Sverige - det extrema landet lagom

 Jodå, Applebaum fick till det på slutet. Även om nyårsnattens gäster från 1999-2000 polariserades kraftigt, så fick hon i stället nya vänner, vänner som kom från olika delar av världen. Det var inte bara en polarisering utan också en paradigmatiska förändring.

Den andra boken är såååå intressant. Statsvetaren Katrina Barrling gör en suverän analys av varför och hur Sverige blev det extrema landet lagom.

Hon tar sin utgångspunkt i den numera kända undersökningen World Value Survey. Ett hundratal länders värderingssystem, från våra olika världsdelar, har systematiskt undersökts. Den vertikala axeln visar var dessa länder befinner sig på en skala mellan tradition och sekularisering. Sverige är ett av de mest sekulariserade länderna i världen. Den horisontella axeln pendlar från möjligheten att överleva till ett välfärdssamhälle där individen kan förverkliga sin egen lycka. Sverige är det land som ligger närmast det senare. Resultatet visar med andra ord att Sverige är det mest sekulariserade landet samtidigt som svenskarna har möjlighet att vara det lyckligaste folket på jorden. Den förståelsen rimmar förmodligen väl svenskens självbild.

Paradoxen är emellertid att svensken samtidigt är det mest protestantiska landet av alla protestantiska länder. Få är så religiöst marinerade som svenskarna. Folket är så religiöst att de själva inte förstår det. Det är så vant vid religionen att det inte märker det. Det är vad Barrling visar i boken.

En förklaring är statskyrkan. Staten gick in i kyrkan, använde kyrkan som ett redskap för att fostra och kontrollera folket. Samtidigt gick kyrkan in i staten med sina kristna värderingar. Så fick vi en kyrka utan Jesus. Boken är synnerligen läsvärd för att förstå den kultur vi tagit emot, förvanskat och för vidare. Boken handlar emellertid inte om kristendomen utan om hur den svenska kulturen påverkats.

Boken börjar med orden: "Vad har ABBA och Greta Thunberg gemensamt? Ingmar Berman och Carl vom Linné? Gustav II Adolf och Gunde Svan? Alla kommer från världens mest protestantiska land. Och alla speglar de på något sätt den hemhörigheten."

Barrling exemplifierar med Greta Thunberg. Jag känner igen jämförelsen och tycker den är dråplig, men tänkvärd: "En person som förkroppsligar den här formen av sträng svenskprotestantism är Greta Thunberg, opinionsbildaren och klimataktivisten. Hennes budskap om omvändelse är strängast möjliga: Ändra ert sätt att leva, eller så går ni under! Med glöden hos en väckelsepredikant har hon försökt få världen att vakna!"

forts. följer

Fler intressanta böcker

 I somras läste jag boken Sverige - landet utanför. Den är skriven av historikern Henrik Berggren och handlar om hur Sverige betedde sig under andra världskriget. Den var på flera sätt en ögonöppnare och jag bloggade om den 1 september.

Nu har jag två nya mycket intressanta böcker att rapportera om. Den första lånade jag på biblioteket efter att jag tyckt mig ana att demokratin inte bara är i gungning utan hotas  på riktigt. Då tänker jag inte bara på Donald Trump även om han kanske kunde få utgöra ett exempel. Vi behöver inte gå så långt. Här i Europa nämns oftast Ungern, men även Polen som reella exempel. Boken jag lånat och nu nästan läst färdigt är skriven av den kände journalisten Ann Applebaum och heter Demokratins skymning. Den blev lite extra intressant eftersom jag just läser band 1 av Filosofin genom tiderna, texter i urval av Konrad Marc-Wogau. Jag hade just läst om Sokrates  (469-399 f Kr) och hans ensamhet. Han var kritisk mot de demokratiska ordningarna eftersom man i de sammanhangen ofta tvingades kompromissa med sanningen. Vill man söka och hålla sig till sanningen behöver man vara ensam, menade han. Förutom det menade han demokratin måste leda till autokrati och sedan till tyranni. Ungefär som Ungern och Polen beskylls för.

