Beskedet ”Vi vet inte varför det är färre
diakoner i kyrkan” kom nyligen. Men jag vet!
Befria diakonerna från organisationen Svenska kyrkan och låt dem ta sin rättmätiga plats. I Kyrkans Tidning rapporteras det om att Järna och Vårdinge pastorat sagt upp sin diakon av ekonomiska skäl. De var av nöd tvungna, meddelar kyrkorådets ordförande, men tillägger samtidigt att de nu har en budget i balans tills nästa år. Lösningen är att försöka engagera fler ideella och ”en erfaren präst kan täcka upp ganska mycket av diakonens arbete”.
Här finns flera anledningar till att
reagera kraftfullt. Mot Järna och Vårdinge pastorat i allmänhet men mot Svenska
kyrkans organisation i synnerhet. Inom Svenska kyrkan talar man om det
treledade ämbetet. Det är biskop, präst och diakon.
Ämbetet är ett men rollerna är olika. I den unga kyrkan var det biskopen som
ensam ägde ämbetet.
Men snart blev det nödvändigt med en roll
inom ämbetet som på ett mer praktiskt sätt kunde tjäna människorna.
Diakonrollen tillsattes. Efter ytterligare en tid behövde biskopen hjälp
med förvaltandet av sakramenten och prästrollen uppstod.
Således består ämbetet av rollerna biskopen, diakonen och biskopsassistenterna. Att med detta som bakgrund säga upp en diakon av ekonomiska skäl är att bita sig själv i svansen.
Om man ska se ekonomiskt på saken är det en bättre investering att anställa en diakon än en präst. Diakonen är rörelsen från altaret, ut i världen och in igen. Den rörelsen är vital för Svenska kyrkans överlevnad. Och det är en rörelse som inte finns i prästrollen. Det är heller inte tänkt att lägga ansvaret på ideella. Däremot tror jag allt fler församlingar behöver befria människor till att utföra diakoni, då det är församlingens uppgift.
Analyschefen
vet inte varför det är svårt att rekrytera diakoner och
det är givetvis svårt att ge något exakt svar på. Jag tror dock att den
styvmoderliga behandlingen av diakonerna under det senaste århundradet har
bidragit till detta. Det är ett strukturellt bekymmer som är tätt ihopkopplat
till ämbetssynen. Vill man få fler medlemmar i
kyrkan bör man lösgöra diakonerna från deras organisatoriska bojor och sätta
dem som strategiska ledare för det diakonala arbetet.Om man ska se ekonomiskt på
saken är det en bättre investering att anställa en diakon än en präst.
