Gott nytt år!

Nu vill jag önska alla er som har läst 

eller läser mina bloggar ett riktigt gott nytt 2020!

Idag, nyårsafton har jag just avslutat mina memoarer. Nja, det låter lite pretentiöst, men förlagschefen på Semnos undrade om jag inte kunde skriva något självbiografiskt. Det har jag väl i och för sig tänkt att göra så småningom ... när jag blir gammal. Men eftersom en förlagschef ändå frågar är det svårt att säga nej. Med andra ord har jag suttit med detta sedan i somras och just idag har jag satt punkt. Mitt manus ligger färdig och ska skickas in senare i veckan. Återstår att se om det ska vara något förord och förfärdiga avtalet. Jag vet inte när boken kommer blir tillgänglig, men skulle tro att vi får vänta till framåt påsk-tid.

En dag som denna ger anledning till att reflektera över året som gått. Jag har nyss skrivit några rader på www.sunnliden.se och kunde där konstatera att Bibelskolan-on-lin har gått riktigt bra detta första år. Det känns inspirerande att fortsätta och att göra färdigt. Det återstår två kurser: kyrkohistoria och dogmatik, inte minst det senare ämnet känna angeläget i en förvirrad tid. Men jag ska vara så juste att jag redovisar min tradition i förhållande till andra.

Annars har jag med glädje i dagarna tagit del av Bajens summering av året. Hemsidan har lagt ut den i fem mycket intressanta delar. Särskilt roligt tycker jag det var att andan är så god och att förutsättningarna inför nästa säsong är bättre nu än tidigare. Det gäller särskilt på damsidan där Bajen värvat ett par landslagstjejer. Så nästa ska bli en vinst i damernas superetta. Herrarna får förhoppningsvis behålla de flesta av sina spelare och det är en nyckel för fortsättningen. Nu har vi dessutom fått en ny delägare i klubben och kanske kan han bidra på något sätt?! Om än inte på plan.

Det har inte blivit så många bloggar det här året. Det finns skäl till det. Det främsta är att jag har tröttnat på att peka på kyrkans svagheter. Jag har skrivit det förr: Nu klarar den det själv. Det är i och för sig viktigt att tala högt om kyrkans avfall, att om möjligt blottlägga förförelserna, men jag tycker att jag har gjort mitt. Andra får ta vid. Och det hoppas jag verkligen eftersom det är viktigt att kyrkan vandra i ljuset, i synnerhet när man önskar det av andra. Men det finns ett annat mer angenämt skäl.

Mer och mer har jag fått inrikta mig på att läsa och skriva. Nu är det två böcker på gång. Förutom den självbiografiska har jag också skrivit på en kommentar till Apostlagärningarna. Den blir lite tjockare, men jag hoppas att kunna ge ut den i en volym. Evangelium enligt Matteus blev två volymer, men då måste folk köpa två böcker och många kanske köper just en. Jag har ett antal kvar av del 2. Det vore bättre att få ut Apostlagärningarna i en volym samtidigt som den då måste bli lite dyrare. Hittills har ingen av mina böcker kostat över 200;- men nu går det knappast att klara det även om jag avstår egen profit.

Men min förhoppning är att kunna hålla i bloggen. Jag konkurrerar med mig själv eftersom jag också har hemsidan, men de flesta läser fortfarande den här bloggen. Under hösten har jag mer och mer kommit att engagera mig i Missionsprovinsen. Det känns verkligen fint. När vi kommer till februari ska vi bilda en ny församling i Stockholm och jag har lovat vara med i det arbetet. Som om det inte räckte har jag fått en förnyad kontakt med gamle vännen Lasse Axelsson. Han vill ta upp skolevangelisationen i Stockholm och jag har lovat att vara behjälplig. Det är inspirerande och det ger  mig anledning att hålla er informerade via bloggen.

Förmodligen finns det mycket mer att reflektera över och skriva om, men jag stannar här och önskar er alla från djupet av mitt hjärta ett riktigt gott nytt år och på bibehållen kontakt.

Kontempel i Katarina

Häromdagen när jag var i badhuset mötte jag en trevlig broder i Kristus. När vi träffas blir det alltid något viktigt att tala om. Den här gången talade vi om förnyelsen inom Svenska kyrkan. Jag beklagade mig över att jag fann den mycket svår. Inte trög. Det är en sak utan närmare omöjlig. Min gode vän höll med mig och berättade att han varit på Katarinamässan på Södermalm och var mycket imponerad. Han berättade för mig om Kontempel-konceptet i Katarina församling och jag lyssnade så intresserat att jag bestämde mig för att gå ut på nätet och ta reda på mer.

Men det som slog mig var hans påstående att det går aldrig att förnya, läs förändra, en församling inom Svenska kyrkan. Det talade starkt till mig därför att det mer och mer har blivit också min insikt, - om än efter fyrtio år.

Så bekräftades det när Kyrkans tidning kom i morse. Där finns en hel sida som berättar att kyrkoherden i Katarina Olle Carlsson nu slutar sin tjänst. Inte därför att där finns något uttalat groll utan därför att han hoppas "på en stor lekmannarörelse som vill växa i det nya. Det6 är svårt att förnya formerna inom Svenska kyrkan och jag längtar efter en sorts förnyelserörelse av missionsföreningsmodell, med det bästa som bland annat finns i lekmannarörelsen - sånt som har svårt att få plats i Svenska kyrkans strukturer."

Med den insikten har Olle Carlsson sagt upp sig för att kunna arbeta vidare. Han är värd min beundran när han tar det steget. Jag själv skulle knappast passa in i Kontemplet, men Olles kamp för idén och insikten att det inte går inom Svenska kyrkans ramar imponerar och gläder mig. Med sin ödmjuka framtoning säger han vidare: "Svenska kyrkan har så många fina beslutsprocesser men ibland kan de stå i vägen för förnyelse. Det är lätt att vi är till för vår egen skull. Bi måste våga tänka nytt. Och nu har jag tid, kraft och frihet att göra det."

Som om det inte räckte talade jag igår med en annan kollega just i Stockholm som också kunde tänka sig att "gå på en gång". Jag fick intrycket av att för att kunna sluta sin anställning behöver man ha nya tankar och visioner för att sprida Guds rike.

Men återigen konstaterar jag att etablissemanget, den här gången Kyrkans tidning, inte riktigt förstår. Till artikeln finns näömligen en faktaruta där det står: "Mellan 400 och 600 besöker Katarinamässan en vanlig söndag och församlingen tar emot många studiebesök för att sprida sin framgångsrika modell." Nej, det handlar inte om modeller utan om "andan". När ska vi svenskar sluta tänka modeller och försöka använda modeller? De må sedan komma från USA, England eller Södermalm. Vi behöver få arbeta utifrån våra egna förutsättningar med sikte på medmänniskan och i rätt anda!

Det dags för oss att inte låta strukturer, maktkamper, dålig arbetsmiljö och New Public Management hindra oss från att koncentrera oss på det uppdrag Herren Jesus gav oss.

Högmässa i Alvesta

Jacob har lärt mig att det idag inte är 3:e advent. Det finns bara ett advent. Det är 3:e söndagen i advent.

Kari och jag tillsammans med fyra andra goda vänner har firat högmässan i Alvesta. Det kan tyckas långsökt, men så är det inte. I Alvesta finns nämligen Helga Trefaldighets församling. Du kan besöka hemsidan genom att klicka här. Församlingen är ansluten till biskop Bengt i Missionsprovinsen.

Idag var där ett fyrtiotal personer, knappt hälften barn. Här i gamla Pingstkyrkan firar församlingen högmässa varannan söndag. Församlingen består av människor som har bakgrund i Kyrkliga förbundet, men även andra. Här finns ett antal unga barnfamiljer och det är en fröjd att få fira högmässan tillsammans med alla åldrar.

Idag var det min tur att leda Högmässan. Det är tredje gången jag gör det och som sagt är det en förmån att få göra det. Jag predikade över evangelietexten, den om Johannes döparen och lyfte ut tre meningar ur texten.

För det första att Guds ord kom till Sakarias son Johannes i öknen. Guds ord var i det här sammanhanget inte bibeln eller en predikan, utan den Gud som skapade världen med genom sitt Ord talade. Gud berättade för Johannes vad som skulle ske.

