Kan Missionsprovinsen bidra med fler högmässor?

Den här helgen blev innehållsrik. Igår fick jag vara med OAS-rörelsen och fira Högmässan tillsammans med många, många andra bröder och systrar. Det var hundratals i processionen. Inte i någon kyrkbyggnad men i ishockeyhallen. Det gick bra ändå. Vilken nåd att någon gång få göra det.

Idag har jag fått fira högmässan tillsammans med vännerna i Helga Trefaldighets församling i Alvesta. Tyvärr får dessa vänner inte hålla till i någon av Svenska kyrkans kyrkor utan högmässan hölls i Pingstkyrkan i Alvesta. Men det gick bra det också. Så underbart att få se barnfamiljerna. Det är inte ofta sedan vi lämnade Hjälmseryd som jag fått nåden att se barn sitta tillsammans med sina föräldrar i högmässan. Förhoppningsvis kan vi få se det återigen.

Förresten när jag var i Finland för några veckor sedan fick jag vara med om hur barnfamiljerna skockades vid nattvardsbordet. Det var mäktigt. Jag tror det var mellan fyra och femhundra på den högmässan. Nu kan man kanske tycka eller tänka att dessa mässor är undantag. Ja, men tre sådana mässor på fem veckor pekar ändå på att det fortfarande finns unga kyrkokristna. Spännande.

Jag undrar hur det skulle vara om vi kunde få se nya församlingar växa fram inom Svenska kyrkan? När jag har pratat med vänner runtomkring ser de ofta mycket frågande ut. Nya församlingar? Räcker det inte med dem vi har? Jo, det räcker med dem vi har. Jag tror inte vi behöver mer av samma. Men vi behöver nya gemenskaper med rätt att fira högmässa! Definitivt! Jag undrar bara hur det ska gå  till. Det verkar mer eller mindre kört i Svenska kyrkan. Kyrkbyggnaderna är inmutade. Inga andra än de vanliga äga tillträde. Det är lite konstigt med en demokratisk folkkyrka som inte släpper in vanligt kyrkfolk. Missionsprovinsens folk får inte fira sina högmässor i våra gemensamma kyrkbyggnader. Förklara det den som kan. Det går bra med andra kyrkor och samfund. I Värnamo har den Romersk-katolska kyrkan regelbundet och lätt tillträde till Svenska kyrkan. Den syrisk-ortodoxa likaså, men inte bröder och systrar med samma evangelisk-lutherska bekännelse! Ekvationen går inte ihop.

Jag tror att här finns en tragisk felsyn i våra sammanhang. Det verkar omöjligt att förstå att det bara finns en Kristi kyrka. Det finns en, säger en, kyrka. Men det finns många församlingar. Och det behövs åtskilliga fler församlingar. Jag tänker ofta på församlingen i Korint eller den i Rom. Hur många högmässor firades inte där?! På en och samma gång - lite överallt i staden. De olika församlingarna kunde dra åt lite olika håll vad jag förstår av 1 Korintierbrevet. De var inte överens i allt hur önskvärt det än hade varit. Men de hörde de samman. De hörde samman genom tron på Jesus som HERREN. De var alla döpta och de firade alla högmässa i gryningen på söndagsmorgonen fast på olika platser i staden, i varje stadsdel och i vissa områden i samma kvarter. De utgjorde olika gemenskaper förmodligen 50-70 personer per gemenskap. De lärde känna varandra och de önskade varandra Guds frid innan de fick del av Kristi kropp och blod. Varför ska det vara så svårt i vår tid? Nästan omöjligt? Jag ber till Gud att dessa låsningar ska brytas upp. Jag tror att det kommer att ske men förmodligen på grund av nödvändighet. Knappast innan ... Hoppas det sker innan.

På den här punkten skulle vi behöva en väckelse inom Svenska kyrkan. Med Svenska kyrkan avser jag cirka 6 miljoner svenskar. Bland dem skulle vi behöva många fler Högmässor - inte en avveckling med färre högmässor som nu.Tyvärr finns det ingenting som talar för att våra biskopar eller kyrkoherdar arbetar i den riktningen. Kanske kan Missionsprovinsen bidra med fler högmässor?!

Missionsprovinsens lärogrund

Nu har jag försökt att ta reda på lite mer om Missionsprovinsen. Då har jag börjat med att se närmare på själva lärogrunden. Man skulle kunna tänka sig att provinsen skiljer sig från Svenska kyrkan eftersom den är illa ansedd av Svenska kyrkan. Det visar sig då att det inte alls skiljer särskilt mycket om ens något. Det vore riktigare att skriva att Svenska kyrkan skiljer sig från Missionsprovinsen.

Portalparagrafen i Kyrkoordningen för Svenska kyrkan lyder i sin helhet:

Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära,
som gestaltas i gudstjänst och liv,
är grundad i Guds heliga ord, såsom det är givet i Gamla och Nya testamentets profetiska och apostoliska skrifter,
är sammanfattad i den apostoliska, den nicenska och den athanasianska trosbekännelsen samt i den oförändrade augsburgska bekännelsen av år 1593,
är bejakad och erkänd i Uppsala mötes beslut år 1593,
är förklarad och kommenterad i Konkordieboken
sam i andra av Svenska kyrkan bejakade dokument.

Det är en fin bekännelse även om jag undrar hur relevant den egentligen är inom Svenska kyrkan. Redan när det talas om Guds heliga ord blir jag tveksam. Nu är denna bekännelse inte på något sätt ändrad av kyrkomötet men den har väldigt liten betydelse för de flesta inom Svenska kyrkan. Det är svårt att låta politiska beslut som till exempel de om ämbetet eller äktenskapet gälla samtidigt som man håller fast vid bekännelsen. Det blir liksom inte trovärdigt.

Nu är det emellertid uppenbart att statskyrkokramarna, som en kollega kallade dem, hänvisar till den sista raden som talar om att vi håller fast vid "andra av Svenska kyrkan bejakade dokument". Kyrkomötets beslut om prästämbetet eller det om äktenskapet ryms förmodligen bland dessa dokument. Jag vill inte här räkna upp allt annat som kan rymmas i den där gummiparagrafen utan bara konstatera att ekvationen inte går ihop.

Hur ser då Missionsprovinsens portalparagraf ut? Jag har lyckats få tag på den och då visar det sig att den är identisk med Svenska kyrkans på ett undantag. Den sista raden som bejakar "andra av Svenska kyrkan bejakade dokument" är struken. I stället  står där "Det tillkommer Missionsprovinsens organ att förklara och tillämpa denna bekännelse".

Eftersom Svenska kyrkan och Missionsprovinsen i grund har likalydande bekännelser går det att jämföra de två. Är Svenska kyrkan mer eller mindre trovärdig än Missionsprovinsen?

Det hör till saken att Missionsprovinsen bildades just av det skälet att den i högre grad än Svenska kyrkan vill hålla sig till portalparagrafen. det kan jag tycka är hedervärt. Det gör det också lite konstigt att Svenska kyrkan inte vill erkänna Missionsprovinsen som likvärdig. Säger inte det mer om Svenska kyrkan än om Missionsprovinsen.

Jag får fundera vidare.