Först vill jag bara fästa er mening på att jag har tagit bort en mening från min förra blogg. Angreppet på Biskop Johansson var inte bra. Jag måste inte bara skilja ut Domkapitlets ordförande och Biskopen, utan också personen Johansson. Biskopen är inte delad i två utan i tre. Stackaren. Nåja, jag tog bort det, men har inte ändrat någonting i sak, eftersom det nu står klart att den process jag fick gå igenom var politisk, inte teologisk. Så till saken.
Rubriken ovan skulle kunna syfta på den rättegång som de två svenska journalisterna gått igenom i Etiopien. Det sades vara en politisk rättegång. Men det är inte om dem jag tänker skriva utan om Domkapitlets sätt att driva rättegång.
Efter min förra blogg fick jag ett telefonsamtal från en kollega i Luleå stift. Han berättade för mig att Irene Gustafsson (IG) sitter både i Luleås Domkapitel och i kyrkomötet. Det var hon som målade plakat och gick ut på gatorna för att protestera när OAS-rörelsen ville ha sitt sommarmöte där. Hon är också i hög grad delaktig i hanteringen av prosten Östlund. Hon sitter nämligen i Luleå Domkapitel. Hon är socialdemokrat. Efter samtalet läste jag socialdemokraternas kyrkopolitiska program. Där står bland annat att läsa att (S) ska verka för att
Välkomna samkönade par att gifta sig i Svenska kyrkan!
Så långt är jag inte häpen. Naturligtvis får IG med innevarande system precis som vi andra verka för sin och partiets sak. Jag vill bara visa att hon verkar utifrån partiet och att det ena sedan ger det andra. IG var en av dem som drev ärendet mot prosten Östlund. Hon gjorde det utifrån partiprogrammet och så nitiskt att hon förblindades av att prosten Östlund skickat tillbaka stitt vigselförordnande på grund av sjukdom. Hon kunde inte se, inte urskilja eller när tiden kom ödmjuka sig. Viljan att ha rätt och att ge sig på dem som skickat tillbaka förordnandet var överordnat. Och det var politisk motiverat, inte pastoralt eller ens teologisk.
IG sitter också i kyrkomötet. Hon sitter i Tillsyns- och uppdragsutskottet, det utskott som behandlade min motion. Hon drev självklart saken utifrån partiprogrammet.
I Växjö Domkapitel sitter Margareta Andersson. Hon är Centerpartist, men också ordförande i Kyrkorättsutskottet, det utskott som jag sitter som ersättare i och som skulle uttala sig om min motion. I Centerpartiets program står att läsa:
att äktenskapslagstiftningen ska vara könsneutral och omfatta både homosexuella och heterosexuella par.
att borgerliga vigselförrättare inte ska kunna neka förrättning med hänvisning till personernas kön.
Eftersom jag själv varit tillsynsärende kan jag lova er att Margareta Andersson verkade utifrån sitt partiprogram. Det gjorde hon också i kyrkomötets utskott.
Slutsatsen kan bara bli den att Domkapitlet dömer utifrån politiska program. Det går inte att teologiskt motivera att Östlund eller Sunnliden ska ha skriftliga varningar för att de skickat tillbaka sina vigselförordnanden. Det går bara att motivera politiskt. Och polititken var bestämd innan rättegången började. Med andra ord en politisk rättegång. Detta ställer Biskoparna Stiglund och Johansson i mycket dålig dager och i än sämre dager när man betänker att de upphör att vara biskopar när de sitter som ordföranden i Domkapitlet. Detta är inte hedervärt. Jag tycker att vi ska avskaffa Domkapitlen. De behövs helt enkelt inte längre.
Rubriken ovan skulle kunna syfta på den rättegång som de två svenska journalisterna gått igenom i Etiopien. Det sades vara en politisk rättegång. Men det är inte om dem jag tänker skriva utan om Domkapitlets sätt att driva rättegång.
Efter min förra blogg fick jag ett telefonsamtal från en kollega i Luleå stift. Han berättade för mig att Irene Gustafsson (IG) sitter både i Luleås Domkapitel och i kyrkomötet. Det var hon som målade plakat och gick ut på gatorna för att protestera när OAS-rörelsen ville ha sitt sommarmöte där. Hon är också i hög grad delaktig i hanteringen av prosten Östlund. Hon sitter nämligen i Luleå Domkapitel. Hon är socialdemokrat. Efter samtalet läste jag socialdemokraternas kyrkopolitiska program. Där står bland annat att läsa att (S) ska verka för att
Välkomna samkönade par att gifta sig i Svenska kyrkan!
Så långt är jag inte häpen. Naturligtvis får IG med innevarande system precis som vi andra verka för sin och partiets sak. Jag vill bara visa att hon verkar utifrån partiet och att det ena sedan ger det andra. IG var en av dem som drev ärendet mot prosten Östlund. Hon gjorde det utifrån partiprogrammet och så nitiskt att hon förblindades av att prosten Östlund skickat tillbaka stitt vigselförordnande på grund av sjukdom. Hon kunde inte se, inte urskilja eller när tiden kom ödmjuka sig. Viljan att ha rätt och att ge sig på dem som skickat tillbaka förordnandet var överordnat. Och det var politisk motiverat, inte pastoralt eller ens teologisk.
IG sitter också i kyrkomötet. Hon sitter i Tillsyns- och uppdragsutskottet, det utskott som behandlade min motion. Hon drev självklart saken utifrån partiprogrammet.
I Växjö Domkapitel sitter Margareta Andersson. Hon är Centerpartist, men också ordförande i Kyrkorättsutskottet, det utskott som jag sitter som ersättare i och som skulle uttala sig om min motion. I Centerpartiets program står att läsa:
att äktenskapslagstiftningen ska vara könsneutral och omfatta både homosexuella och heterosexuella par.
att borgerliga vigselförrättare inte ska kunna neka förrättning med hänvisning till personernas kön.
Eftersom jag själv varit tillsynsärende kan jag lova er att Margareta Andersson verkade utifrån sitt partiprogram. Det gjorde hon också i kyrkomötets utskott.
Slutsatsen kan bara bli den att Domkapitlet dömer utifrån politiska program. Det går inte att teologiskt motivera att Östlund eller Sunnliden ska ha skriftliga varningar för att de skickat tillbaka sina vigselförordnanden. Det går bara att motivera politiskt. Och polititken var bestämd innan rättegången började. Med andra ord en politisk rättegång. Detta ställer Biskoparna Stiglund och Johansson i mycket dålig dager och i än sämre dager när man betänker att de upphör att vara biskopar när de sitter som ordföranden i Domkapitlet. Detta är inte hedervärt. Jag tycker att vi ska avskaffa Domkapitlen. De behövs helt enkelt inte längre.
2 kommentarer:
Att få en skriftlig erinran från ett domkapitel bör numera uppfattas som en hedersbevisning.
I Kristus
Thomas Andersson
När västerlänningar hamnar i klameri med rättvisan i länder som Etiopien så utgår alltid svensk media från att man ska kunna påverka utfallet politiskt. Tanken att man skulle ha oberoende domstolar verkar inte föreligga. Kolonial överlägsenhet har jag alltid trött men inser att det nog handlar om att man antar att det fungerar som i Sverige.
Skicka en kommentar