förstår hur de tänker och jag hoppas att syftet är gott. Men det är helt klart att församlingarna blir lidande på denna reduktion. All makt förflyttas till pastoratet och vi kommer att få två olika slag av församlingar, nämligen pastoratet (den stora församlingen) och församlingen (den lilla eller distriktet). Det kommer att slå väldigt olika beroende på var du bor. Här finns ändå någon motion som föreslår att församlingen ska få behålla sitt direktvalda kyrkoråd och att det också fortsättningsvis ska firas söndaglig gudstjänst. Jag får väl tala för och rösta för det men det är tveksamt om det hjälper. Majoriteten, läs (S) och (C) bestämmer det mesta.
Det går alltså till så att ledamöterna skriver motioner som sedan bearbetas av kyrkostyrelsen och utskotten. De som förbereder ärendena skriver så kallade reciter som ska utgöra underlag för diskussionerna i utskotten. Sedan gör utskotten ett betänkande som läggs fram för kyrkomötet. Dessa ska diskuteras i den andra sessionen, 19-21 november och så beslutas det.
Det finns flera tänkvärda motioner. Frimodig kyrka har skrivit 13 motioner av sammanlagt 62. Vi föreslår till exempel att det ska göras en uppföljning av den så kallade lyssnarkonferensen i Lund år 2007 som innebär att Svenska kyrkan ska sprida vad som kom fram på denna, åtgärda förslag och fortsätta samtalen. Det var ett antal systerkyrkor som framförde kritiska synpunkter på hur Svenska kyrkan fungerar. Det verkar som att denna konferens har tigits ihjäl.
I en annan motion föreslår vi att Svenska kyrkan ska inrätta ett konto varur ur våra fattiga systerkyrkor ska kunna söka medel, som till exempel stipendier.
I ytterligare en motion föreslår vi att kyrkostyrelsen utreder förhållandet mellan läro-och ordningsfrågor. Svenska kyrkan är väldigt noga med ordningsfrågorna och domkapitlen är snabba på att gripa in när någon präst varit illojal. Samtidigt bryr sig Svenska kyrkan inte alls om vad som predikas eller lärs ut. Det är oftast vi präster som kommer i kläm eftersom vi har en himmelska arbetsgivare vid sidan av organisationen. Vi tvingas till sådant som är obibliskt, vi hindras att söka tjänster och några av oss köps ut. Jag tycker att en utredning är på sin plats.
Frimodig kyrka föreslår vidare att kyrkostyrelsen initierar ett arbete om pastorala strukturer för Svenska kyrkan. Hur ska en levande församling arbeta och hur ska de anställda finna det meningsfullt. De här frågorna gränsar till mina motioner om mission i Sverige.
Alla motioner är inte lika bra. Ett riktigt bottennapp har (C) lyckats åstadkomma när de manar kyrkostyrelsen att rapportera till kyrkomötet vilka präster som har avsagt sig vigselrätten. Nu ska Svenska kyrkan enligt (C) införa åsiktsregistrering. Det sker ju redan informellt men det här är verkligen att gå över gränsen. Jag tror inte att den motionen går igenom, men man vet aldrig.
Jag ska försöka att blogga varje dag under kyrkomötet så att de av er som vill åtminstone till dels kan följa med.
På måndag samlas Frimodig Kyrka för att gå igenom arbetet i utskotten. Det stora ärendet är förstås den så kallade strukturutredningen. Motvilligt måste jag erkänna att utredningen gjort ett gediget arbete. Jag tror att jag förstår hur de tänker och jag hoppas att syftet är gott. Men det är helt klart att församlingarna blir lidande på denna reduktion. All makt förflyttas till pastoratet och vi kommer att få två olika slag av församlingar, nämligen pastoratet (den stora församlingen) och församlingen (den lilla eller distriktet). Det kommer att slå väldigt olika beroende på var du bor. Här finns ändå någon motion som föreslår att församlingen ska få behålla sitt direktvalda kyrkoråd och att det också fortsättningsvis ska firas söndaglig gudstjänst. Jag får väl tala för och rösta för det men det är tveksamt om det hjälper. Majoriteten, läs (S) och (C) bestämmer det mesta.
Det går alltså till så att ledamöterna skriver motioner som sedan bearbetas av kyrkostyrelsen och utskotten. De som förbereder ärendena skriver så kallade reciter som ska utgöra underlag för diskussionerna i utskotten. Sedan gör utskotten ett betänkande som läggs fram för kyrkomötet. Dessa ska diskuteras i den andra sessionen, 19-21 november och så beslutas det.
Det finns flera tänkvärda motioner. Frimodig kyrka har skrivit 13 motioner av sammanlagt 62. Vi föreslår till exempel att det ska göras en uppföljning av den så kallade lyssnarkonferensen i Lund år 2007 som innebär att Svenska kyrkan ska sprida vad som kom fram på denna, åtgärda förslag och fortsätta samtalen. Det var ett antal systerkyrkor som framförde kritiska synpunkter på hur Svenska kyrkan fungerar. Det verkar som att denna konferens har tigits ihjäl.
I en annan motion föreslår vi att Svenska kyrkan ska inrätta ett konto varur ur våra fattiga systerkyrkor ska kunna söka medel, som till exempel stipendier.
I ytterligare en motion föreslår vi att kyrkostyrelsen utreder förhållandet mellan läro-och ordningsfrågor. Svenska kyrkan är väldigt noga med ordningsfrågorna och domkapitlen är snabba på att gripa in när någon präst varit illojal. Samtidigt bryr sig Svenska kyrkan inte alls om vad som predikas eller lärs ut. Det är oftast vi präster som kommer i kläm eftersom vi har en himmelska arbetsgivare vid sidan av organisationen. Vi tvingas till sådant som är obibliskt, vi hindras att söka tjänster och några av oss köps ut. Jag tycker att en utredning är på sin plats.
