Förvirrat kyrkomöte

 Många har länge blundat för den förvirring som råder inom Svenska kyrkan. Eller så beror det på att demokratin fått större betydelse än själv bekännelsen. Det senare är värre än det förra.  

Här kommer beslutet som visar förvirringen, hur kyrkomötet beslutar emot vad det själv tidigare beslutat.

I betänkandet behandlar tillsyns- och uppdragsutskottet motion 2025:113 

Krav på öppenhet för vigsel av alla par vid tillsättning av prästtjänst. I motionen föreslås det 

att kyrkomötet ska besluta att uppdra till kyrkostyrelsen att ta fram riktlinjer som ger pastorat och församlingar möjlighet att vid tillsättning av prästtjänster efterfråga kandidatens inställning till att viga alla par enligt Svenska kyrkans ordning

att i dessa riktlinjer klargöra att beredskap att viga samkönade par ska kunna ses som en förutsättning för att inneha en prästtjänst. Utskottet föreslår att motionen bifalls, främst eftersom det, genom att sådana riktlinjer tas fram, ger arbetsgivare möjlighet att vid tillsättning av prästtjänster efterfråga kandidatens inställning till att viga alla par.

Utskottet anser också att förslaget bidrar till att säkerställa likabehandling.

Till betänkandet finns tre reservationer och tre särskilda meningar.

Kanske får jag återkomma i detta, men jag saknar lust. 

Ett bortkastat liv

 Det skrivs många böcker och en del av dem är värda att läsa. som till exempel Sofia Lilly Jönssons debutroman Ett bortkastat liv. 

Titelns ord, Ett bortkastat liv, hittar jag på sidan 252 där det står: 

Är det så fel att vara ensam? Är det alldeles säkert ett bortkastat liv?

Romanen handlar om en kvinnas kärlek till pappan. Hon hade funnit pappan död i huset och sitter nu och minns när hon går igenom hans saker och minns. Pappan hade drabbats av psykisk ohälsa och tvingats leva ensam, betraktats som besvärlig och lidit.

Samtidigt forskar dottern och finner en kvinna, Anna Johanessdotter, som tidigt kommit till Stockholm - från Hjälmseryds socken! Det var i slutet av 1800-talet. Att hon kom från mitt gamla pastorat framgår av att prästen Bursell nämn som Annas konfirmationspräst. Hon hade svårt att klara sig i storstaden, blev kriminell och levde som prostituerad när hon inte satt i fängelse. Här har författaren hittat fakta från verkligheten. Också Anna led av sin situation.

I berättelsen tycks författaren även spegla sitt eget liv, men det är en annan historia och sådana tankar blir alltför spekulativa, men helt klart en läsvärd bok. Inte minst för mig med tanke på anknytningen till kyrka och församling.

Jag är glad för att jag fått läsa boken.

Mission i Sverige

 Under senare tid har missionen i Sverige väckts till liv. Under decennier har det inom kristenheten talats om att vi ska förbereda oss för den stora skörden. Mycket prat, men lite verkstad. Kan det vara så att tiden nu är mogen för aktion? Det verkar så.

Förra lördagen höll jag ett föredrag i Bollnäs med ämnet Mission i Sverige. I går kunde jag spela in det och lägga ut det på HåVi:s Youtube kanal. Det tar 41 minuter att lyssna igenom. Du kan klicka här för att komma dit. 

Carl-Erik Sahlberg var en nyckelperson i flera sammanhang och hade många strängar på sin lyra. Hans diakonala insatser, hans skrivande och hans resande likaså, men kanske inte lika mycket hans forskning. Möjligen under hans sista tid då han blev anlitad av Skandinaviska Teologiska Högskolan. Högskolan gav även ut hans bok Allmän kyrkohistoria. Carl-Erika var docent i kyrkohistoria vid Uppsala universitet. Under en kortare tid var han även tillförordnad professor.

När han reste brukade han även samla in namnunderskrifter som kom att bilda nätverket Vägen.

Hans tanke var att be och arbeta för att "Svenska kyrkan skulle vända och tända." Nätverket blev aldrig någon succé. Är det någon som på allvar tror att Svenska kyrkan kommer att vända och tända?

En av Carl-Eriks nio punkter var de små gruppernas nödvändighet för mission och väckelse. Det är en punkt som jag levt och arbetat med under decennier. Också det utan större framgång. Det har hänt mer än en gång att jag upplevts som tjatig eller alltför nischad. Det har till och med hänt att jag varnats för att arbeta för Svenska kyrkans förnyelse. Det skulle komma att ruinera min tjänst. Hur ska vi förstå det?

Jag är rätt övertygad om att här föreligger en rad missförstånd. Carl-Erik var sannolikt klok nog att skilja mellan institutionen Svenska kyrkan och de människor som tillhör Svenska kyrkan. Det är naturligtvis människorna i Svenska kyrkan som är intressanta! 

Det finns anledning att återkomma till ämnet och det ämnar jag göra under de närmaste veckorna, men nu ska jag till Gotlandsgatan för att fira mässan på Alla själars dag.