Applebaums bok är mycket personlig. Den börjar med hennes nyårsfest 31 december 1999 när världen ska gå in i en ny era. Hon berättar om högt uppsatta gäster och vänner. När sedan boken skrevs tjugo år senare berättar hon hur de inte bara har glidit ifrån varandra utan faktiskt i flera fall blivit varandras motståndare. Så till den grad att de inte längre hälsar artigt på varandra. Polen, hon är polska, har polariserats. 

När hon skriver om hur människor antingen är för eller emot, känner jag igen utvecklingen i Sverige. Jag säger inte mer än så för tillfället. Boken är välskriven, men lite svårläst eftersom där finns så många personer och händelser jag inte är förtrogen med. Nu har jag bara sista kapitlet kvar, men jag tänker inte skriva mer om denna bok. I stället ska jag skriva desto mer om nästa bok som jag hämtat på biblioteket i dag och nu bnärjat läsa. Den fångar mig. Vilken bok det är?

Boken heter Världens mest protestantiska land - Sverige det extrema landet lagom. Det blir nog med nödvändighet ett antal bloggar om den boken under den närmaste tiden. Den som vill kan hära henne berätta om boken genom att klicka här. 

Ny bibelkommentar

 Senast den 16 december ger HåVi ut sin nästa Bibelkommentarer. Den här gången över Kolosserbrevet. Kolosserbrevet är ett fantastiskt brev. Som min gode vän och kollega Torbjörn Lindahl i Luleå skriver på baksidan av boken om: "det underbart fina Kolosserbrevet".

Det var främst tre iakttagelser som grep mig när jag under året som gått djupstuderade brevet. För det första att Jesus inte längre kan betraktas som en bland alla andra. Han är huvudet över "allt skapat i himlen och på jorden".

För det andra stannar inte längre Kyrkan vid en lokal församling utan Kyrkan intar kosmiska proportioner. Hon påverkar skeendet på jorden i det att Gud kallar allt och alla till sig. Här får vi helt otroliga perspektiv.

För det tredje publicerar Paulus en så kallad hustavla och det i ett patriarkalt samhälle! Hur kan det rättfärdigas och vilken betydelse har det för vårt "jämlika" samhälle. Måste erkänna att jag blev lite tagen av Kol 3:18-4:1.

Boken har 130 sidor och kommer att kosta 198; - plus porto. Du beställer genom att mejla hakan.sunnliden@telia.com. Jag hoppas kunna skicka boken 16 eller 17 december och om Post Nord sköter sig kan du ha den till jul.

Vill du ha två böcker, julklappstips, kan jag bjuda på portot, 69; -.

Så välkommen med din beställning.

Det är advent

Just hemkommen från Gotlandsgatan där vi, som förhoppningsvis ni, börjat ett nytt kyrkoår. Kari och jag hade glädjen att inleda firandet redan kvällen innan då vi kunde besöka Blå hallen i Stadshuset för en advents konsert. Fantastiskt att gissningsvis mer än tusen personer sjöng ära till Davids Son. Hosianna Davids Son, välsignad vare han som kommer i Herrens namn, hosianna i höjden. Det var som sagt i ett profant sammanhang där man sjöng av hjärtans lust. På söndagen 1 advent var vi i ett kristet sammanhang. Då var vi inte så många, men ...

Fördöm inte Israel

Under kyrkomötet deklarerade en ledamot (S) i ett meningsutbyte med (SD) att kyrkomötet är delat i vänster och höger. Det var i och för sig inte någon nyhet för många av oss, men jag har aldrig tidigare varit med om att det utsagts så tydligt i från talarstolen. Nedanstående tankar är inte uttömmande, men en reaktion på "vänster-sidans" ensidiga agerande i kyrkomötet.

Den nämnde ledamoten i (S) sitter med i samma utskott som jag och vi hade att behandla motionen "fördöm Israels ockupation". Som väntat stod det omedelbart klart att här finns en vänster- och en högersida. Även om politiseringen snabbt blir synlig är det ledsamt och bedrövligt att gång efter annan tvingas konstatera att diskussionen sällan tar fast på terror contra demokrati. Krig är avskyvärt och skaror av människor får lida oförskyllt. Jag har emellertid förvånat mig över att Hamas tydligen är så starkt att man verkar överleva. Hur i all sina dar kan de ha så många soldater och så mycket vapen att de månad efter månad lyckas stå emot Israels försvarsmakt (IDF)? Hur kan folket överleva månad efter månad när vi får höra i Rapport och Aktuellt att de saknar vatten? Ingen kan överleva utan vatten.

Ändå fortsätter kriget. Minns vidare att det är ett försvarskrig vi bevittnar. Det handlar om Mellanösterns enda demokrati som försvarar sig mot pågående terror där 7 oktober var toppen av isberget. 

foto från Ljusdals-posten

Argumenteringen mot Israel grundas genomgående på den så kallade ockupationen. Jag skriver så kallade eftersom mig veterligt Israel aldrig har ockuperat Västbanken. Det är människor som av egen vilja valt att flytta dit, människor som i och för sig skyddas av IDF eftersom de är israeliska medborgare. 

Ockupationen anges även som skäl till den ökade antisemitismen. Utan att tala emot terror läggs skulden på Israel. Det förvånar mig att gång efter annan att så många av oss låter det stå oemotsagt. Tyvärr hör även jag, åtminstone till dels, till den skaran. Det beror i mycket på att (s)-ledamoten är oerhört dominant såväl i sin argumentering som i sin retorik. Det går att säga emot, men i regel utan större framgång.

Nu blev motionen avslagen av plenum, men argumentet som framfördes från (S) var att det inte var politiskt gångbart. "Vänster-sidan" ville ställa sig bakom ICC:s beslut att fördöma Israel, men menade att det förmodligen skulle väcka mer ont blod än nödvändigt. Därför avstod man.

Jag tror vidare att juristen Nils Gårders argument bet ganska bra när han frågade hur det kom sig att man inte godtog ICC:s beslut att fördöma Israel. Han menade att när man godtar ett domslut ska man inte "överklaga" det genom att helt onödigt mena sig veta ännu bättre. Ett sådant beteende säger mer om de klaganden än om domstolen.

Det saknas inte argument för att försvara Israels agerande, men det är inte självklart enkelt när "vänster-sidan" skriker så högt. Därför var det en lisa för skälen att läsa ledaren i SvD häromdagen där skribenten Peter Wennblad skriver att:

Hamas soldater bär civila kläder och blandar sig med befolkningen. Varje mattransport som släpps över gränsen riskerar att hamna i Hamas händer, och stärka fiendens förmåga att fortsätta slåss ... Arresteringsordern mot Netanyahu och Galant visar hur lagstiftningen indirekt kan bli ett vapen för massmördare och diktatorer, i stället för en del i försvaret av frihet och humanism. 

Kyrkomötet 2024

Kyrkomötet 2024 har avslutats i veckan som ligger bakom oss. Där gjorde jag några intressanta iakttagelser. Som till exempel att mötet röstade ner (S) och deras allierade på några punkter. Det blir visserligen en spärr i nästa års val till kyrkomötet, men inte 3 % som (S) föreslagit och drivit. Det blev 2 % och i praktiken är det en ganska stor skillnad.

Vidare ville (S) förbjuda brudöverlämning, men det beslutades vara tillåtet. (S) fick nöja sig med att kyrkostyrelsen skulle fördjupa sig i saken. En ledamot i Växjö stift berättade i plenum att han slagit upp ordet i Svenska Akademins ordbok, men ordet brudöverlämning finns inte. Då gick han till Nationalencyklopedin, men inte heller där fanns det. Ordet är med andra påhittat! Det visade sig att någon har gjort en negativ tolkning av saken och sedan försett det med ett negativ ord. Jo, jo, det är så det brukar gå till i sann (sic) postmodernistisk anda när man ska dekonstruera.

Du ska få ett tredje exempel. Frimodig kyrkas ledamot Berth Löndahl upptäckte att kyrkostyrelsen i det som sedan blev kyrkomötets gemensamma uttalande, hade missat att inledningsvis tala om att "kyrkans närvaro i det offentliga rummet syftar till att människor ska komma till tro på Kristus och leva i tro, en kristen gemenskap skapas och fördjupas, Guds rike utbredas och skapelsen återupprättas". Jo, det kan vara lätt att glömma, men när det skulle röstas beslutades att föra in deklarationen i inledningen av uttalandet.

Ett fjärde exempel var när kyrkomötet beslutade att gå emot ett förslag att avslå motionen om att utforma en nationell strategi med syftet att stärka samverkan mellan Svenska kyrkan och Sensus. Sensus är Svenska kyrkans eget studieförbund. Kyrkomötet röstade ner förslaget och gav kyrkostyrelsen i uppdrag att utforma en sådan strategi. Röstantalet blev 118 mot 115. Grattis till Sensus!

Jag hinner med ett femte exempel på oväntat beslut. Det föreslogs att en motion om att arbeta fram en kultur teologi skulle avslås. I stället beslutades, efter att en av våra biskopar vädjat, att kyrkostyrelsen skulle inventera, analysera och dra slutsatser av Svenska kyrkans roll och betydelse som förvaltare av svensk kultur.

Det sjätte exemplet på ett tacksamt beslut var att kyrkomötet beslutade att inte fördöma Israels ockupation. Men det beslutet är värt en egen blogg.

Det tycks inte längre vara självklart för (S) att driva och få igenom sin ideologi.

Vår digitala hemgruppp

 I vår digitala hemgrupp hade vi gäst kväll i veckan. Vår hemgrupp möts varje vecka under 1-1,5 års tid. Det är inte alltid alla kan vara med, men när alla är det brukar vi vara nio personer. Det är fantastiskt att få lära känna människor lite mer på djupet än vad som annars är vanligt. Under så relativt lång tid hinner vi också formas av varandra. 

Vi vill alla lära känna Jesus bättre så vi ber honom vara i centrum. Var och en av oss har, två och två, under veckan studerat och samtalat om del 1 Det nya livet. Det är ett bra sätt att växa i tro och att alltid ha något centralt att samtala om. På så sätt har vi som deltar alltid ett gemensamt fokus och det är en stor styrka.

Ungefär var tionde vecka har vi gäst kväll. Det finns flera skäl till det. Ett skäl är att vår hemgrupp är en så kallad missionell smågrupp. Det betyder inte att vi idkar mission eller evangelisation som en verksamhet bland andra utan att gruppen i sig ÄR mission och evangelisation. Vi strävar med andra ord efter att vara en till dels öppen grupp. Vi försöker undvika att vara en stängd grupp, en sådan man aldrig utan svårigheter kommer ur.

Ett andra skäl är att vi vill undvika tristess. Det är så avkopplande att ungefär var tredje månad mötas på något annat sätt än det vanliga. Den här gången har vi haft två gäst kvällar, men hade vi bott närmare varandra kanske vi hade haft en bönekväll eller gjort något annat.

Den här veckan hade vi gäst kväll. Vi hade bjudit in apologeten Stefan Gustafsson och lät honom hålla ett 45 minuter långt anförande om livets mening. Det blev mycket lyckat. Stefan är kunnig, erfaren och en mycket god pedagog. Vi hade bjudit in vänner som ännu inte har kommit till tro. De var 22 personer som hade hörsammat kallelsen och efter anförandet hade vi en frågestund (tills jag tyckte vi skulle avsluta). Vi har lärt oss att inte bara börja i tid utan också sluta i tid.

Kanske ska jag berätta mer om livet någon annan gång?!