Frimodig kyrka föreslår vidare att kyrkostyrelsen initierar ett arbete om pastorala strukturer för Svenska kyrkan. Hur ska en levande församling arbeta och hur ska de anställda finna det meningsfullt. De här frågorna gränsar till mina motioner om mission i Sverige.
Alla motioner är inte lika bra. Ett riktigt bottennapp har (C) lyckats åstadkomma när de manar kyrkostyrelsen att rapportera till kyrkomötet vilka präster som har avsagt sig vigselrätten. Nu ska Svenska kyrkan enligt (C) införa åsiktsregistrering. Det sker ju redan informellt men det här är verkligen att gå över gränsen. Jag tror inte att den motionen går igenom, men man vet aldrig.
Jag ska försöka att blogga varje dag under kyrkomötet så att de av er som vill åtminstone till dels kan följa med.
7 kommentarer:
Det går bra på söndag. Både vad avser döden och livet och spelet på Söderstadion.
Har du hittat något angående förra årets omdebatterade beslut att uppdra till kyrkostyrelsen att till 2012 års kyrkomöte återkomma med förslag till åtgärder som säkerställer att samtliga präster i Svenska kyrkan innehar vigselbehörighet?
Välkommen till Stockholm! En stad i vilken Gud också verkar, går fram och väcker tro. /Magnus Olsson
Hej Mats, Bakgrunden till min blogg utgörs av Sven Kraghs (C) motion om att registrera sådana som mig.
http://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?id=912353&ptid=863186
Håll med om att det är ett bottennapp!
Tack för hjälpen Håkan med att via denna motion hitta det jag egentligen undrade över, nämligen vad kyrkostyrelsen kommit fram till med anledning av förra årets motion av Olle Burell och Karin Perers. Jämfört med vad man kunnat befara tycker jag ändå det var bland det bästa som man kunnat hoppas på, och troligen en bra bit ifrån vad dessa motionärer hade i åtanke.
Nu är Sven Kragh tydligen inte nöjd, och tycker man ska hålla koll på utvecklingen i den här frågan. Han föreslår dock bara om att man ska redovisa hur många präster som avsagt sig vigselrätten, inte vilka de är, som du hävdar. Det är såvitt jag förstår offentliga uppgifter som vem som helst kan få av kammarkollegiet. Visst är det ett ganska fånigt förslag, men jag tycker inte man kan kalla det för åsiktsregistrering eftersom det är handlingen och inte åsikten, och det är antalet och inte identiteterna, som ska redovisas.
Det är då ett märkligt kvidande om "åsiktsregistrering" och "himmelska arbetsgivare". För att börja med det sista. Vi har som präster i Svenska kyrkan EN arbetsgivare som vi lite förenklat kan kalla just Svenska kyrkan. Den avgör i sitt sammanhang var gränserna går och vad som är kristen tro i dess fögderi. Kyrkorganisationen har den rätten och så måste det också vara. När beslut måste fattas är det majoriteten som avgör var beslutet hamnar. Som Talmud tänkvärt :-) sammanfattar saken: Torahn är inte i himlen utan på jorden. Min personliga invändning här gäller enbart kyrkomötets sammansättning och arbetsformer. Att mötet har ett starkt partipolitiskt inslag och därtill inte ger kyrkans biskopar/präster som ämbetsbärare ett avgörande medinflytande i trostolkningsfrågor undergräver i mina ögon mötets kristna legitimitet. Detta sagt handlar det sedan om min heder och mitt kristna samvete. Det är min sak att avgöra var smärtgränsen går. Men om det skaver för illa, är det knappast hederligt att vilja lägga över ansvaret på andra för det jag väljer att behålla skon på. Därmed är vi inne på åsiktsregistering. Om jag väljer att lämna tillbaka vigsellicensen och på det sättet markerar mot kyrkan och den nya äktenskapssynen är det väl just för att min åsikt i den frågan ska registreras dvs. tydligt få komma till tals. Ska åsikten sedan ha någon tyngd måste jag väl i "himlens namn" vara beredd att bära någon obekvämlighet för dess skull? Jag vill här inte ens andas något om kristna martyrer. Det blir bara pinsamt! När det sedan gäller läran som du gärna återkommer till och gärna vill monopolisera gäller i slutänden att varken du ,jag eller Ulla Karlsson kan göra anspråk på att vår personliga uppfattning utan vidare ska vara normerande för andra. Vi kan, vi måste argumentera för vår sak, vår tolkning, men om vi kommer i minoritet, då är det så och vi får tills vidare respektera den saken och andras uppfattning om vi vill vara kvar. Helt fel är det givetvis om majoriteten förklarar debatten för avslutad i en omstridd fråga och inte medger minoriteten någon rätt att öppet arbeta för att ändra på beslutet eller hävda en annan uppfattning. En sådan hållning skapar ett obehagligt samtalsklimat och söndrar onödigtvis gemenskapen. Då har det av kyrkopolitiken blivit bara politik och inte längre kyrka! Det är sorgligt att se.
Jörgen har en poäng! Slutklämmen om det som ger sorg är bra, mer sorg som föder kärlek! Mer insikt om förlust men inte hämmande sorg utan vad gör jag nu? Dags att gå vidare, kanalisera kärlek både ge och ta emot. Vid varje förlust måste hoppet finnas, hoppet om att Gud bär också mitt igenom sorg. Vem har inte sorg? Vem har inte hopp? Vem kan inte älska? /Magnus Olsson
Skicka en kommentar