Det är rubriken på första kapitlet i Barrlings spännande bok. Hon utgår från gruppens behov av sammanhållning. Gruppen i det här sammanhanget förändras över tid. När århundrade läggs till århundrade eller tidsandan förändras anpassar sig gruppen. Den som vägrar genom att hålla fast vid det gamla betraktas då som avvikare eller kättare. Kättaren behöver inte i den meningen vara fel ute. Tvärtom kan hon eller han vara rätt ute, men kommer att gå emot strömmen.
Barrling menar att tidens kättarna är bra värdemätare på tidens kultur och norm. Kättare bli man genom att avvika från tidens norm. Hur kättaren behandlas säger med andra ord lika mycket om tiden som om kättaren, kanske mer till och med. Problemet tycks åtminstone tvåfaldigt.
För det första hotar kättaren att dela gruppens gemenskap. Därför kan hon eller han inte få stå oemotsagd. Gruppens enhet kräver fortsatt gemenskap till varje pris eller som i det här fallet; anpassning.
För det andra förvärras situationen om kättaren kan erbjuda ett fullgott alternativ. Då utgör kättaren helt enkelt ett hot och måste undanröjas. Det finns gott om exempel som visar hur man kan behandla avvikare som hotar. Allt ifrån att förmana eller utesluta till att bränna på bål.
Barrling ägnar ett avsnitt åt symbolens betydelse. En symbol är i regel oerhört kraftfull eftersom den kan signalera ett stort innehåll. Hon liknar den vid toppen av ett isberg. Jag tänker på regnbågen som ett exempel. Eller varför inte korset?!
I vår postmoderna tid, tänker jag, vill man se ett mångkulturellt samhälle. Mångfalden blir en norm som SKA åtlydas. Den som inte bejakar mångfalden betraktas som intolerant och därmed också som kättare.
I förlängningen, om möjligt, kan man utse syndabockar för att avlasta gemenskapens frustration. Syndabockar, skyldiga eller oskyldiga, fyller, som jag förstår det, en viktig funktion, men det är inte roligt att vara en.
Barrlings forskning om den extrem svenska protestantismen är mycket viktig så nu stänger jag för att i stället läsa vidare.
Skrivet på tåget hem till Värnamo. Jag ber att få återkomma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar