Den här kvällen har fått mig att fundera på gränser. Jag vet att det finns så kallade gråzoner och att vi måste leva med det, men också denna har sina gränser. Den börjar och slutar någonstans. Detta i samspel med en stigande förvåning vad beträffar svensk lagstiftning har fått mig att fundera.
Det började med att Sporten visade reportage och bilder från den Mixed Martial Arts, MMA-gala som gick av stapeln i Globen i går kväll. Jag ska börja med att erkänna att jag sett några galor i TV4 Sport under senare år. De har varit spännande, otäcka och obegripliga, men det var först i och med inslaget på Sporten ikväll som jag riktigt reagerade. Och min fråga är; Finns det inte gränser? Hur kommer svenska politiker att agera nu? Här har politikerna i åratal kämpat för att förbjuda proffsboxning eftersom det är farligt med slag mot huvudet och så plötsligt får vi se MMA-galor i Globen!!! Med 15 000 skrikande åskådare, de flesta hormonstinna grabbar i 20-års åldern!! För er som inte känner till MMA handlar det om två fighters i en bur med uppdrag att skada sin motståndare. Slag mot huvudet är ett understatement. Jag är egentligen för frihet och konkurrens och vet att de som slåss gör det frivilligt. Jag vet också att fler unga män och har räddats till livet genom boxning, K1 och MMA, men finns det inte gränser? Inslaget lät mig förstå att "sporten" sprider sig som en löpeld över världen, att "sporten" håller på att ta över boxningen som anses alltför mesig och att vi kommer att få MMA som en gren i Olympiaden. Hur kan det vara lagligt att med uppsåt misshandla andra? Kan den dagen komma när unga män ska kämpa mot vilda djur? Hur ska svenska politiker hantera detta? Den som lever får se.
Som många av er känner till tycker jag om att se på fotboll. Men det har sedan några år tillbaka funnits en tendens att "filma". När en anfallare kommer innanför motståndarens målområde och inser att han inte kommer att kunna få bollen i mål slänger han sig som om motståndaren varit ojuste emot honom i hopp om att få straff. Det har blivit ett problem inom fotbollen och en stor utmaning för domarna. Och, och detta är det nya, nu verkar eländet ha spridit sig inom ishockeyn också. I kväll har jag sett hur Skellefteå AIK i en förlängning besegrat Brynäs i ishockeyns SM-final. Och i Brynäs finns det en spelare som heter Jonathan Granström. Han är 173 cm lång, det vill säga i sammanhanget liten, men åker omkring och kaxar upp sig. Han retar sina motståndare på olika sätt och när han får mothugg slänger han sig på isen och "filmar" i hopp om att få motståndaren utvisad. Kommentatorn Niclas Vikegård var vansinnig på detta beteende och tyckte att någon i Skellefteå en gång för alla kunde nita killen.
Gränser har väl alltid funnits. Kanske också frestelsen att tänja på gränserna, men i vår tid verkar det som att just detta blivit en del av kulturen. Att på ett ojuste sätt försöka tillskansa sig fördelar verkar förekomma bland fotbolls- och ishockeyspelare, men också bland chefer och direktörer. Vi är sannolikt många som reagerar med avsky på alla fuskare, inte minst på dem som gör karriär genom att "slicka uppåt och slå neråt". Vi tycker riktigt illa om dem särskilt när de gör karriär inom Svenska kyrkan.
Jag känner mig illa till mods när jag ser och tänker på utvecklingen inom MMA. Men en sak ska sägas till deras heder och det är att väl inne i ringen så är det ingen som fuskar.
2 kommentarer:
MMA tillhör det fåtal företeelser som gör mig RIKTIGT orolig. Det hela har ju en så tydlig andlig sida. Ja inte MMA utan precis alla andra, traditionella kampsporter. Boxningen inräknad. Deras syfte kan sägas vara att tämja det mänskliga vilddjuret och civilisera slagsmålet. Detta sprider sig sedan också till samhället så att man kom att anses feg om man sparkade på den som låg. MMA är dessa sporters anti-tes. Här ska civilicationen bort och människor slåss som vildar. Vilken andlig makt som ligger bakom en sådan agenda inser man lätt. Naturligtvis sprider sig även denna attityd i form av en hänsynslöshet som närmast är funktionell satanism.
Det skrämmande med MMA är inte att det är tillåtet utan att så många vill utöva och se på det.
Ur ett moraliskt perspektiv är det inte den enda kampen och utslagningen som sker. Är mobbning, utfrysning eller hänsynslösa maktkamper inom t.ex. partier eller kyrkor verkligen så väsensskilda? Kanske är det för att det påminner oss om vårt väsen som djur som det blir så provocerande. För även om du skulle få en hjärnskakning 2 gånger på ett år är det förmodligen mindre än vad hockeyspelare i gemen får. Även om det förekommit ett dödsfall inom MMA (mig veterligen) förekommer fler inom hästsport, bergsbestigning osv. Så vad är det egentligen? En känsla av avsmak lik den kristna haft för hårdrock, bio, videovåld osv. Jag manar till moderation i fördömandet och aktsamhet för att förandligande av en idrott inte olika brottning, boxning, tae-kwon-do eller andra saker vi ser inom os osv.
Skicka en kommentar