Nu är det dags igen att ta sig till Stockholm för att leda högmässan. Det är verkligen en förmån att få vara med om detta. Så roligt att kunna få bidra med något någonstans.
Skälet till att högmässan hålls i Roseniuskyrkan, Smala gränd 5 i Stockholm är att så många andra har sagt nej. Representanter för Missionsprovinsen har frågat runt på jag tror ett 30-tal ställen och fått nej varje gång. Ibland av goda skäl, men alltför ofta av bedrövliga skäl. EFS har både här och på andra platser i landet varit tillmötesgående och Evangelisk luthersk mission, ELM tidigare BV, likaså.
Roseniuskyrkan är en plats tills vidare skulle jag tro. Här firas redan söndaglig gudstjänst på förmiddagen, men inte alltid högmässa. Förutom det firar Kyrkliga förbundet gudstjänst varannan söndag, inte alltid högmässa och nu Missionsprovinsen de andra veckorna, alltid högmässa! Kanske när den nya församlingen blivit mer etablerad att den kan finna en annan plats, gärna på Södermalm. Har du något tips så hör av dig.
Häromdagen ringde de från Kyrkans tidning och ville jag skulle svara på några frågor. De kommer att publicera röster från "de inomkyrkliga rörelserna". Första frågan var hur vi upplever vår situation och den sista frågan hur vi ser på vår framtid i Svenska kyrkan. Jag blev lite förvånad att de ringde just till mig. Är jag en representant för Missionsprovinsen? Journalisten tyckte det, men menade att det finns flera präster aktiva i Svenska kyrkan som "tillhör" Missionsprovinsen. Och det kan ha rätt i.
Vi kom att prata utöver själva frågorna, men tyvärr hade jag inte så mycket tid eftersom jag skulle till grannen och fira vår husmässa. Kanske skulle jag berätta lite mer om vår husmässa vid tillfälle.
Det har inte blivit så många bloggar på sistone eftersom jag befinner mig lite i limbo. Avståndet till Svenska kyrkan blir allt längre trots att jag är aktiv på alla nivåerna, lokalt, på stiftet och i kyrkomötet. Lokalt är det endast som medlem i Frimodig kyrka. Jag tycker att Frimodig kyrka är en viktig röst i sammanhanget. Det är inte alltid vi talar för döva öron.
I samtalet med journalisten från Kyrkans tidning kunde vi konstatera att kyrkorätten numera är viktigare än bekännelsen. När Svenska kyrkan vill ändra i kyrkoordningen är det föranlett av att Rune Imberg fick rätt att verka inom Missionsprovinsen utan att bli avkragad. Det kan tyckas som en självklarhet eftersom många präster verkar i många olika sammanhang, till exempel inom ELM eller Kyrkliga förbundet. Men nu ska den typen av engagemang stämplas. Jag tycker faktiskt lite synd om Svenska kyrkan. Snart är det väl ingen seriös kristen som bryr sig om vad vår "gamla mor" säger.
Kanske får jag anledning att återkomma efter söndagens högmässa eller med anledning av Kyrkans tidnings artikel.
Jag önskar mina läsare en god helg!
Skälet till att högmässan hålls i Roseniuskyrkan, Smala gränd 5 i Stockholm är att så många andra har sagt nej. Representanter för Missionsprovinsen har frågat runt på jag tror ett 30-tal ställen och fått nej varje gång. Ibland av goda skäl, men alltför ofta av bedrövliga skäl. EFS har både här och på andra platser i landet varit tillmötesgående och Evangelisk luthersk mission, ELM tidigare BV, likaså.
Roseniuskyrkan är en plats tills vidare skulle jag tro. Här firas redan söndaglig gudstjänst på förmiddagen, men inte alltid högmässa. Förutom det firar Kyrkliga förbundet gudstjänst varannan söndag, inte alltid högmässa och nu Missionsprovinsen de andra veckorna, alltid högmässa! Kanske när den nya församlingen blivit mer etablerad att den kan finna en annan plats, gärna på Södermalm. Har du något tips så hör av dig.
Häromdagen ringde de från Kyrkans tidning och ville jag skulle svara på några frågor. De kommer att publicera röster från "de inomkyrkliga rörelserna". Första frågan var hur vi upplever vår situation och den sista frågan hur vi ser på vår framtid i Svenska kyrkan. Jag blev lite förvånad att de ringde just till mig. Är jag en representant för Missionsprovinsen? Journalisten tyckte det, men menade att det finns flera präster aktiva i Svenska kyrkan som "tillhör" Missionsprovinsen. Och det kan ha rätt i.
Vi kom att prata utöver själva frågorna, men tyvärr hade jag inte så mycket tid eftersom jag skulle till grannen och fira vår husmässa. Kanske skulle jag berätta lite mer om vår husmässa vid tillfälle.
Det har inte blivit så många bloggar på sistone eftersom jag befinner mig lite i limbo. Avståndet till Svenska kyrkan blir allt längre trots att jag är aktiv på alla nivåerna, lokalt, på stiftet och i kyrkomötet. Lokalt är det endast som medlem i Frimodig kyrka. Jag tycker att Frimodig kyrka är en viktig röst i sammanhanget. Det är inte alltid vi talar för döva öron.
I samtalet med journalisten från Kyrkans tidning kunde vi konstatera att kyrkorätten numera är viktigare än bekännelsen. När Svenska kyrkan vill ändra i kyrkoordningen är det föranlett av att Rune Imberg fick rätt att verka inom Missionsprovinsen utan att bli avkragad. Det kan tyckas som en självklarhet eftersom många präster verkar i många olika sammanhang, till exempel inom ELM eller Kyrkliga förbundet. Men nu ska den typen av engagemang stämplas. Jag tycker faktiskt lite synd om Svenska kyrkan. Snart är det väl ingen seriös kristen som bryr sig om vad vår "gamla mor" säger.
Kanske får jag anledning att återkomma efter söndagens högmässa eller med anledning av Kyrkans tidnings artikel.
Jag önskar mina läsare en god helg!
