Det har varit en intensiv vecka och nästa vecka ser också ut att bli intensiv. Det är då det är bra med lediga dagar. Då kan man få jobba med sådant som inspirerar i den takt man själv önskar. Det ska bli gott när jag blir pensionär.
Veckan varit hemsk. Jag tänker på de redovisningar Anders Behring Breivik tillhandahållit. Men det har också diskuterats i vilken utsträckning TV borde sänt också dessa. Jag tror jag skulle önskat så, även om jag själv inte tittat på dem. Det är viktigt att vi lär oss att förstå vad som sker bakom det som synes ske. Det är naturligtvis journalisternas sak att göra det jobbet, men som vanligt har de svårt att räcka till när det kommer till religion och ideologi. Men så intervjuades plötsligt i Aktuellt en man jag aldrig sett i TV förut. Tyvärr minns jag inte hans namn och inte heller vilken dag det var, men han var "expert" på högerextremism och han gjorde riktigt bra ifrån sig. Kan någon hitta honom åt mig? Han förklarade att det som skedde kanske trots allt, ur ideologisk synvinkel, inte är alltför märkligt. Han påminde om Hitler. Var Hitler psykiskt sjuk? Och hur gick inte han fram? Han påminde om Mussolini. Hur såg dennes ideologi ut? Men vi vlle glömma dem. Sådana personer ska aldrig mer få synas.
Breivik verkar ha en ideologi som han är beredd att ge sitt liv för. Den kan betraktas som sjuk, för att inte tala om metoderna. Men den verkar existera och det alltför påtagligt, för att inte tala om metoderna. Ovaanligt är också att han ensam tog på sig detta uppdrag. Men detta att kämpa om det behövs till döds är inte helt ovanligt. Jag snuddar vid tanken på alla "martyrer" som finns. Hur samvetsömma är självmordsbombarna? Detta med martyrer, människor som kan ge sitt liv, är ju inte helt främmande för Kyrkan heller även om saken inte går att jämföra. Människor behöver något att leva upp till. Jag lämnar mina tankar där och påminns om statsvetaren Samuel P. Huntington (1927-2008).
Huntington lanserade en teori om civilisationernas kamp. Han förnekade att den västerländska demokratin är historiens slutord. Han menade att västerlänningar inbillar sig att det bara finns en ideologi och ett ekonomiskt system, men påminde om andra civilisationer än den västerländska. Han tyckte sig urskilja sex sådana
1. den västerländska
2. den kinesiska
3. den japanska
4. den hinduiska
5. den östortodoxa
6. den muslimska
Huntington menar att västvärlden snabbat förlorar mark ekonomiskt och miltärt, - relativt sett. De krig vi kommer att se framöver handlar inte om territorier utan om kulturer eller hela civilisationer.
Hutingtons teser blev inte särskilt välkomnade i västerlandet, men jag kan inte låta bli att påminnas om dem. Finns det en civilisationernas kamp? Kan Breivik varit besatt av ett sådant krig? Hur många står på kö efter honom? Jag vågar knappt tänka tanken. Nu får jag nog ta och förbereda predikan till i morgon i stället. Den om den gode Herden.
Veckan varit hemsk. Jag tänker på de redovisningar Anders Behring Breivik tillhandahållit. Men det har också diskuterats i vilken utsträckning TV borde sänt också dessa. Jag tror jag skulle önskat så, även om jag själv inte tittat på dem. Det är viktigt att vi lär oss att förstå vad som sker bakom det som synes ske. Det är naturligtvis journalisternas sak att göra det jobbet, men som vanligt har de svårt att räcka till när det kommer till religion och ideologi. Men så intervjuades plötsligt i Aktuellt en man jag aldrig sett i TV förut. Tyvärr minns jag inte hans namn och inte heller vilken dag det var, men han var "expert" på högerextremism och han gjorde riktigt bra ifrån sig. Kan någon hitta honom åt mig? Han förklarade att det som skedde kanske trots allt, ur ideologisk synvinkel, inte är alltför märkligt. Han påminde om Hitler. Var Hitler psykiskt sjuk? Och hur gick inte han fram? Han påminde om Mussolini. Hur såg dennes ideologi ut? Men vi vlle glömma dem. Sådana personer ska aldrig mer få synas.
Breivik verkar ha en ideologi som han är beredd att ge sitt liv för. Den kan betraktas som sjuk, för att inte tala om metoderna. Men den verkar existera och det alltför påtagligt, för att inte tala om metoderna. Ovaanligt är också att han ensam tog på sig detta uppdrag. Men detta att kämpa om det behövs till döds är inte helt ovanligt. Jag snuddar vid tanken på alla "martyrer" som finns. Hur samvetsömma är självmordsbombarna? Detta med martyrer, människor som kan ge sitt liv, är ju inte helt främmande för Kyrkan heller även om saken inte går att jämföra. Människor behöver något att leva upp till. Jag lämnar mina tankar där och påminns om statsvetaren Samuel P. Huntington (1927-2008).
Huntington lanserade en teori om civilisationernas kamp. Han förnekade att den västerländska demokratin är historiens slutord. Han menade att västerlänningar inbillar sig att det bara finns en ideologi och ett ekonomiskt system, men påminde om andra civilisationer än den västerländska. Han tyckte sig urskilja sex sådana
1. den västerländska
2. den kinesiska
3. den japanska
4. den hinduiska
5. den östortodoxa
6. den muslimska
Huntington menar att västvärlden snabbat förlorar mark ekonomiskt och miltärt, - relativt sett. De krig vi kommer att se framöver handlar inte om territorier utan om kulturer eller hela civilisationer.
Hutingtons teser blev inte särskilt välkomnade i västerlandet, men jag kan inte låta bli att påminnas om dem. Finns det en civilisationernas kamp? Kan Breivik varit besatt av ett sådant krig? Hur många står på kö efter honom? Jag vågar knappt tänka tanken. Nu får jag nog ta och förbereda predikan till i morgon i stället. Den om den gode Herden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar