Det var inte så länge sedan jag fyllde år. Då var det en god vän som uppvaktade mig med ett litet häfte författat av Robin Johansson. Boken heter En kristen kyrka - att synliggöra Kristus i världen och består av 73 sidor. Författarens namn säger inte så mycket om man inte bor i Lidköping och är aktiv i någon frikyrka förstås. Den som är det, vet nog att Robin är pastor i församlingen Liv i överflöd. Kan något gott komma från Lidköping? Peter Halldorf ställer på pärmens baksida ställer frågan: Är det möjligt att som frikyrklig kristen i Sverige hävda kyrkans katolicitet? Författaren är övertygad om att så är fallet. Det är tydligt att det händer intressanta saker inom frikyrkligheten, kanske särskilt inom trosrörelsen.
Robin Johansson talar om fem nödvändiga byggstenar som vi behöver använda oss av. De handlar om
Rötter: Kyrkans livgivande ursprung
Förkroppsligande: Att synliggöra Kristus i världen
Gemensam gudstjänst: Att samlas kring Herrens bord
Personligt liv med Gud: Om de andliga övningarna
Enhet: Lokala församlingar i kärleksfull gemenskap
Det som talade särskilt till mig när jag idag läste färdigt var hans sätt att hålla samman vad jag kallar det högkyrkliga och det pietistiska draget. Han använder sig naturligtvis av bilden Kristi kropp och lemmarna. Han skriver att för att Gud ska bli synlig har Han gett oss två sidor: Det gemensamma och det personliga livet.
Det kan låta som självklarheter för många av oss, men faktum är att det är vanligt att betona det ena på bekostnad av det andra. Den kristna tron och efterföljelsen är personlig, men vi kan inte leva den ensamma utan bara i gemenskap med andra. Vi är genom dopet inlemmade i kroppen.
Det känns hoppingivande att läsa det som borde vara självklarheter för oss. Kanske beror det på att det självklara inte längre är självklart. I sådana fall behöver vi återerövra det självklara.
Nu ser jag än mer fram emot studiedagen om ämbetet som ska hållas på Bjärka-Säby den 21 maj.
Robin Johansson talar om fem nödvändiga byggstenar som vi behöver använda oss av. De handlar om
Rötter: Kyrkans livgivande ursprung
Förkroppsligande: Att synliggöra Kristus i världen
Gemensam gudstjänst: Att samlas kring Herrens bord
Personligt liv med Gud: Om de andliga övningarna
Enhet: Lokala församlingar i kärleksfull gemenskap
Det som talade särskilt till mig när jag idag läste färdigt var hans sätt att hålla samman vad jag kallar det högkyrkliga och det pietistiska draget. Han använder sig naturligtvis av bilden Kristi kropp och lemmarna. Han skriver att för att Gud ska bli synlig har Han gett oss två sidor: Det gemensamma och det personliga livet.
Det kan låta som självklarheter för många av oss, men faktum är att det är vanligt att betona det ena på bekostnad av det andra. Den kristna tron och efterföljelsen är personlig, men vi kan inte leva den ensamma utan bara i gemenskap med andra. Vi är genom dopet inlemmade i kroppen.
Det känns hoppingivande att läsa det som borde vara självklarheter för oss. Kanske beror det på att det självklara inte längre är självklart. I sådana fall behöver vi återerövra det självklara.
Nu ser jag än mer fram emot studiedagen om ämbetet som ska hållas på Bjärka-Säby den 21 maj.
1 kommentar:
Lova att blogga rejält efter studiedagen 21e maj, Håkan! Hade jag haft möjlighet hade jag velat åka.
+ Ulrika
Skicka en kommentar