Den andra meningen var hans förkunnelse: Huggormsyngel! Vem har sagt er att ni ska fly den kommande vredesdomen. Jag försökte förklara att kraftuttrycket inte var en oförskämdhet utan en beskrivning av människan sådan hon är utan Gud och utan hopp i världen. Att vara ett huggormsyngel är att vara djävulens barn och Jesus själv använder uttrycket i Joh 8. Det finns ändå en tröst redan från början. Den orättfärdige Kain hade syndakännedom när han sa: Min synd är alltför stor för att jag ska kunna få förlåtelse. Den insikten är större än vad de flesta kristna har. Kain visst i grund att han till sin köttsliga natur var ett huggormsyngel. Det var levande för honom. Tyvärr gick han bort från Herren, men Herren följde med honom och satte ett tecken (ett kors) i pannan på honom. Så är det för många också i våra dagar.

De som lyssnade till Johannes fick ett styng i hjärtat och frågad vad de skulle göra. Johannes gav dem lagen, men talade samtidigt om Honom som skulle födas.

Den tredje meningen säger: Alla undrade i sina hjärtan om inte Johannes kunde vara Messias. Människorna anade i sina hjärtan att de behöver en frälsare, men de visste ingenting om honom. Mitt ibland er står en som ni inte känner, ropar Johannes, när han talade om Jesus.

Idag är det många som saknar förståelse för sin livssituation. När vi inte kan förstår vilka vi är blir det också svårt att känna sann julglädje. Låt inte de sista förberedelserna inför julen stanna vid att vara yttre förberedelser. Då är risken att vi inte heller får del av julglädjen. De sista förberedelserna inför julen bör vara de inre där vi mediterar över Jesusbarnets roll och betydelse.

Update from Albania

Dear sisters and brothers,

This is an update of the situation, following the deadly earthquake that hit Albania on Nov. 26^th, 2019, and the letter we sent you all on Nov. 28^th.

We have felt your prayers during these difficult days for our country. Thank you for being with us in this hard time, and for keeping Albania. Today we have an official response from the state, regarding the damage of the earthquake. The death toll reached 51, over 900 wounded and injured. There are 29 people still in hospitals; 26 under medical care in Albania and 3 of them who are more seriously injured, abroad. Right now, thousands of homeless people are being moved from shelters to hotels, but hundreds remain in tents and hundreds more have been taken to eastern areas of Albania, and Kosovo. The emergency state has now been declared also in Lezha and Kurbin (Lac). In prayer that the 51 people who lost their lives are now in the peace of God, providing aid to survivors has now become the focus.

According the report of today:

3000 persons are accommodated in hotels and 1000 in state buildings, such as fitness and social centers. 3000 to 4000 have fled from their damaged areas and live with relatives. In rural areas there are 1700 people living in individual tents because they have to take care of their livestock. The evaluation of the damaged buildings has started and it will be a long process. European Union (EU) bodies and individual countries are participating directly in the field with structural engineers, expertise and tools. There are hundreds of engineers including locals and many from Kosovo and Western Europe organized in teams checking every building. About 4000 houses are heavily damaged or ruined and less damaged more than 3000 until now. Big buildings (apartments blocks) 481 heavily damaged and 324 less damaged. A reconstruction commission has been established, with members from government, different national and international organizations, medias, engineers, constructors.

Repeated aftershocks keep coming, and this makes it difficult to get over the fear and panic. This has made many to flee the areas. Even though the experts say that aftershocks are normal, people continue to be in panic. Schools are all closed, and the country is mourning. May God intervene to stop this and may our country see the light in the midst of darkness.

Regarding our church, we are thankful to witness that sisters and brothers are fine in the 6 church groups, even though in pain and despair. Dena was doing home visits yesterday in Bathore and the situation is serious. Two houses of our community are totally destroyed, but the good news is that they will be totally rebuilt by the state. They started already today, thank God. Other old houses are damaged, but considering everything we are watching around, we still say: Thank you God for being merciful with us!

Our Church has supported Durres with about 300 kg warm clothes and blankets, wheelchairs, crutches, and we are still collecting food, hygiene materials and winter clothes. It is a great comfort for us to know that our pastor Jørgen Bøytler is coming on December 12-14 in Albania, to see the situation and visit some of the affected areas. With him we will draft an action plan, and see how and where we can be of help.

As a church, we need to spread hope and courage to our people, so please also lift us all, including the leaders in your prayers, so we can help those who need us and who God brings to us.

Peace and grace,

Your sisters and brothers in Albania